Och på 4:e dagen vilade hon

Jill Lagerqvist – CA resan

3 fantastiska dygn

Idag är det vila som gäller hela dagen. Fortfarande kan jag få kryp i kroppen och dåligt samvete (inför vem? ingen ställer krav…) för att jag tänker mig att göra nästan ingenting. Halsen gör jätteont och så har det varit till och från i en månad nu. Halsprov för en vecka sedan visade inte på den vanligaste formen för halsfluss, men nu vet i tusan om det tagit fart. Eller är jag bara lite för trött…

Jag har fixat en stor kopp grönt te med en blandning av Älggräs, åkerfräken, nässlor och björk. Det blir även blodpudding med lingon till lunch 😊

Efter 3 helt fantastiska dygn behöver jag gå inåt, vara hemma och förbereda mig. På tisdag är det dags för sista dubbeldosen och sen innebär det en vecka av mindre bra mående och jag vet att nu i sluttampen tär det mer än någonsin. Kroppen har ju tagit emot gift i över 3 månader nu.

Meeeen i torsdags packade vi husbilen och for iväg till Öland jag och maken. 2 dagar efter behandling och jag kände mig ok ändå. Det är inte som vanligt på långa vägar, men miljöombyte och upplevelser gör gott på många sätt ändå. Det är inte som förr, med med fest och tjo o tjim, utan mer bara lugnt och fint efter förutsättningarna som är just nu.

Dag 1: Molly Sandén spelade på torsdagskvällen i Borgholms slottsruiner. Det var så himla bra! Vi hade bokat en ställplats ganska nära och tog cyklarna dit. I uppförsbacken dit fick vi få en bit och jag flåsade lite ska jag ju erkänna. Orken är inte noll, men inte så långt ifrån 🙂 Väl där hittade vi en bänk att sitta på under hela konserten. Jag njöt och insöp atmosfären, Mollys fantastiska röst och alla bra låtar i en så vacker omgivning. Jag har aldrig varit inne i slottsruinen förut, så det blev en ny upplevelse!

Vi fick uppleva en magiskt vacker solnedgång där uppe på höjden efter spelningen innan vi cyklade tillbaka till vår lilla husbil.

Dag 2: Vi skulle byta till en annan plats med el denna dag. Så vi passade på att packa ihop och sen köra på en dagsutflykt bort till Byxelkrok. Där åt vi råraka till lunch, strosade en stund i sjöbodarna och jag shoppade lite smått och gott. Tycker det är så mysigt där! På tillbakavägen stannade vi till vid ett glasscafé vi varit på en gång tidigare. Herre jisses vilka glassar de har! De är sjukt dyrt, men väldigt gott. Vi kommer aldrig att stanna till där igen eftersom det är för mycket glass 😂 men vi kan ändå rekommendera det till andra! 😉 Vi for sedan tillbaka med en form av glasskoma och tog en lugn stund när vi installerat om oss. Sjukt varmt ute och allt fick gå i ännu lugnare tempo än vanligt.

Vi käkade kvällsmat vid husbilen och tog sedan cyklarna ner till Borgholms centrum för att få uppleva en fin sommarkväll där nere vid hamnen. Det är tradition varje år nästan, så vi hade bara ett mål och det var att komma ner dit en stund. Vi satte oss på Ebbas café och jag blev serverad min favorit: Frozen strawberry daquiri när solen sakta sjönk och skapade så fint ljus. Vi strosade sedan ner vid standkanten nedanför Strandbadhotellet och jag säger bara wow! vad vackert allt blir när solen går ner i horisonten och det är en ljummen sommarkväll ❤️🙏 På hemvägen tog vi gågatan upp och stannade till vid Pubben där det var ett himla ös! Nostalgi för oss då vi varit där också flera gånger förr. Vi slog oss ner en stund och lyssnade på trubaduren och njöt av alla glada människor som sjöng med och skrålade 🙂 Sen cyklade vi sakta hemåt i sommarnatten. Gick rätt bra och inte så mycket uppförsbackar som tur är!

Dag 3: Vi packade ihop och tog ett stopp i Kalmar för att reka läget inför en kommande konsertkväll där sonen också ska med. En ”Tribute kväll” med flera coverband som spelar bl.a Kizz, AC/DC mfl. Det ser vi fram emot! Det är vackert i Kalmar och i parken vid havet (intill slottet) hade de en utställning med sandskulpturer. Så himla coolt!

Väl hemma blev det dusch, vila och lite kvällsmat på altanen. Varmt och äntligen de där självklara kvällarna utomhus! Efter att vi ätit så cyklade vi ner till vår egen lilla hamn och satte oss ute på en av bryggorna för att njuta och ta in allt vackert hemmavid. Sen gick vi bort till vår lokala pub Bakfickan där vi träffade flera goa vänner och slog oss ner. Vi stannade flera timmar och hade jättetrevligt! Sedan tog vi cyklarna hemåt med en vacker fullmåne som gjorde hamnen ännu finare! Väl hemma ville vi liksom inte gå in så vi satte oss ute en stund på altanen med tända ljus och bara njöt. Trött? Ja! Helt slut och sliten, men ändå så himla glad och tacksam. För samtidigt som precis allting tar kraft från mig, så fylls jag upp med en annan slags energi och det ger endorfiner som känns viktiga och helt nödvändiga. Livet pågår mitt i sommaren och jag, jag försöker va med på ett hörn.

Inget är sig likt

När jag är bland andra folk så har jag smink på mig nästan alltid. För annars ser jag riktigt sjuk ut med blek hud, mörka ringar under ögonen och har ett ”naket” utseende i ansiktet. Sminket gör att jag ser piggare och mer vanlig ut. Skenet bedrar, men det får vara så nu. Jag är mer bekväm så och det handlar inte om att jag vill ge sken av att allt är så himla bra, utanför att jag inte vill ha de där extra blickarna som jag ändå får.

Jag ser hur andra ser på mig. Jag möter ibland blickarna från okända som liksom med ögonen säger ”Jag beklagar, stackars dig” eller bara ger mig en känsla av att ja, jag är sjuk och jag ser att ni ser det och det blir en blandad blick med omtanke och stackars dig känsla. En del säger att nej, så är det säkert inte, men jag ser och jag tycker det får va ok. Jag tror inte att någon gör eller tänker något för att vara elak, utan bara en högst normal reaktion på det hela. Att ha scarfes eller annan hatt på huvudet är ju för att lite dölja det faktum att jag är skallig och än så länge så har jag inte varit ute och spatserat utan någon huvudbonad bland en massa folk. När vi varit iväg med husbilen har jag dock rört mig runt husbilen utan något på huvudet och bara fått bestämma mig för att det är ok. Jag går också ut med soporna och hämtar grejjer i husbilen och så här hemma ibland utan, för att jag glömmer mig 🙂 Det är med stor längtan och spänning jag ser fram emot att håret ska växa ut. Just nu känns det som att bara det växer ut så blir jag lycklig och har börjat intala mig att det inte gör nåt om jag inte blir lockig, bara jag får hår igen! 😍

Nästa vecka

Nästa vecka så ska jag dels få dubbeldosen, men också få träffa min onkologläkare för att få mer info om vad som väntar i höst. Det blir ju vila och återhämtning under augusti, men i planen ligger de förebyggande operationerna och det börjar bli mer verkligt nu. Jag har försökt att tänka bort och inte spekulera för mycket. Men nu börjar tiden bli inne där beslut ska tas och omställningar på andra fysiska utmaningar kommer ta vid.

Jag skulle ljuga om jag sa att allt är lugnt. Det är jättesvårt att möta mig själv i hur allt har tärt på mig. Att hela jag utseendemässigt är så långt ifrån hur jag trivs med att vara. Jag känner mig ganska ful och uppsvälld faktiskt. Det är kanske tabu att erkänna sådant här, men jag tror samtidigt att det är viktigt att våga vara sann och ärlig med det. Sen ska det ändå ställas i kontrast till att vara tacksam över livet, över att förhoppningsvis blir frisk och få må bra igen. Små steg framåt för att ta mig till ett bättre läge igen både mentalt, fysiskt och utseendemässigt. Jag är förändrad på djupet, det som inte syns utanpå men ändå är det största i hela denna ”CA-resan” som jag nu har kallat det…

När jag tittar på gamla bilder på mig själv blir jag dock mer ödmjuk och snäll i mina tankar om mitt forna jag. Jag blir aldrig den samma nej, men jag övar vidare på att vara mer och mer i acceptans och låta min själ och mitt inre spilla över i den visuella världen och omgivningen.

I mitt rosafärgade hår under Sweden rock 🌸😘 Ta mig tillbaka, till den tid då jag bara var mig själv. Ser fram emot att ge mig själv de bästa förutsättningarna att hämta hem mig själv, ta tillbaka min kraft och fortsätta stå stadigt, vara en ödmjuk och kärleksfull Jill i en värld som ser ljus ut.

På 4:e dagen vilar jag och fortsätter min nedräkning. 3 doser kvar som snart blir 2. Let´s Do it! / Kram Jill