Tacksam

JILA 4 goodlife – Jill Lagerqvist

Blommor, choklad & soppa

Ja vad ska jag börja med och skriva om… det har varit lite omvälvande veckor helt klart. Många fina meddelande, en hel del besök, massor av vackra blommor och gott choklad! I veckan kom en av vännerna med en stor kastrull med den godaste linssoppan jag någonsin smakat och en påse med fröknäcke och sockerkaka! Det är lätt att känna sig bortskämd helt klart! och ödmjukt tacksam!

Ibland blir det nog bara för mycket för oss alla gissar jag. Att överösas av allt fint, all omtanke och vänliga ord. Det kan säkert till och med kännas lite väl sockersött att läsa. Samtidigt en vacker motpol till allt det trassliga och oroliga runt om oss i andra sammanhang.

Dessa veckor har gjort mig tårögd, varm i hjärtat och överväldigad många gånger! Det knackar på dörren och så står någon där utanför med en vacker bukett blommor, någon kommer förbi på en kopp kaffe, många har skrivit, skickat sms och ringt osv. Jag hade inte ens tänkt tanken att det skulle bli såhär!

Tid igen att känna inåt vad som sker

För mig handlar den här perioden av livet att återigen gå inåt och känna in vad allt handlar om för min del. Har jag inte fått nog av ohälsa? Jo egentligen tycker nog även jag själv det. Men vi lever olika liv, vi tar oss an livet olika och har på ett sätt tilldelats olika. Allt kan vi inte välja själva hur än vissa vill påstå så. Däremot så är jag av uppfattningen att jag själv kan jobba med hur jag tar mig an händelser i livet jag får möta.

En av de saker jag tycker skaver extra mycket är att min egen hälsa ska va så kass nu när jag själv jobbar med just friskvård och hälsa… tar jag inte hand om mig själv så som jag pratar med andra om? Tabufråga? Kanske, men jag öppnar upp för den själv.

Jag tror att oavsett hur vi lever, lär och har som ambition så kan vi inte välja och styra allt som händer oss.

Jag är helt bestämd med att det inte är meningen att vi ska skuldbelägga vare sig oss själva eller varandra för vad som sker. Ändå snuddar jag vid de där dumma tankarna gällande mig själv. Men… jag hämtar upp mig själv, stryker min kind och är snäll emot mig själv när dessa tankar poppar upp.

För det finns så många olika aspekter i livet som påverkar oss. Jag har läst och tillförskaffat mig mycket kunskaper, men kommer inte bli färdiglärd hur länge jag än lever. Vi är olika, vi svarar an på olika händelser och annat som vi inte kan förutse. Det jag är helt säker på är dock att vi alla borde tänka lite mera på att inte döma, slänga ur oss en massa tomma ord och påstående som ingen frågat efter. För den som är sjuk eller inte mår bra kanske allra mest behöver en öppen famn att falla in i ❤️Jag har känt väldigt mycket för egen del att jag mestadels har mötts av öppna famnar och det är jag djupt tacksam för. Att skuldbeläggas skulle fått mig att bli väldigt ledsen.

Tänk om det som sker ska mynna ut i något bra!

Jag har givetvis ingen aning om vad som kommer ske för min egen del snart. Just nu är jag sjukskriven för att läka operationssåret. Det går framåt och sedan igår känner jag att jag klarar mig utan smärtstillande tabletter dagtid. Jag har valt att enbart ta Alvedon (ja jag vet att vissa anser dessa farliga, men bättre än starkare preparat tänker jag).

Snart kallas jag till sjukhuset för ytterligare provsvar från Patologen och samtal med onkologen för ev efterbehandling. Det är som att vara i ett fortsatt vakuum. För mig är den mentala påfrestningen nu ”värre” än smärtan efter operationen. Jag känner mig inte sjuksjuk om man säger så, men oj vad jag behöver vila och återhämta mig! Jag sover flera timmar om dagen på soffan med Sune tätt intill! 😊

Jag övar vidare på att vila. Det är minsann inte lätt när rastlösheten kommer krypande och det dåliga samvetet skaver över allt jag bara får låta va. Ändå vet jag att i denna utmaning ligger viktiga bitar för mig att omförhandla inombords.

Tankarna har spunnit loss mellan högt och lågt, liv och död, rädslor och livslust. Ibland kommer det över en att livet inte är för evigt och det där ”onödiga” slösandet med dagarna som bara går… känslor, tankar, händelser, ord som berör och ibland känns tabu i en salig röra. Samtidigt så pågår livet precis som vanligt.

Det ligger i mina gener att mestadels vara glad

Så svarade jag igår till en vän som kommenterade att det var härligt att jag var glad. Det där svaret kom direkt och helt från hjärtat. Dels för att det är sant hahaha men också för att jag har ett mindset som funkar så efter att jag har jobbat och övat på det i massvis av år. Däremot kanske jag inte orkar vara glad hela tiden eller hemma, där jag bara måste få slappna av och ta det lugnt. Men efter att jag gått och funderat igår på mitt svar, så känner jag i hela mitt hjärta att den där glädjen den kan och vill växa till sig ännu mera! Den behöver vara äkta och genuin, precis som jag, och jag vet också att omgivningen spelar roll. Vi vet att vi är många av oss som håller oss uppe när vi är utanför hemmet för att sedan rasa samman i vår trygga hemmiljö. Helt naturligt och fullt mänskligt.

När vi blir äldre ändras våra önskningar och prioriteringar. Det vi vill ha i vårt liv när vi kommit en bit in i det och kanske som jag tippat över medelåldern och in i nästa fas, skiljer sig från tidigare.

Jag vill fortsätta känna äkta och sann glädje i livet!

Jag vill tillåta mig att vara lycklig över allt jag varit med om att skapa upp i mitt liv!

Jag vill älska och bli älskad villkorslöst och fortsätta vara en fri och självständig själ.

Jag vill fortsätta känna mig RIK på allt vackert livet har att ge!

Jag vill få vara stark, frisk och sund i både kropp och själ!

That´s it! Vad mer kan man ha mage att begära av livet? 😍

Så STORT TACK för alla blommor, choklad och fina ord, alla kramar och all omtanke kring lilla mig! Life goes on ❤️❤️❤️Kram Jill