En av de största jag mött

JILA 4 goodlife – Jill Lagerqvist

Utmaning ”de luxe”

Kanske kunde jag fått en lite mer skön start på ett nytt år som utlovats som ett år där vi ska gå in i den ”Gyllene tidsåldern”. Men kanske finns det en mening med allt som nu sker ur ett högre perspektiv som ska komma något gott utav?

Mitt sunda förnuft säger att det är så, en högre mening som kommer med en av de största utmaningar jag mött för egen del.

I en månads tid nu har jag levt som i ett vakuum delvis. Känslan av att befinna sig i något som inte känns på riktigt och där jag frågat mig några gånger nu om det verkligen är verklighet… ?

Livet snurrar på och allt annat är som det är och som det brukar. Vi jobbar, vi fixar käk, vi handlar, vi umgås, vi tränar på gymet, vi myser ihop och så sover vi innan en ny dag kommer igen och igen.

Jag kommer aldrig mera bli den jag var…

Att befinna mig i ett slags tomrum… En viss sorgsenhet som känns närvarande. Gråten pockar på, men kommer inte igenom så mycket. Inte än i alla fall. Jag har alltid haft någon slags ”kontroll” över det där. Livets erfarenheter och överlevnadsinstinkter kan jag väl kalla det. För att hålla näsan över vattenytan.

Men nu handlar det om mig. Jag kommer förändras, jag kommer aldrig mera bli den samma. Jag kommer att få möta mig själv i mörker, i djupet av min själ och allt vad jag burit med mig i alla år. Så fast jag har bearbetat väldigt mycket så har den där följeslagaren alltid gått där bredvid mig, den som säger att jag bara gått och väntat tills det blev min ”tur” att bära mig igenom denna stora utmaning. (vissa kommer nicka på huvudet och säga att jag själv har skapat upp det genom att tänka så.. ok, säg bara inte det högt så jag hör det. Ni får tänka vad ni vill ❤️)

Trippel negativ & snabb

Inne i mitt bröst växer den där dumma tumören som nu ska bort! Den växer snabbt och är inte snäll! Därför behöver den bort från mig och jag är tacksam över att det kommer ske redan nästa vecka! Det är en lustig benämning att den inte bara är negativ utan x3… och det där med snabbväxande stressar mig lite, även om jag är någorlunda lugn.

Jag ska inte förstora problemet, men inte heller släta över det. En av mina närmsta vänner har för nästan ett år sedan genomgått den ”resa” jag nu står inför. Jag vet att det blir tufft, men jag vet också om att de flesta klarar sig igenom utmaningarna och blir friska igen. Det är här jag ska hålla mitt fokus genom allt❤️

Forskning och teknik har gått framåt och de flesta klarar av utmaningarna, men det tär olika. Jag snuddar vid tankar om att börja känna in och tänka mera på hur min egen mamma kände och undrar hur och vad hon tänkte när hon blev sjuk, när hon bar på allt och när hon kanske inom sig förstod att hon skulle lämna livet och därmed sin lilla dotter och make. Det är nog det som gör mig mest ledsen nu.

Möte med mig själv

Härom dagen smög ångesten på mig fast jag hade en bra dag. Det knöt sig i bröstet och blev en sån där surrande känsla inombords. Jag försökte så gott det gick att hålla mig lugn och prata med mina egna tankar. Låta dem få komma och sen möta dem. Ungefär så… Olika dagar kräver olika möten med mig själv.

Jag har funderat fram och tillbaka på om jag ska vara öppen med det här ut till kunder och övriga facebookvänner? De flesta av de jag/vi umgås med har fått veta direkt från mig istället för att höra det från någon annan. Det kändes bäst så. Så återigen… jag vill inte förstora eller göra ett drama kring det här. Samtidigt så är känslan där av att vi människor har blivit mer och mer stängda och det vi visar blir en ytlig yta utan djup eller särskilt mänsklig.

Kanske behöver vi en större öppenhet för att känna att vi alla liksom hör ihop och har en gemenskap? Det här har jag funderat väldigt mycket på. Hur vi separeras via sociala medier samtidigt som man kan tro att ”ingenting” är privat längre. För mig blir det tvärtom känsla. Vi skålar och visar festbilder javisst! Men många människor har pratat med mig om att de nästan retar sig och mår dåligt av att ”alla andra” verkar ha ett så ”perfekt” liv där allt är så himla fint! å så sitter man där själv med tvätthögar, dammråttor och bråkiga barn, räkningar som tar över hela ekonomin och inget över till trevligheter, åtstramningar och galenskaper på arbetsplatserna och ett förhållande som knakar i fogarna av alla påfrestningar.

Frågan är om vi kan hitta en slags mänsklig väg framåt utan att vräka ur oss en massa elände? För det vill vi ju inte heller ha. Det står vanlig media för och skrämmer skiten ur de flesta. Vi får fundera på det kanske? 🙂

Nu kommer jag stänga ner för ett tag och gå in i en fas av att möta mig själv och läka ut mina trauma, släppa taget om och vila för att heala mig själv och ta emot stöd och hjälp från mina underbara vänner och min fina familj. Jag önskar att alla fick ha det såhär fint omkring sig när utmaningar kommer till oss ❤️

Jag är inte ensam om att möta de här utmaningarna eller få cancer, tvärtom. En vän till mig rådde mig att avdramatisera och ta bort tabukänslan av ordet cancer. Jag är i den processen nu för jag insåg att det fanns mycket negativ laddning i själva ordet. Jag fick göra det samma med ordet utvecklingsstörd när min son fick just den diagnosen.

Ett steg i taget

Så sa kirurgen vid planeringsmötet inför nästa veckas operation. Ett råd som är viktigt även om det inte är helt lätt att följa. Allt sköljer över mig och stundtals får jag väl bara låta det göra så.

Vi har pratat livet och döden här hemma. Framtid, planer, viktiga saker vi behöver ha koll på och så hur viktigt det är att få falla och ta emot, brista ibland och bara vara som man är.

Jag avslutar detta annorlunda inlägg med min egen inställning just nu.

I kärlek – omtanke – respekt. Kramar från Jill

Till mina kunder: Jag kommer just nu inte att ta några bokningar eftersom jag inte vet hur lång tid jag behöver vara sjukskriven och återhämta mig. Det är inte klart än med eventuella efterbehandlingar medicinskt ännu. Men vill du att jag sätter upp dig på min lista över de som vill att jag tar kontakt när det blir dags för att ta emot bokningar igen så skicka mail till: info@jila4goodlife.se Det blir enbart där jag kommer sköta kontakten med er kunder framöver, så helst inga sms just nu. Min hjärna är redan lite ”luddig” av allt och vad jag förstått är utsikterna över en dimfri hjärna en bit bort in i framtiden.

Ni får gärna skicka kärlek och omtanke till mig via universum! 💕💕💕🙏