Nollpunktsläge

Jill Lagerqvist – Nuläge

Vad som komma skall vet jag ännu inte

En orörd dag utan någon planering i min kalender låg igår morse framför mig.

Tiden här och nu gör sig påmind. Det är lätt att tiden rinner iväg, rinner mellan fingrarna och så vips är det eftermiddag och sonen kommer från jobb och en stund senare kommer maken. Vad hände med dagen? Alla de där dagarna som går in i varandra och som är en del av livet… Ska vi jaga tiden? Ska vi jaga upplevelser och aktiviteter i kalendern så vi inte känner att vi slösar med den tid vi har här på jorden? Eller ska vi ta några djupa andetag, titta oss omkring, upptäcka och njuta av ”häret” och ”nuet” precis så som det är, utan att prestera eller känna en stress av att inte ha någon plan för dagen?

Jag har förmånen att få gå till en kurator nu som jag tycker jättemycket om. Vi har galet intressanta samtal och jag kommer djupare in i mina tankar genom mina samtal med henne. I tisdags var jag där och vi hade viktiga och insiktsfulla samtal om flera olika bitar som tillsammans är bitar i ett livspussel.

Vi pratade om att jag nu börjar komma in i ”nollpunktsfältet” och det kändes nästan lite högtidligt. Jag har valen att se på denna stund på olika vis, precis som vi alla har. (1) Jag kan se det som spännande eller (2) gå in i oro och rädsla över det okända.

Det är en utmaning att ta sig an, att inte veta vad som komma skall. Mitt sätt är att föra den där inre dialogen med mig själv. Att stanna upp och ta några djupa andetag och stilla fråga mig vad mina tankar handlar om just i det tillfället och varför de springer iväg.

Det var många olika bitar som kom upp. Familj, relationer, vänskap, sjukdomar och så den där ekonomiska stressen och allt vad den innehåller för olika kriterier med allt från väntade presentkort, klippkort och friskvårdskort till förväntningar och tålamod som tryter inför faktum att nu har det gått ett år. Vad händer liksom? Någonstans där i denna ”röra” finns jag, som inte riktigt vet hur jag ska lösa ”allt”. Att ha tilliten till att allt ordnar sig är det enda jag haft att tillgå för att lugna samvete och själ. Men så ibland pockar något på som ger mig sömnlösa nätter där jag timme efter timme vrider mig i något som förmodligen är ångest.

Hämta hem mig själv

Det är plågsamt att hamna in i dessa sömlösa nätter där jag inte kan förmå mig att släppa taget och somna. Där jag tillslut ändå hamnar i konstaterandet att jag måste släppa och tröttheten är så plågsamt närvarande och vetskapen om att det nu bara är ett par timmar innan väckarklockan ringer…

Det är i dessa stunder, mitt i min omtöcknade och trötta hjärnas förtvivlan, jag viskar tyst till mig själv att det är dags att hämta hem mig själv ❤️

Nu på morgonen hittar jag ett blogginlägg jag skrev för 1 år sedan. Jag får tag i känslan jag hade när jag skrev det och tänker att det här är ett nytt mellanrum, en stund av väntan och jag kände en tacksamhet över att läsa vad jag skrev då 💕 https://jila4goodlife.se/2024/02/20/i-mellanrummet/

Tacksamheterna är många vid det här laget

Idag är också dagen när jag kan plocka upp en av många tacksamheter. Det är en slags påminnelse om att de valen jag gjorde när jag utbildade mig inom hälsa och sedan sa upp mig från mitt heltidsjobb som innesäljare med arbetstiden 07.30-16.30 varje dag, var rätt för mig/oss att göra. Idag är min son hemma för han har blivit sjuk. Han hostar och har fått feber. Ja, han är vuxen men behöver stöttning och hjälp extra, som vi kanske alla egentligen hade mått bra av att få ha. Särskilt när vi är sjuka och fått flunsan. Så tack! för mina val och beslut som togs och tack för min make som alltid stöttar och finns där trots att det ibland är riktigt kämpigt med att vara ”vi” ❤️❤️❤️

Jag påminner mig också att ingenting får tas för givet. Allt bör ödmjukt läggas i omtänksamhetens arkiv där livets viktigheter ligger samlade. Lådan för detta är stor och rymmer allt som läggs till. Det är en flexibel och expanderande låda – perfekt för sitt ändamål! ”Livets tacksamheter”

Jag kokar upp tevatten och ger sonen en kopp med ingefära/mango smak, en tesked med hemmagjord honung från lokal producent med eukalyptus och en vattenflaska med filtrerat vatten och en halv msk askorbinsyra (c-vitamin) från Holistic + hans vanliga morgonvitaminer. När/om han orkar så får han hänga med och sitta i bilen när jag kör till mitt slags apotek – vår fina hälsokostbutik som min goa vän Susanne driver. Där finns sådant som jag vet är bra för honom och för oss alla i vår familj. Det är svårt att undvika smittor när inte alla är hemma när de blir sjuka… men vi fixar detta precis som vanligt. ”Alla” är sjuka nu.

Så i mitt nollpunktsläge / mellanrum som jag är i nu, så finns där lite tid för eftertanke och där tacksamheten samsas och hjälper mig fram till vad som är viktigt och värdefullt ur flera olika aspekter. Jag har mycket klart för mig, jag är inte vilse. Jag ger mig bara tiden att sammanställa och göra de prioriteringar som känns gott i själen. //Jill