Jill Lagerqvist – CA resan slutspel som går mot final
Långsamt leder också någonstans
Jag vill skrika högt över hela världen – att jag kan andas helt av mig själv… men jag vill vara i lugnet inom mig. (delar ur en text som passar mig så bra just nu).
Denna kvinna sjunger så min själ känns och har så gjort sedan jag första gången hörde henne. Så många gånger genom mitt vuxna liv jag har lyssnat på henne och fulgråtit när ingen annan sett mig. Jag har sjunkit ner i en hög på golvet i min lilla tvättstuga när vi bodde i marklägenheten jag och Sebban. Lyssnat, snörvlat och tagit mig upp igen. Musik är så viktigt för mig och när jag inte förmår mig att släppa igenom och fram mina känslor så kommer alltid musiken in och hjälper mig med det som känns svårt. Textrader, låttitlar som sitter inom mig och som jag snabbt kan söka upp. Tack för musiken!
Jag vet inte för vem jag lever, men jag lever ändå… Det är bara ord, ord som redan finns…
Jag är tom på ord. Jag förmedlar det bara såhär, för just nu förmår jag inte själv. Jag mår inte sämre än innan, förmodligen tvärtom. Men mina inre processer tar kraft tillsammans med den nya medicinen och allt som behöver tas beslut på, söka nya vägar framåt och skingra möjligheterna för att hitta min väg framåt. Jag har gjort det här förr. Hamnat vid vägskäl och dragit mig tillbaka för att bestämma mig, ta ny sats och se målen där framme men samtidigt leva och andas under resans gång fram till det där målet. Det blir avstickare och sidospår, nya lärdomar helt säkert och en massa spännande och lite farthinder och gupp – precis så som livet nu är…
Så precis som fina kvinnan jag mötte idag på sjukhuset, på min väg till genetik-kuratorn, så upprepar jag meningen som är mer än min: ”Ett steg i taget” (vilket jäkla skitår det varit).
Så hittar jag låten som passar in på detta skitår… en kvinna med en sådan power i rösten och så sjunger hon om det jag inte förmår mig att släppa fram helt och fullt på annat sätt. Såklart har det varit för jävligt rent ut sagt. Men också en massa annat och nu letar jag mig vidare och fyller min själ med kärlek och sluter fred med kriget inombords ❤️☮️
Jag är älskad och jag känner mig mer hel än på länge. Min älskade Flemming skickade denna låten till mig när jag som mest behövde den, så den avslutar detta nu och jag säger TACK från djupet av mitt hjärta till er alla som följer mig 💕 Kramar från Jill
Upptäck mer från JILA 4 goodlife ~ since 2013
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

❤️❤️❤️🙏
Skickat från min iPhone
GillaGillad av 1 person