Så mycket att tänka på

Jill Lagerqvist – CA resan

Å ena sidan å andra sidan

Det finns olika beslut vi måste ta. Vardagsbeslut som kan vara nog så viktiga och så de där mer avgörande större besluten, där för och nackdelar behöver bollas noga och mycket…

Igår hämtade jag upp en mycket god vän som liksom jag bär på genen och har mycket egna erfarenheter. Det är värdefullt det här med att känna någon som visar sig ha samma som mig, men vi delar också att hennes älskade syster som var min ungdomsvän, somnade in för 4 år sedan pga skit-genen…

Att mista sin syster är grymt och så orättvist när man är mitt i livet. Att mista sin mamma när man inte är mer än 6 år är också väldigt grymt. Där är vi två och sammanflätas av BRCA1 genen. Kan vi göra något bra mitt i allt detta? Massor! är vi överens om och vi delar även tankar om det här.

Sorg är ett brett område

Sorg går inte över, man lär sig ”bara” sätt att hantera och leva med den. Sedan jag var liten var det min egen tanke ofta och mycket utan att någon någonsin lärde mig att hantera det så. Vi har kanske det inbyggt i oss?

Sorg ter sig olika för olika människor och vi ska aldrig jämföra. Kanske mest vara på det klara att inte alla öppet vill visa sin sorg eller ens prata om den. Men den är högst närvarande och vi lever med den vid sidan om. Jag har mött många människor som ”hamnat in i sorgens näste” och där haft många innerliga samtal. Såklart är det jobbigt, men om jag kan vara en medmänniska även i det här så är jag det ❤️

Igår behövde vi prata och lyfta på lock och kolla under stenar tillsammans jag och min vän när vi körde de där 10 milen till Karlskrona för möte på Bröstmottagningen. Vi pratade om hennes syster och vi pratade hur allt var då och skillnaden mot nu. För 5 år sedan var mycket annorlunda och även för 4 år sedan när livet rann iväg. Det är så jäkla smärtsamt och tungt, men samtidigt så börjar balansen och siktet framåt infinna sig (= lär sig leva med sorgen, men alltid närvarande).

Första teamet i Sverige finns i Blekinge!

Det har tydligen varit på tv. Blekinge med sjukhusen i Karlskrona & Karlshamn är först ut i vårt land med att starta upp ett team kring ärftlig cancer! De har bästa och modernaste utrustningarna och teknikerna, de har ett team som samordnar och jobbar för oss. Wow! faktiskt på riktigt WOW!

Igår när vi stegade in på rummet mötte vi den ena kirurgöverläkaren och kontaktsköterskan som är med i detta nystartade team, som började i april detta året. Varmt och vänligt bemötande. Titta in i ögonen, fråga intresserat om hur jag mått och mår. Noga berätta om stegen som är aktuella nu och varför. Viljan och frågorna om att jag har hunnit med även mentalt i processerna kring att göra de preventiva operationerna och så de olika valen jag står inför med för och nackdelar osv… i detta så bjöd jag in min vän i samtalet med sina erfarenheter och det hon står inför som något helt naturligt. Så bra samtal som faktiskt fick mig att vända i en fråga jag tänkt på tidigare, men som nu förmodligen blir ett annat beslut. För att just det här är så viktigt att få möjligheten till tiden att prata om för och nackdelar, om å ena sidan och å andra sidan med kunnig personal och också min väns egna erfarenheter som ju är helt verkliga och viktiga! Läkaren tog sig även tiden att få uppgifter från min vän, för att kontakta henne och göra vidare uppföljningar för hennes del som jag blev så himla glad för att han gjorde! Att lyssna på hennes erfarenheter, så här långt, är riktigt bra för det nystartade teamet och de lär sig ännu mer. Det är här vi kommer få vara med och göra skillnad för de som också kommer få besked framöver om att de bär på någon farlig gen som ställer till det för dem. Vi ska göra vårt bästa för att tillföra något gott vi också! 💕💕

*Notering i något läkaren sa igår: Ni som bär på BRCA1 genen har upp till 80% risk att utveckla cancer i bröst och/eller upp till 60% i äggledare och äggstockar. Jämför det med annan typ av bröstcancer där kvinnor utan denna gen ligger på 11%. Alltså är det livsviktigt att få snabb och bra hjälp.

Möjligheter att få vara med från början

Nu kommer jag i nästa vecka få genomgå en MR och det ska också göras ny mammografi/ultraljud, sedan även ett möte med plastikkirurgen för att prata vidare om bästa lösningen för mig utefter min hälsa och historik. Denna kirurg är en av de bästa inom landstingen vilket ger mig en känsla av att jag kommer vara i goda händer. Det är ingen lätt grej det här och som min kära make sa igår kväll: ”Jag är rätt övertygad om att även det här kommer göra någonting med dig, men samtidigt är det ändå viktigt och behöver göras”. Det viktigaste faktumet är att operera bort båda brösten samt äggledare och äggstockar så fort som möjligt nu. Alltså väldigt snart.

Att vara med i den nystartade gruppen för teamet måste ju innebära att vi blir lite av försöksgrupp, så det får vi ha visst överseende med. Men de är inte nya på att hantera och göra bra saker för sina patienter. Det finns en anledning till att det första teamet startar just här! Ska jag gissa spontant så är några av anledningarna att det finns ett brinnande intresse, en tajt/god relation på avdelningarna och viljan att förändra, att göra bästa möjliga för patienterna. Det är i alla fall den känslan jag har fått mestadels i alla de olika situationer jag hit in tills varit med om.

Vi lämnade sjukhuset med en fin känsla inombords även om det också blev väldigt känslosamt att prata om vissa delar. Bilen tog oss vidare in till centrum i staun för en god lunch på Gelato och vi bestämde oss för varsin glasskula i våffla också. Vi var överens om att det här var en av de godaste glassarna vi någonsin ätit! På riktigt! En snabb runda in i butiken ”Normal” för att handla bl.a rosmarin hårolja så att min hårväxt får sig en extra skjuts 😂🙏 (ingen bild på glassen finns för vi hade helt annat fokus när vi åt glass hahaha!)

Kontroll, beslut och logistikplanering

Under hela detta år har jag övat mig i att ha ännu bättre tålamod, att ta ett steg i taget så gott det går, försöka utvärdera och känna in de beslut som måste fattas och sen också det här med logistikplaneringen i hemmet.

Son och hund, som inte klarar sig själva, behöver hittas lösningar för. Varje vecka hela sommaren har farmor kommit och jag har tackat henne massor för detta! Nu kommer lite tillfällen igen där jag måste rodda framöver med allt när jag/vi går in i andra halvlek.

Något som jag fortfarande glömmer lite då och då, det är att sätta mina egna gränser för att orka allt. Där har funnits en känsla av att nu orkar jag nog lite mera, kanske jobba någon timme då och då? Men så är jag iväg en heldag som igår, så tar jag de där samtalen och försöker samtidigt göra något i hemmet, orka ut med Sune på promenad – där tar jag slut fortfarande… så vid varje tankesnurra ditåt ger universum mig svaret ”NEJ Jill, det är inte tid för att ta hand om andra ännu! Vila, fortsätt boosta och återhämta dig inför de kommande utmaningarna! Av kärlek drar jag ner din energi lite så du förstår att ta hand om dig själv nu Jillsan!”

Igår kväll halvrasade jag ihop först i fåtöljen som gjorde att vi fattade beslutet att köra ner och äta kvällsmaten på lokala puben, för att sedan nästan helrasa ner i soffan och kolla på vår serie en stund innan sängen kallade vid halv tio. Det var ju ändå fredag😂

Nu stundar en vilosam helg med en del ärenden och trevlig inbjudan om fika imorgon eftermiddag hos en annan fin människa som jag faktiskt gått i paralellklass med hela grundskolan! Så fint att få denna inbjudan. Ser fram emot det och hoppas det fina vädret håller i sig även imorgon.

Startar lördagsmorgonen i tacksamhet och ska smyga in och väcka sonen lite försiktigt. Önskar alla en fin och skön helg! Kramar från Jill