Jill Lagerqvist – CA resan
Kanske inte alla, men nu är det känslosamt
Vissa utmaningar vi får i livet kanske är sådana att vi måste vara med om dem själva för att på djupet förstå. Ibland är man med om utmaningen och det är ändå svårt att förstå och ta in…
Familjen, livet och allt vad det innebär. Det mesta ställs på enda och vi får liksom bara hantera hur oförberedd och okunnig man än är.
Hur ska vi göra? Hur ska vi orka? Hur ska vi klara oss genom allt? Ekonomin? Relationerna? Rutinerna som blir helt rubbade i vår familj där detta är grunden, förutsättningarna för att livet ska funka bra. Men, det är verkligen inte mera synd om oss än om alla andra familjer som drabbas!
Det dåliga samvetet som gnager sönder inombords
Så många gånger jag har känt den där tacksamheten mitt i allt det svåra med all oro för både min cancer, att hålla ihop vår familj, gnaget av dåligt samvete för att inte upprätthålla mina vänskapsband osv osv… lägg till stressen över att sätta mitt företag på paus och kunderna med klippkort som får vara innestående och presentkort som inte kan lösas in med en skön behandling. Ja allt! Hur i hela friden hanterar jag allt? Hur hanterar maken och sonen det som de får möta och inte vill berätta för mig? Jag har kurator och lättar hjärtat med jämna mellanrum. I veckan är det dags efter litet uppehåll och jag har samlat på mig lite nu…
Vi gör vad vi kan för att hämta energi och kraft. Vi är också av inställningen av att ”gilla läget” och ta sig igenom, hämta upp och acceptera det vi behöver göra. Ibland är vi bara så trötta så vi inte ens orkar prata eller göra någonting mer än att hänga här i soffan hur underbart den ännu är mitt i sommaren. Jag försöker trycka undan mitt dåliga samvete, känslan av att vara isolerad och ensam och ledsamheten över att inte vara med på en massa skoj… också för familjens skull som ju inte heller har det så himla festligt.
Ikväll skickade Flemming över en länk på en så stark låt som träffade mitt i prick. Den blir extra betydelsefull eftersom han ville ”ge” den till mig ❤️Det finns inga enkla vägar genom en sådan här utmaning. Kärlek är en universell kraft – så viktigt att ta det till sitt hjärta hur dåligt jag eller någon annan mår. Livet är inte svart eller vitt.
Idag var näst sista dosen och nu är jag ännu närmre mållinjen och det känns massor! Tog en rolig bild på mitt huvud där håret växer och minsann, kanske lägger fjunen sig nedåt snart eller vad tror ni? 😀 Jag är sleten och trött ja visst är det så, men nu… en gång kvar! Må alla stjärnor och planeter stå rätt på himlavarvet och allt det där. Nu kör vi ända in i kaklet 😍😍😍





Nu ska jag planera något jag ser fram emot!
Fira, rena mig, sätta nya hälsomål och boosta inför nästa utmaningar med operation mm.. och varje dag utan cellgifterna så kommer jag må bättre, bli piggare och öka livsglädjen igen! Det är något att se fram emot ❤️🙏❤️
Tack för er alla och alla hejrop! Kram Jillsan
Upptäck mer från JILA 4 goodlife ~ since 2013
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
