Normalisation

Jill Lagerqvist – CA resan

Det nya normala och tankar om det

Sakta har jag vant mig själv liksom familjen och vännerna också gjort så. Jag är inte universums mittpunkt, även om jag för mig själv finner ett centrum inombords.

Det ”måste” bli så. Livets nu blir det nya normala och ut pyser sakta luften som innehållit allt från kaostankar, sorg, frustration, oro och rädslor. För att det inte går att hålla fanan högt hela tiden även om ambitionen var tänkt så. Varken jag eller någon annan orkar det och ärligt så har det heller aldrig ens varit en tanke om att det skulle va så det skulle va. Jag hade ingen aning om någonting när allt satte fart och uppmanades från flera håll att försöka ta ett steg i taget. Där fanns heller inga förväntningar att jag skulle ”få” något från omgivningen alls. Jag har ödmjukt förvånats och överöst med omtanke och kärlek i överflöd som stundtals nästan varit mycket att ta in i mitt hjärta och min kropp. Den har fyllt upp mig med en stor tacksamhet ❤️🙏

Livet har gått över i en annan puls. Det lunkar på i sakta mak och samtidigt som inget är sig likt, så har en ny vardag framträtt i allt som är här & nu.

Vi är mitt i sommaren och den pågår, men inte så mycket här hemma. Det gör mig lite ledsen och jag orkar inte va den som tjoar och fixar, som ska sätta fart på händelserna och jag känner samtidigt att jag kanske inte heller är så kul att varken leva med eller umgås med. Sommar = fest, glada människor, salta bad, sol och strand när det går, äta ute, umgås och ha skoj ihop.

Jag läste en text idag som fick mig att känna lite allt möjligt. Där stod om ett råd att titta på sig själv, möta sig själv och ställa just frågan om jag själv var så himla rolig att leva med egentligen? Vad var min egen insats? Krävde jag eller tyckte jag att andra borde göra saker och varför skulle det kännas som att det hängde på mig själv, kunde inte någon annan? Pang! Jaha, där kom skammen och skuldkänslorna över att inte räcka till… men jag är i ett läge där det kanske ändå är lite ok att inte va som vanligt, men ändå högg det till i hjärtat. För hela den här CA-resan handlar för mig också om att titta inåt, möta mig själv och känna in vad jag behöver jobba vidare på (i kärlek). Samma gäller väl kanske för alla, om man har kommit till det steget i sin personliga resa att vilja jobba med sig själv på ett djupare plan.

Jag är ingen perfekt människa och vill inte framstå som så himla präktig eller duktig hela tiden. Jag är inte duktiga flickan och har aldrig varit, jag har istället varit med ”den tysta rebellen” som gått mina egna vägar. Men vem är jag nu då? Jag har ju skrivit att jag alla redan har förändrats och att ”ingenting kommer vara sig likt””.

Alltså dags för eftertanke en stund!

Dagens t & r resa

Idag var det en helt för mig ny chaffis på dagens resa till och från Karlskrona. Det var bara jag i bilen idag så vi började genast prata om en massa olika ämnen och det var så intressant och vips hade det gått en timme och jag var framme! Vad hände liksom? Chauffören kunde inte fatta att det aldrig varit en körning med mig tidigare!

Vi kom in på hälsa, träning, skador, terapeuter, behandlingar, jobb och yrkesval och en snutt om hundar också. Vi utbytte erfarenheter och historier. Vi kom in på cancer, behandlingar och ämnen runt det. Intressant, öppet och ärligt. Det kändes som att vi inte hann prata färdigt och sen såg chaffisen att jag var med på listan hem så vi skulle kanske få tillfälle att prata färdigt om en sak vi inte hann? 😉

Dagens behandling

Min söta kontaktsköterska drar alltid fram en stol och sätter sig för att kolla läget. Jag berättade om en av mina värsta veckor hit in tills och hon sa att det är ofta så det blir när man är så långt in i behandlingsperioden, Kroppen har tagit mycket tuffa matcher, men efter idag så skulle det bara vara 4 behandlingar kvar. Hon fixade alla tiderna till mig för hon vet att det hjälper mig att hålla nere stressnivåerna och underlättar min planering. Jag har nu också fått läkartid med samtal om vad som ska komma efter avslutad cellgiftsbehandling med operationer och annat. Det känns skönt och nu får jag lov att förbereda mig lite mer mentalt med nästa steg i hela den här processen gällande sjukvårdens insatser. Läkaren jag ska träffa var en av dem som omtänksamt sa till mig att försöka ta ett steg i taget och att mitt mindset kommer avgöra hur jag tar mig an den här behandlingsprocessen.

Framtiden, ska jag tänka så mycket på den?

Ja är mitt spontana svar. För annars, om jag inte tillåter mig tänka på den eller stoppar mig så känner jag att det innebär att jag tappat framtidstron på något sätt. Så svaret kommer fortsätta vara ja och jag har tänkt en hel del på den, men nu kommer jag klargöra för mig själv hur jag vill leva mitt liv framöver på alla plan.

Jag har coachat min kunder i många år med att göra en kartläggning över sitt liv i dåtid, nutid och framtidsvisioner/målbilder. Jag kommer använda mig av egna dokument och när jag känner att jag behöver så kommer jag ta hjälp av andra för att komma vidare och inte fastna utan mer öppna upp för sådant jag eventuellt stoppar mig själv med mer eller mindre omedvetet.

Livet varar inte för evigt för någon. Under den här tiden har jag ibland känt att jag inte lever eller har levt fullt ut det jag själv vill göra. Jag har ett stort ansvar fortfarande gällande min son och det ska jag fortsätta förvalta på bästa sätt. Att vara anpassningsbar och flexibel, få sätta eget till sidan har varit en modell jag följt. Men jag kanske inte ska det längre så fullt ut? Det finns kanske andra alternativ som jag inte tänkt på tidigare? Det är skönt att väcka upp de här tankarna inombords känner jag. Livet har väntat så länge på mig, på att jag ska följa min egen inre kompass och faktiskt vara och känna mig fri att göra det och leva i kärlek inom alla de olika delar det innebär? Jag har så mycket kärlek inombords som ligger där lagrad och det handlar inte längre om ifall jag tycker att jag är ”värdig” eller ”ovärdig” eller nåt annat knasigt jag tänkt… Jag känner just ikväll att jag verkligen är både redo och värdig att ta ett eller några steg framåt in i framtiden nu 💕🙏 Ber mig själv hålla ömt taget i denna känsla.

4 doser kvar… Keep going