Gjort är gjort

Jill Lagerqvist – CA resan 2:a halvlek

Dagen kom och gick

Precis innan jag somnade kom paniktankarna: För helvete! Vad håller jag på med? Tänk om allt går åt skogen nu! Tänk om jag aldrig mera vaknar! Ok, sista sekunderna är här i ett jävla sterilt rum med massa lampor och människor bakom fula mössor och munskydd… ”Ta nu några djupa andetag in i denna masken Jill, så ses vi sen när allt är över”…

Sen väckte de mig, allt var över, gjort är gjort och jag frågade om jag fick sova mera sen?

Var inte beredd på en sådan smärta!

Till alla som var i position av att behöva höra det och till i princip alla andra så har jag deklarerat min rädsla och ovilja mot att ta morfinpreparat. Vill inte ha! Punkt!

Så där låg jag på uppvak och det gjorde ont ut över vad jag kunde föreställa mig 😦 Vad i allsin dar! Hur ska jag fixa detta? Kortar ner historian och säger att jag fick kapitulera… de sprutade in 1 ml och gick en sväng.. nix det klingade inte av, sprutade in 1 ml till och gick en sväng… nej, men vad i hela! Sen fick jag 2 ml till och då minsann kom det genast en sån där go känsla av att smärtan rann av och jag blev lite glad (och förmodligen hög då…). Phu!

Inläggningen blev tursamt nog av

Jag fick rullas iväg och bort till vårdavdelningen och fick eget rum, 2 rum bort där jag låg när jag hade salmonella 🙂 Vilken flashback 😂

Det blev himla bökigt direkt när jag skulle på toa. Jag hade 2 dränageslangar som stack ut från armhålorna med en slags gummiklocka och uppsamlingspåse för blod och sårvätska. Såg allt annat än trevligt ut, men såklart var det nödvändigt. Jag ska inte göra något total lång berättelse om min sjukhusvistelse. Jag fortsatte ha ont, fick ge mig på att inte ta stark smärtlindring och första natten var jag ute och svävade med min sjukhussäng runt om i världen! Pratade med en kvinna vid frukosten som också fått sånt piller som mig och hennes sambo hade sovit över inne hos henne och han vittnade om att hon pratade med Björn Borg! Blev några goa skratt 😂

Morgonen efter kom den varma trevliga kvinnliga kirurgen och tittade till mig. Pga så hög smärta och mycket sårvätska så bedömde hon att jag skulle stanna en natt till vilket jag kände själv att jag tyckte var skönt. Fick ringa lite samtal och ordna med farmor (igen ❤️) så hon tog hand om vår Sune voffs och sonens pappa var hemma och tog emot honom. Allt ordnar sig såklart!

Min goa ”Kallekrona- Pernilla” kom på besök och hade med fikakorg, choklad, resorb som jag bett henne köpa och lite annat gott. Vi fick träffas i ”gröna rummet” som var ett fikarum och hade en timme där tillsammans. Det betyder så mycket och vi skojade om att det här året är det här på sjukhuset vi ses. Olika platser har vi hunnit med, men det är guld värt för mig! ❤️

Jag vet hur viktigt det är att vara uppe och röra på sig så mycket som möjligt och därför började jag knata runt redan samma kväll i korridorerna med mina drän-slangar 🙂 En sköterska skrattade gott när jag mötte henne och sa: ”Ja här kommer tant Jill med sina slangar” och sen gav hon mig en vit plastpåse som jag kunde stoppa ner dem i och det blev ju mycket smidigare! Men jag gick utanför mig själv och såg hur jag stapplade omkring där som ”93-åriga Agda” i vit sjukhusrock, säckiga blåa byxor och svarta halksockar. När jag gick ut för att äta dagen efter i matrummet så fick jag ha en extra stol och lägga min påse med slangar i. Jag hoppas ni i alla fall småfnissar nu och kan se det framför er. Ingen bild på det här, för det såg faktiskt inte helt ok ut med innehållet i slangar och påsar… men roligt va det samtidigt om man nu har lite knäpp humor.

Det blir absolut inte roligare än såhär vid en sjukhusvistelse… sterila rum och ja, liten söt katt stod i mitt fönster och det var ju fint. Det var bra med mat men kanske är det också ens eget mående och själva platsen som gör att maten smakar lite klent?

Besök, meddelande och bemötande

Vid matbordet sa en äldre man när jag berättade att jag haft besök att det är så himla viktigt för en när man är sjuk. Så rätt han hade och jag hoppas innerligt att även han fick besök ❤️ Det är ju inte så att man orkar så mycket, men en stund är fint. Sen fick jag fina meddelande, några som ringde och jag tyckte att det kändes jättefint. Så tack snälla för er omtanke än en gång! ❤️

Personalen var så himla gulliga och fina! Jag hade min dörr på glänt och hörde hur de skrattade och pratade glatt med varandra. Jag iakttog dem försiktigt och jag förstår att där också finns stressade stunder, vissa frågetecken och bekymmer att lösa, men utåt sett och emot oss patienter var allt fint. Det gör så mycket och det är jag helt säker på att de också har full koll på.

Inför andra natten så kände jag en viss oro komma över mig. När skulle smärtan avta egentligen? Alltså klinga av så pass att jag inte behövde ta de starka tvåfärgade små ”snurrpillrena”? Jag klarade inte mig utan och fick en vid 22 och en vid 03 (efter att jag varit vaken 1 timme och försökt andas bort smärtan!) På morgonen avstod jag dock och tog ”bara” 2 alvedon och Zelebra (antiinflammatorisk tablett). Jag ville känna efter inför ronden hur mycket smärta det var. Jag kände en vändning och att det värsta hade klingat av, så kl 03 natten mot fredag tog jag det sista snurrepillret och nu vill jag inte ta flera och oroa mig för att bli beroende. Släpp det nu Jill!

Jag kommer inte skriva om upplevelsen av mitt möte med kirurgen denna förmiddag. Kort sammanfattat: Dränaget drogs ur och jag var fri att åka hem! Kanske kommer något i vad som hände i boken… vi får se.

En snäll sköterska fixade så jag fick sjukresa hemåt! Så klockan 13.05 igår fredag åkte jag hemåt med en glad och trevlig chaufför som kört mig en gång tidigare. Jag somnade och vips så svängde vi av motorvägen och mot Listerlandet! Vi släppte av en äldre kvinna först och sedan vidare hemåt. Det var vackert höstväder och löven skiftade i vackra färger. Uppe på krönet blir chauffören lyrisk av den vackra utsikten och berättar att han ska hem och grilla! Jag mindes att det sa han att han skulle göra sist han körde mig också. ”Grillchaffisen” får han heta nu och han berättade att han haft kollen på mig hela resan när jag sov så att det var ok med mig ❤️ Att fånga upp det lilla, den varma omtanken och de där småiga sakerna som egentligen är väldigt fint och stort. Det ska jag fortsätta med!

Hemma!

Det var så skönt att komma hem. Huset var tillfälligt tomt och jag hann in och lägga av mig allt, byta om och sen kom farmor med Sune. Vi kramades, Sune var överlycklig och sen pratade vi en stund. Tänk va att få ha fd svärmor kvar som en fin vän och världens bästa farmor till min son ❤️❤️❤️ Sen kom maken hem och jag blev varm inombords av att se honom. Sonen ramlade in lite senare efter att ha varit iväg på jakt med sin pappa. Lycklig var han och så käkade han lite pizza och vi kollade på vår serie. Allt som vanligt och då mår han bäst och det gör vi andra också.

Smärtan har hållit sig hanterbar nu och jag har klarat mig med Alvedon och Zelebra. Det är svullet i främst höger armhåla och jag göra lätt lymfmassage och förstår att jag kommer verkligen få ha koll och göra de övningar som jag fått samt köra extra med min Bemer för att hålla både blod och lymfcirkulation igång. Men på det stora hela så är allt ok nu! Jag ska möta och hantera allt i små doser. Jag är platt och gjort är verkligen gjort. Jag har en tajt kompressionsbehå på mig, är gul av jodlösningen man tvättas med inför operationen och allt är lite mera omständligt just nu. Jag kan inte lyfta eller sträcka mig uppåt efter något alls. Jag kan med nöd och näppe lägga de högra fingertopparna på vänster axel, men tvärtom går bättre. Jag känner det som grov träningsvärk i kroppen och särskilt överkroppen, öm/spänd i axlar, nacke och rygg. Men det kommer bli bra! Det vet jag och nu har risken för ny cancer minskat med 93%! Det är detta som är det viktiga att hålla fokus på!

Jag ser framför mig en stark, spänstig, sportig och fräsch Jillsan som kommer se pigg och frisk ut snart igen! Såklart kommer det bli så!

Första natten hemma gick ganska bra! Jag har sovit ganska bra och Sune har inte vikit från min sida. I morse smög han upp och kurade ihop sig hos mig. Han smackar förnöjt och sträcker ut sig, ligger på min arm och det är ren kärlek vilket också gör gott för läkningen både fysiskt och psykiskt 💕

I förmiddags fick jag ett meddelande från ”min” Susanne med en låt som är som vår låt. Hennes och min – ”Better days are comming! We will rise again my friend!”

Nu ska jag njuta av en skön helg tillsammans med de jag älskar mest! Tacksam, priviligierad och allt sånt som är värt något ❤️🧡❤️🧡