Avslutar och bockar av

Jill Lagerqvist – CA resan

För varje avbockning släpper stressen

Jag ligger efter med att göra avslut och paus inom mitt företag. Helt enkelt har jag varken orkat eller känt att jag visst vart jag skulle börja… det hela har varit så överväldigande och så mycket att liksom bara ta sig igenom. Om det har jag ju skrivit en hel del vid det här laget.

Dagarna fortsätter gå även för mig och det har varit väldigt blandat. Det blev ganska intensivt med att hämta upp när jag plötsligt ”fick” min bonusvecka. Vila var inte prio, utan snarare att passa på när hjärnan klarnade upp lite och ett visst mått energi infann sig.

Göra klart bokföringen inför bokslut och deklaration tog sin lilla tid, men jag gjorde det! En massa småsaker som fanns där i stora högar betades av. Men jag passade på att njuta lite extra också av att umgås och småfira livet faktiskt. Glad för det 😊

Sen kom den där ”dubbeldosen” med allt vad det kom att innebära. Det kändes som att jag nästan föll handlöst neråt och dagarna blev väldigt jobbiga. När jag ska förklara så är det inte helt lätt att göra det. Men om ni tänker er att ni i mörker slängs ut på en stor åker med djup gyttja och sen är det bara att gå omkring där och försöka ta sig vidare. Varje steg är så tungt så det tar all must ur kroppen och ändå behöver du ta nästa och nästa… Tankar kom på att jag inte riktigt visste hur jag skulle fixa det. Men jag visste i mitt sunda förnuft att det kommer lätta.

Mitt i allt det här så var jag ändå tvungen att försöka fixa de sista större sakerna med avslut, paus och sådant inom mitt lilla företag. Det är avtalstider på det mesta. Det har varit allt ifrån e-postpaket till annonsering (helt onödig och svindyr som jag inte lyckats bli av med tidigare) och så allt där emellan. Bokföringsprogram, försäkringar och allt som löper på med tjänster man någon gång tackat ja till när allt rullade på. En sak är säker att även om du enbart har ett litet enmansföretag så ligger det mycket jobb i att ha det rullande. Idag avslutade jag en tjänst jag får klara mig utan nu. Vad har jag kvar? Var är min lista? Nu tror jag det mesta är klart! Sådär har jag hållit på 😂 Som om inte min hjärna var proppfylld redan innan och så nu då, så måste den prestera mitt i allt som är! Pust! Men… för varje avbockning känner jag hur den där ständigt närvarande inre stressen släpper mer och mer. De djupa andetagen och suckarna är fler och fler som är kopplade till att lugnet inombords lägger sig.

Lite så kanske det varit… men nu känner jag mig nöjd med att det mesta är överstökat. Jag har haft ett par bra dagar där energin har flödat mer fritt inombords. Skönt!

Den ofrivilliga pausen ger mig fortsatt perspektiv och insikter

När min fina vän Susanne sa att för henne så förändrades nästan allt och att hon inte är den samma vare sig på insidan eller utsidan så kändes det så stort. Andra kanske inte ser eller märker av förändringarna, men helt klart så känns det helt sant även för mig att det är så det är. Jag är mitt i allt och ändå har det mesta ändrats och det är en slags megastor transformation som pågår såväl inom som utom. Det utom syns ju mest i att jag inte har något hår, är ännu blekare än vanligt och lite uppsvälld 🥹❤️ inombords sker så mycket olika så jag skulle få skriva massor för att reda ut allt, men det görs i annan form just nu.

Men en sak ska jag skriva lite kort om i mitt inlägg och det handlar om att för oss alla så pågår livet med så mycket mera än vad vi både tillåter andra att ta del av eller ens känner att vi vill belasta andra med. Vi har alla våra ups and downs och de får vi bära oss igenom själva eller med de närmsta. Det jag inte känner att jag vill, är att uppfattas som så himla klämkäck eller alltid stark och klok enbart. Där finns så mycket mera och det tror jag nog de flesta förstår.

För mig ligger det ett ganska stort jobb just nu i att tillåta mig och kanske försöka få andra omkring mig att ändra lite tänk om hur jag är. Jag är den starka eller jag var den starka? Just nu behöver jag tillåta mig själv att inte alltid känna att jag måste vara den starka och samtidigt sluta uppföra mig som att jag måste vara stark hela tiden. För det går inte. Kroppen och själen säger det till mig på olika vis. För att jag vill mig själv väl och behöver förståelsen både från mig själv och andra ❤️

I söndags kände jag mig lite piggare, lite starkare och längtade så efter att gå en runda i vår lilla skog med vår Sune. Så jag trotsade svagheten och gick iväg. Inne i skogen sprang 2 stora lösa hundar och min Sune blev uppspelt och drog iväg i helt fel riktning än vad jag tänkt mig. Plötsligt snurrade det och jag blev helt desorienterad, gick några steg ut i skogen från stigen, fastnade med höger fot under en tjock trädstam och föll handlöst rakt fram. Försökte ta emot men armarna bar mig inte, hann lyfta upp huvudet så det inte åkte rakt ner ibland löven. Jag hade änglavakt som inte slog mig sönder och samman. Det hela skapade upp en blandad kompott av rädslor, oro, sorg, ilska och allt möjligt.

Jävla skitcancer! skrek jag inombords och tog mig hemåt. Landade i soffan på min Bemermadrass och började genast behandla min ömma kropp. Lätt stukad handled, axeln som ömmade och höger skenben som fick en liten blödning/bula. Men ändå TACK! Men ändå jävla skit! Jävla cancerskit som gör att jag känner mig som en gammal gammal gumma som inte längre kan härbärgera min kropp! Fan så jag ser ut! Ja… ungefär så, ”den nakna sanningen om att gå igenom det jag gör just nu”.

En självutlämnande bild av en rödomnäsanJill som bölat lite och hamnade i självömkans osköna känsla. En sak är helt säker! När denna utmaning klingat av, så kommer hela jag förändras tillbaka till en piggare, starkare, fräschare och sundare Jillsan! Det bara vet jag och känner i hela kroppen och själen. Det känns inte som jag på bilden, det är bara en skugga av mig själv i en jävla skitsituation som jag SKA ta mig ifrån och till ett bättre läge!

Dessa intressanta taxiresor

Nu har jag hunnit med några till och nästan varje gång är det något eller flera saker som ger insikter, perspektiv och innehåller definitivt intressanta dialoger med andra medresenärer! Det kommer att komma mycket gott ur det här och det kommer göra skillnad på många olika plan framöver.

Sakta omformas livet och dess innehåll. Det blir bitvis ganska klart om vad som kommer in mer av när jag avslutat och stängt vissa dörrar. En del ofrivilligt stängda av andra, en del av mig och detta gör att nytt tomrum skapas och därmed plats att bjuda in det som kommer komma framöver.

När jag ska tänka tillbaka på denna tiden så kommer alla intressanta och ibland väldigt ledsamma samtal under taxiresorna fram och tillbaka till Karlskrona vara med i mina tankar. De har betydelse, det är så uppenbart. Så tack för allt livet ger och tar! Mitt fall i skogen i söndags inkluderat och alla känslolägen därtill 💕🙏🥹🌼

Nu har jag minskat min stress ganska mycket och i mina ljusare stunder börjar det nu bli dags att ta tag i önskade projekt i min ”Hobby-mapp” jag sparat ner på min dator. Det finns mycket att fixa med där! /Jill