Lugn

Jill Lagerqvist -CA resan 2:a halvlek

Det känns stilla just nu

”Lugn som en filbunke” – Vad kommer det uttrycket ifrån tänker jag samtidigt som jag skriver det. Men i alla fall är känslan av lugn just nu det som sammanfattar livet.

Sonen hemma och är förkyld. Jag i återhämtningsfas. 4 veckor sedan operationen och det har varit en stor utmaning med grym smärta. Faktiskt mycket värre än jag kunde ana och föreställa mig. Men i helgen kände jag en liten vändning och även om jag fortfarande har väldigt ont, så är det mer hanterbart.

Utanför är luften frisk och naturen innehåller färger i orange och brunt mestadels. Om 2 veckor är det dags att julpynta och göra fint inför 1:a advent. Men den här veckan är bara lugn och tid för återhämtning för min del. Skrivlusten är det si och sådär med. Det känns trögt och jag har inget flow. Harmoniska känslor inombords kanske påverkar att jag varken har lust eller behov att skriva?

Nästa vecka

I nästa vecka ska jag träffa både onkologen i Karlskrona och vidare till gynmottagningen i Karlshamn. Efter de här båda mötena så vet jag också mer om fortsättningen i hela denna CA-resa.

Efterbehandling med medicinen med massor av biverkningar… Vad kommer jag besluta mig för?

Operation nr 3 där äggstockar och äggledare ska tas bort i en sk preventiv (förebyggande) operation för att minska risken ytterligare. Tänk om de hittar något där också? Det är snudd på oundvikligt att de här tankarna börjar komma. Hur ont kommer jag ha efter den operationen?

Jag är fortsatt sjukskriven och intervallerna med förlängning blir några veckor i stöten. Det stressar mig och jag behöver få tala om det för teamet kring genetisk ärftlig cancer och för onkologen. Känner mig lite övergiven och ensam i det. Det handlar inte om att jag inte vill jobba utan helt och hållet om att det verkligen inte är genomförbart just nu. Smärtan är för stor, rörligheten nedsatt väldigt mycket fortfarande, kraftlösheten av att ha varit i detta så länge gör mig matt för minsta lilla ansträngning. Tröttheten i hjärnan som gör att jag har fullt upp med att orka med att hålla reda på tiderna jag ska iväg på olika besök till läkare och kuratorer mm är rörigt för mig. Det går inte i det här att starta upp mitt företag är min känsla. Inte än… och när det blir dags så kommer det bli i liten skala.

Oron inför vad som händer sen

Det finns mycket tankar och känslor kring vad som ska komma sen. Tiden efter sista operationen på ett tag i alla fall hoppas jag.

En del berättar om att FSK ligger på dem hela tiden under en sjukskrivning. För mig så har jag fått ett enda samtal och det var precis i början. Handläggaren var ödmjuk och förstående och sa att de inte kommer ligga på eller kräva en massa. Jag skulle ha känslan av att de inte tänkte stressa mig eller kräva att jag skulle arbetspröva någon annan stans efter 6 månader som de brukar ha som rutin.

Det finns för och nackdelar med allt. Ekonomiskt för mig så hade jag haft det bättre om jag varit anställd, men jag tror också att jag fått mer press på mig från både FSK och arbetsgivare på gott och ont. Det är inte fel att komma hemifrån och få träffa kollegor och känna sig behövd. Även om man inte orkar så mycket så tror jag på att få jobba lite, men med hänsyn till att man ska orkar med också så det inte läggs på någon press som gör att man mår dåligt.

Att vara egen företagare med litet enmansföretag har varit ensamt ännu mer nu. Allt sköts av mig själv och verksamheten bygger ju på att jag tar emot mina kunder, vilket jag inte orkar alls just nu. Sen är det allt annat med administration, ekonomi (utan att gå in på alla detaljer med redovisningar till bl.a skatteverket), uträkningar, redovisningar, marknadsföring ja allt som det innebär… när, var och hur ska det gå?

Det blir bara tråkigt och tungsint att häva ur sig den här delen, så jag gör inte det mera nu.

Ska det bli någon bok Jill?

Det har ju faktiskt varit tanken länge. Men när ska jag bli klar med den då? Det är ju lång bit kvar verkar det som och kanske blir jag bara så trött på allt att jag struntar i det sen? Svaret är just nu att jag inte vet…

Att blogga har ju varit tillfälle att pysa ut en del från min sida och för er som läser så har jag fått till mig att det funnits ett mervärde att jag delat med mig. Det kanske bara ska räcka där? Det finns ju massor av böcker redan! Så svaret får bara ligga där och avvakta ett tag.

OM det blir en bok och det kanske bara blir denna enda, så sa jag till mig själv igår såhär: ”Ok mitt kära jag, om jag nu skulle skriva en enda bok så ska den vara vacker! Med ett vackert omslag och den ska visa mig Jill, fullt ut, så att den som läser och känner mig kan se att detta är så mycket Jill”

Den estetiska Jill, hon som vill omge sig med kreativitet och vackra ting. Där ”more is more” syns och passar in. Där blomrankor, bohemkänslan och vackerheten binds samman och där boktiteln passar in…

Men i allt som är nu, så vill jag bara vara kvar i det lugn som denna vecka har börjat med… vad som kommer sen, det får vänta ett tag till.

Nu ska jag ta hand om förkyld son, kelig vovve och mig själv💕💕💕 // Jill