Målet & vägen dit

Jill Lagerqvist – vardagstankar

Mål i sikte!

Kan man verkligen säga så? 🙂 Ja, det kan man ju såklart, men vad menas och vad menar jag själv? Jag tänker mig att jag kan ha flera olika mål inom olika delar av livets innehåll. Målen förändras över tid och ibland hade man ett mål, som plötsligt inte längre kändes som ens eget. Hur gör man då?

För min egen del så tror jag att man helt enkelt bara får lov att ändra sig när som helst om man känner att målet man satt upp inte längre känns rätt.

När jag var yngre så satt jag där jag satte mig. Alltså, jag hade inte ens en tanke på att det jag valt kunde förändras och var väldigt fast i det tänket. Som ett exempel så flyttade jag till min första lägenhet när jag var straxt innan 18 år. Det var en sådan där trist HSB lägenhet med gulnade plastkarmar och fula plastmattor överallt… jag trivdes aldrig i den. Men då visste jag inget annat och det fanns heller inte så mycket valmöjligheter. Jag bodde där i 4,5 år och jag trivdes aldrig där, tvärtom. Men tanken slog min inte en enda gång att jag kunde ha letat efter en annan lägenhet som jag kanske kunde trivas bättre i. Ganska sorgligt minne.

Men med tiden så ändrade jag mig och utvecklades. Jag blev sambo i en nybyggd lägenhet på en annan ort och det kändes så befriande. Kanske var det där allting började på nåt sätt? När jag flyttade till ”mitt” älskade fiskeläge och fick frid i själen? Jag har aldrig varit snabb med stora beslut oavsett vad det har gällt. Spontan och gå på känsla gör jag oftare nu än tidigare, men de stora besluten måste mentalt stötas och blötas, tänka för och emot eller nackdelar/fördelar. Många gånger har det tagit flera år faktiskt att steppa vidare.

Nu är det en sådan tid när hela jag vibrerar och känner av att det är förändringar på så många plan. Första tanken kring det är faktiskt att det känns spännande, men också lite läskigt med en blandning av oro och rädsla för det främmande. Antar att det är ganska normalt 🙂

Målen förändras och sikten något oklar!

Jag skulle tro att det är snudd på omöjligt att ha för långsiktiga planer. Självklart kan man ha det, men hur ofta blir det egentligen som man tänkt?

Om jag är för fast i att målet måste vara på ett visst sätt, så är jag inte heller öppen för nya grejer som kommer till mig längst med min livsresa eller väg. Den biten är jag helt klar över för min egen del. Hur andra gör vet jag inte, men jag vill gärna ha ett mål i sikte där framme och ändå justera när det ges tillfällen.

Mitt liv verkar gå i 12-årscykler. I år är det till sommaren 12 år sedan jag startade mitt företag! Jag har under hela denna tiden sett det som ständigt pågående processer och vidareutvecklat, förfinat och gjort både tillägg och avdrag längst denna väg. Det har varit jättebra år på så många sätt, men också en del motgångar och svårigheter som tagit mycket energi. Den ekonomiska stressen, den där oförutsägbara delen är enligt mig den som gnager och för med sig mest stress och oro. Stress är boven till det mesta av ohälsa är min fasta övertygelse.

Ändå skulle jag aldrig byta ut det!

De här 12 åren har jag både gjort personliga utvecklingskurvor uppåt samtidigt som jag har fått med mig så mycket lärdomar och viktiga insikter. Åren har givit mig så mycket gott och så många härliga möten med människor som jag sätter högt och nära hjärtat. Det finns så mycket fint att ta med mig vidare på min livsresa där en del handlar om att fortsätta mitt framtida yrkesliv.

Under en livsresa kommer man till olika vägskäl och det är där jag är nu. Det är som en rondell, det där vägskälet och kanske jag behöver köra runt i den ett tag och säkert kommer där en eller flera nya öppningar (vägar) vidare snart. Det känns så.

Att gå vidare nu görs med en stor tacksamhet för allt. Både för med och motgångar. Det sägs ju att det endast är i motvind som en drake lyfter. Det är med en stor portion ödmjukhet jag blickar framåt just nu ❤️ Allt ligger öppet, cirklar har slutits och jag är i en slags uppkoppling av att känna efter med mina tentakler i vilken riktning jag ska gå vidare. För plötsligt kommer där ett erbjudande eller en karta med en vägvisning som är just för mig! Det blir som det är menat att bli.

I dessa tankar är jag numera trygg och kan le och känna en varm kärlek till en unga Jill som var så osäker och satt där jag satte mig, som satt och blev kvar för jag visste inget annat och hade ingen tro på att det kunde finnas något bättre och mer kärleksfullt för mig, än en plastig ful lägenhet på Ågatan i Bromölla… tänk om jag hade klurat ut då i vilken riktning mitt liv skulle ta mig.

Tänk va Sune, va fint vi har det!

Sune kurade ihop sig i mitt knä nu i morse när jag satte mig i soffan för min första av två Bemer-behandlingar jag ger mig själv varje dag. Denna hund som ger mig så mycket kärlek. Jag pratar kärleksfullt och förtroligt med honom, han möter min blick och ser mig rakt in i mina ögon/själen. Jag förklarar för honom hur mycket jag älskar honom och vad han betyder för mig. Jag säger att jag är så tacksam som fått så mycket gott i mitt liv med make, son och vovve i ett varmt och fint hus. När jag pratar så går nosen och han sätter nosen helt nära mig och ger mig en puss och hans päls värmer mig när jag är lite frusen…

Det har kommit in en rastlöshet i mig nu. Jag ser den som positiv trots att det är lite jobbigt och en smula frustrerande att vara i den här fasen, i alla de processer som nu måste malas igenom innan det blir en väg ut ur rondellen. Att den kommer, det är jag helt säker på och har full tillit till att livet vill mig väl ❤️

Just nu ser jag fram emot att våren inte är allt för långt bort och att väderprognosen har visat att det ska bli soliga dagar nu ett tag! En kaffe på altanen är helt enkelt inte långt borta nu!

”Mitt-i-veckan-tankar” tar paus för andra göromål nu. Ha en fortsatt fin vecka! Kram Jill