Tiden, livet & välviljan

Jill Lagerqvist – Livets innehåll med en stund av självinsikter

Vi har alla lika mycket

Vi väljer bara olika hur den ska fördelas och vad vi gör med den – tiden och därmed livet…

När jag går mina rundor i skogen med min hund så är jag i ett av mina bästa modus. I vår lilla skog ger jag fritt spelrum för tankar och det är oftast där jag får mina viktigaste insikter och kan se klart på saker som snurrar för att hitta sina meningar och lösningar.

Det finns mycket att säga angående det lilla ordet TID och vad vi gör med den och vad vi lägger in för värderingar i det.

Mycket motstånd nu

Det sista året har faktiskt varit fullt av förklaringar/ursäkter och ett sådant massivt motstånd. Det har helt enkelt varit för mycket jobbiga surdegar att ta tag i och för lite glädjeämnen att fyllas upp av. En kort sammanfattning!

Så om jag börjar med att fylla på mig med mera glädjeämnen så kanske jag verkligen orkar ta tag i mina egna surdegar? Ja, det är ju en lösning!

Men jag har några inre åsikter som numera ”bankar” inifrån och vill bli hörda av mig själv! Hallå Jill! Nu behöver du detta!

Vad är det JAG behöver?

Alltså livet… det jag har nära mig just i detta nu. Jag kan inte riktigt skriva om ”allt” men det påverkar mig enormt just nu.

Jag vill så väl för allt och alla!

Det har varit min grej alltid, så långt tillbaka jag kan minnas. Jag är ingen sån som tar äran åt mig, som behöver synas och höras över allt. Ofta är jag i bakgrunden och jobbar både privat och i min yrkesroll. Att göra karriär har inte varit så intressant. ”Låt mig bara få vara bra på det jag gör och uppmärksamma mig iså fall för det”, har jag alltid sagt till mina chefer genom åren som anställd…

Jag vill göra nytta och skillnad. Det var därför jag valde att starta eget och få utrymme i form av tid. Dels för att jag inte mäktade med allt kring min son med alla möten, alla telefonsamtal och annat som jag var tvungen att göra på dagtid när jag var på mitt vanliga jobb som anställd. Många fikapauser gick åt till sånt. All vakentid på nätterna var en annan stor anledning. Ibland hade jag behövt få sova ikapp ett par timmar när sonen var i skolan och det blev möjligt med eget företag där jag kunde styra lite över mina arbetspass.

När jag startade mitt företag så insåg jag att jag mådde så bra av att få andra att må bättre! Så det blev min ”nya livsstil” kan man säga.

Åren har rullat på. Jag har utvecklat mig och lärt mig mer, samt fått erfarenheter att göra ännu mera och bättre ifrån mig för mina kunder. Ett egenintresse som gjort att jag haft så många återkommande kunder och att jag hela tiden fått in nya också. Jag vet att jag gjort skillnad för många, även om det inte passat alla såklart. För så är det alltid. Man får testa och hitta det man mår bra av och därför är vi många terapeuter med olika metoder där målet alltid är det samma – att få våra klienter att må bättre och mer i balans.

Någonstans på vägen är det lätt att inte ge sig själv tiden

Jag har försökt att samla ihop tankar, insikter och åsikter. Det har varit lite skavigt faktiskt. För nu kommer en slags bekännelse som inte är så skön att möta, men jag tror att den är viktig för alla oss hälsoterapeuter att känna in. Jag menar inte att alla är som jag och jag kan bara tala för mig själv, även om jag haft flera intressanta samtal med andra om bla detta.

Jag har inte gett mig tiden att ta hand om mig själv så ofta, så som jag hade behövt. För där är alltid någon/något som behöver göras innan. Självklart vet jag mycket väl att det är superviktigt och jag gör ändå en del bra saker för mig själv. Men ska jag möta mig själv helt naket och ärligt, så har det kanske varit för många ”släcka bränder” åtgärder, istället för mer omsorgsfullt och kärleksfullt. Det har varit en av anledningarna till att min egen hälsa inte varit helt optimal, även om den där elaka genen inte har så mycket med det att göra. Men vi är många som nu drabbats av ohälsa inom min bransch. Vi som vill så väl för alla andra och kanske på nåt sätt inte gett oss själv tillräckligt… (?)

Man har alla roller själv

Att ha ett eget litet företag med enskild firma och inga anställda innebär att man gör ALLT själv. Det mesta är inte synligt för andra och det är inget man liksom pratar om. Det är inte heller synd om oss på något sätt. Men jag har försökt förstå det komplexa och också svårigheterna med att vara den lilla enskilda firman med alla roller och få det att gå ihop. Med både ekonomin, tiden, orken, livslusten och kraften/gnistan i att orka hålla ut i både uppför och nedförsbackarna. Det är inte så lätt, men det går! Den stora drivkraften är oftast att det är friheten att styra själv och låta jobb och liv få samarbeta lite mer och följa varann. En annan drivkraft för mig är just detta att jag har mått väldigt bra av att få göra gott för andra och i detta fått möta att jag är duktig på det jag gör. Jag behöver ju faktiskt bekräftelse på det från mina kunder, för om de inte är nöjda så vill de inte komma igen vilket ju kanske inneburit att jag inte gör gott för kunden. Det följer varandra utan att för den skullen behöva innebära ära och berömmelse 😂

Men jag har tappat mig själv FÖR mycket efter alla dessa år i med och motgång… Jag känner en viss ledsamhet i att jag ofta satt mig själv så långt bak i min prioritet. Det är bara mitt eget ansvar och det är just det jag tycker är viktigt att jag låter sjunka in. Det är ett krasst konstaterande och mitt eget ansvar fullt ut.

Nu är tiden för många av oss att rikta fokus mot oss själva – för vi har inte varit prio

Vi har kämpat! Vi har mött åren av pandemin där våra små enmansföretag inte nådde upp till regeringens omsättningskrav för att få ekonomiskt stöd. De stora bolagen kunde håva in stora pengar i stöd kändes det som, medans vi små stod där med våra revisorer som sa Tyvärr, det är ingen idé!

Vi satte minst en halvtimme mellan kunderna av säkerhetsskäl. Vi köpte in mer desinfektionsmedel och sanerade noga mellan varje kund, vädrade ut, och höll på restriktionerna medans vi för varje tid mellan kunderna förlorade i inkomst. För ingen betalade för det såklart… det var ganska många år. Många kunder pausade av rädsla och vi förstod (såklart), men för varje avbokning eller pausad kund så minskade vår omsättning ännu mer… sen kom höjningen av elpriserna och det var så massiva höjningar att många av mina kunder sa att de helt enkelt inte hade råd att komma vilket gjorde att omsättningen minskade ännu mer… sen har även matpriserna höjts löjligt mycket och vi läser om att de stora matkedjorna gör rekordvintster! och nu fick vi kunder som helt enkelt inte kunde komma för att de ville ha mat på bordet och värme i sina hem och omsättningen minskade ännu mera… ja ni fattar va! I allt detta med minskad omsättning blir jag sjuk och min ersättning från Försäkringskassan har varit katastrof då den ju skulle beräknas på den lilla omsättningen jag hade för 2023 😦 och nu efter hela 1 års sjukskrivning så halveras den! För små enskilda företag finns ingen miniminivå. Trots att jag har betalat all skatt som alla andra vill jag säga. Jag har varit ansluten till Unionens fackförbund hela tiden, betalat in alla avgifter – men när vi får avbokningar och inte kan utföra arbete så får vi inte stämpla upp trots att vi så att säga ska anses arbetslösa! Nix! Vi ska bara betala in till a-kassa med samma avgifter som alla andra, men vi får inte ta del av den.

Så… är det värt det? Kort svar just nu: NEJ! det är faktiskt inte det. Det är också därför många av oss har fått lägga ner sina verksamheter. För vi är av ”naturliga” skäl ingen prio! För vi terapeuter är inte ensamma om att sätta oss själv på efterkälke. När allt annat höjs. så är det svårt att slappna av och ta emot där på behandlingsbänken samtidigt som räkningar och mat ska betalas och räcka till. Vi förstår det! För vi har ju också en massa räkningar och vi behöver också äta mat. Den onda cirkeln är sluten och det är inte vi som står och gnuggar händerna eller kör runt i våra Teslor… om man nu får sticka ut hakan och skriva det?

Så fast att jag bara kan skriva för egen del hur jag upplever det, så är jag säker på att det är fler som håller med.

Av denna anledningen så varken kan jag eller har någon lust alls just nu att starta mitt företag när sjukskrivningen förhoppningsvis ska ersättas av att sakta gå in i arbete. Jag orkar inte rent mentalt eller för den delen fysiskt försöka motivera mina kunder eller min själv att vara prio. Jag behöver pengar rent krasst och då behöver jag en inkomst som kommer in på mitt lönekonto. Jag kan inte välja att mina kunder ska komma tillbaka och ha råd nu eller ens vilja. Jag vet att några stycken verkligen väntat och vill komma tillbaka, men det är alldeles för osäkert just nu. Även för mig, jag som vill så väl för allt och alla andra ❤️❤️❤️

Jag är för tillfället besegrad på så många olika plan. Jag behöver tänka på mig själv nu. Jag ska göra rätt för mig! Var så säker alla som har innestående medel hos mig. Men jag får ödmjukt be er vänta lite till på mig, jag får be er ha lite mer tålamod med mig. Jag lägger mig platt. Allt annat hade varit att ljuga och sån är inte jag.

I kärlek, omtanke & respekt för oss, livet och alltet! Kramar från Jill ❤️