Dagarna som går

Jill Lagerqvist – CA resan

Stillhet

Det ordet kom till mig nu på morgonen.

Sitter i soffan och har min Sune bredvid mig, spelar skön relaxmusik och funderar på min dag…

Så mycket ensamtid jag har och har haft. Glad och tacksam över min fina voffs som är min följeslagare på livets stig och ger mig den där villkorslösa och omedelbara kärleken som gör hela mig så glad.

Min ensamtid ger mig tid att tänka och känna. Förmodligen, eller helt klart så är jag för mycket ensam och jag har länge känt en längtan efter att få vara mer social. Dagarna som går är ju livet och jag vill delta, men det är som det är med allt vad som är. Jag är en känslig själ och det har varit något som jag fått jobba med mig själv kring och jag tror att jag alltid får göra det. Att inte ta åt sig, inte fundera för mycket på vad andra säger eller vilket bemötande som sker, inte bli låg när andra inte förstår mig för att jag är inne på andra spår och tänker ”större än mig själv” medans andra är uppe i sitt eget. Bara för att jag har tiden att tänka större, helt naturligt har tentaklerna ute och känner andras vibbar så kraftfullt. Det är jobbigt ibland att vara en känslig själ.

Tyst och ensam

Jag har tur som har en trygg och vacker hemmiljö att befinna mig i och en familj att leva tillsammans med. Men när mina grabbar kommer hem är de trötta efter en hel dags jobb med intryck och människor omkring sig. När de behöver chilla och koppla av med all rätt, så känner jag mig sällskapssjuk och vill prata och umgås. Många dagar är jag nästan helt tyst förutom när jag pratar med sonen lite mjukt på morgonen. Han behöver vakna långsamt och vi säger inte så mycket. Även morgonen går på rutin med nästan samma snack, för det är så det behöver vara. Annars pratar jag bara lite med vår hund… Att vara tyst och ensam nästan alltid gör i alla fall något med mig som inte här helt bra. Känslan av att vara isolerad är påtaglig, samtidigt som jag har väldigt svårt att ta tag i och göra något av min dag. Nästan så jag blir lite passiv. Det är svårt att förstå, det fattar jag 🙂

Jag kommer inte undan tankarna på att den här fasen i mitt liv också, förutom allt annat, handlar om att jag ska bli bekväm med att umgås enbart med mig själv. Sedan jag var liten har jag haft väldigt svårt med ensamheten. Det gör ont att tänka bakåt. Jag var ett väldigt ensamt barn på flera sätt och jag kan känna känslan fortfarande av hur det kändes… att inte vara sedd och ingen som frågade mig hur min dag varit. Numera i vår familj brukar vi göra en liten koll varje dag om just detta. För att även om jag och min make har totalt skilda uppväxtförhållanden, så var det nog ingen av oss som hade någon som frågade oss om hur vår dag varit eller att vi blev sedda som vår egen person. Jag var ensam, han hade så många syskon och var mellisen. Det är en bra grej vi bestämde oss för att göra som en daglig rutin ❤️😊🙏

Gå din egen väg

Min utmaning är egentligen glasklar. För att ta mig ur min ensamhet så får jag bara ta tag i saken själv. För det är precis som med allt annat – ingen annan kan göra detta åt mig, jag behöver själv hitta vägar vidare och framåt. Gå min egen väg…

Jag är sjukskriven. Jag är i en rehabfas av att stärka och bygga upp mig inför en ganska stor preventiv operation. Om 2 veckor ungefär så ska jag på ett möte med teamet för oss med genetiska mutationer gällande cancerdiagnoser. Där ska jag få mer info om vad som ligger i planen och förhoppningsvis också få datum om när det blir dags. Det är som att leva i ett vakum, eller det där mellanrummet, eller som jag kallade det tidigare: Mellanspelet. Bubblan runt mig är kännbar. Vissa dagar känner jag mig ganska pigg och stark. Det är en skön känsla. Men jag behöver lära mig att spara på min ork och hantera min snabba hjärna. Det ingår också i de utmaningarna jag är mitt uppe i. Min snabba hjärna vill ta mig iväg på saker som inte är menat just nu.

Att välja Stillhet och att gå min egen väg – är mina viktiga meddelande till mig själv denna varma och soliga fredag.

Jill Lagerqvist

Önskar Er alla en skön och härlig helg! Kramar från Jillsan