Ett hav av val

Jill Lagerqvist – med frågan om det går att reda ut?

Hur ska man reda i allt?

I natt har min hjärna varit sådär jobbigt igång och inte låtit mig komma undan alla tankar som pockar på. Till slut gick jag upp och käkade en banan, drack vatten och tog en Atarax (som gör att jag somnar till slut…). Ibland är min snabba hjärna en styrka och ibland är den bara för bedrövligt jobbig 😂

När man är frisk och mår bra, så är livet lite enklare. Jag vet det nu, med alla egenupplevda o-hälso-tillstånd. (jag gillar att hitta på nya långa ord!)

Är man nördig som jag är och vill veta mera, lära mig mera och förkovra mig, läsa olika studier mm så öppnas ett hav av oändliga val upp. På gott och ont, för det blir ganska rörigt.

Snabb slutsats är att det är helt o-möjligt att göra allt! Att det i slutändan ändå är till att gå inåt och lyssna på sig själv, lyssna på sin magkänsla och välja sin egen väg. Ska jag välja någon annans, så kommer jag stöta på onödigt många hinder. Så är i alla fall min känsla.

En annan känsla/insikt är att jag, så väl som de flesta, ger ofta vår syn på saken och råd utan att personen ens har frågat om det. Kanske ville personen bara få berätta, men enligt den psykologin jag har läst, så är kvinnor av uppfattningen av att dela med sig av sina egna erfarenheter, sånt de hört eller läst. (vi gör så för att personen inte ska känna sig ensam och visa att vi förstår genom att berätta egen erfarenhet) Så utan att personen i fråga har bett om något råd, så kommer det genast ett flertal ”bara sådär”. Vill understryka att jag gör också så, men jobbar på att få bort detta från mitt sätt att bemöta och vara enbart lyssnande. Jag är på utrensning från ännu en automat-reaktion… så bara en insikt, ingen skuldbeläggning nu! ❤️

Funkar eller inte? Måste allt vara kliniska studier för att anses rätt & riktigt?

Om man blir sjuk i någon mer allvarlig sjukdom, hur ska man då reda i allt? Det behöver inte vara cancer, men min egen erfarenhet leder mig dit just nu.

För den som är totalt ointresserad av komplement, alternativa behandlingar och andra tankar så är det kanske ”enkelt”? Man går till vårdcentralen och behövs det så lotsar de en vidare till specialisterna som säger att ”såhär är det och så kommer vi göra”. Sen gör man så. (ingen utläggning med vad det innebär ges här)

För den som är mer intresserad, mer påläst inom komplement, alternativa behandlingar och studier utanför den traditionella sjukvården, ja faktiskt ibland sådant som har praktiserats i flera tusen år där kunskaperna levt vidare – för att de fungerar, ja då öppnas också valmöjligheterna upp rejält. Här kan det bli komplext helt klart! För precis som i alla branscher, så finns de där ”fuskarna eller ockrarna” som inte är helt ärliga med sina metoder. Ledsamt, men inte särskilt förvånande…

Jag brukar säga såhär till mina kunder som kommer på främst ansiktszonterapin, som är en sk. orsaksbehandling (söker efter och behandlar orsaken till uppstådda symptom och balanserar kroppen för att kroppen ska ha möjlighet att starta sina fantastiska självläkningsprocesser): ”Många av oss terapeuter inom komplementära behandlingsmetoder har samma mål – att du ska må så bra som möjligt och genom våra metoder ge kroppen bra förutsättningar för självläkning. Vi har samma mål, men lite olika metoder för att nå dit. Det är här det blir bra för dig som kund/klient! För alla tycker inte om samma sorts behandling och svarar olika på det. För att få bästa effekt så får du ibland prova dig fram mellan oss terapeuter för att hitta det som du själv tycker om. För när du gör det, så öppnar du upp kropp och själ för att ta emot och då blir effekterna bättre. Jag kan inte säga att mina behandlingar är bättre än någon annans, för det är de inte, men om du tycker om min behandling så fortsätter vi. Annars har jag flera andra terapeuter som jag kan lotsa dig vidare till (för det har jag vetskap om).” långt, men jag är noga! Första gången en kund kommer till mig på en sådan behandling så avsätter jag alltid ca 30 min extra för samtal innan behandling och erbjuder även ”prova på” behandlingar.

Flera av mina behandlingsmetoder har en grund i flera tusenåriga kunskaper inom kinesisk medicin, samlade kunskaper från hela Asien, från indianerna i Sydamerika och även en viss blandning inom traditionella metoder som är sammansatta till en enligt mig och de som tycker om att komma till just mig, en underbar behandling!

Tänk om vi kunde få ta del av utbuden genom den traditionella sjukvården och vi samtidigt kunde byta namn till Hälsovård (- själavård)! Det går alldeles för sakta på detta område. Hur lång tid har det inte tagit innan akupunktur blev tillåtet och då bara en viss del där inte den grundläggande och djupa kunskapen vävs in i sin helhet inom kinesisk medicin.

Vi är inte ”där” ännu

Jag är med i lite olika grupper på facebook där det finns stora kunskaper och läser på andra ställen för att förkovra mig och lära mig mer bra metoder. Det är en blandning med både behandlingsmetoder, men också kostens stora betydelse och där en del olika örter och växter, som använts i många tusen år finns med. Det är ett nästan oändligt utbud måste jag säga… så för de oinvigda eller den utan ett egenintresse så blir det helt övermäktigt!

Mellan raderna läser jag om en stor frustration, sorg, bitterhet, rädsla och oro i inlägg. Personer som har blivit ännu sjukare av den traditionella sjukvården med så starka giftiga mediciner så de aldrig återhämtar sig… de får tillbaka sin cancer med metastaser (så som min vän nu fått och jag vet inte vad som ev. gror i mig själv i dagsläget). De har fått sina dödsdomar en hel del av dem och de är rädda eller segervissa då de hittat andra vägar och faktiskt blivit av med sin cancer!

Men… är detta ”hela sanningen eller så som det är rent generellt”? Säkerligen inte. För de allra flesta sköter sin sjukdom i mer eller mindre tysthet. En del berättar inte ens att de är sjuka. De överlever med enbart den traditionella sjukvårdens ibland ruggigt hemska mediciner med otäcka biverkningar! Japp, de gör det men vi hör inte om dem. För vi behöver oftast bara gå till oss själva och när är vi som mest benägna att berätta om något? Jo, klaga eller anmäla när något är fel, när vi blivit orättvist behandlade. En del som överlever och säger att de gått enbart genom den traditionella sjukvården far inte heller med enbart sanning utan vågar helt enkelt inte berätta om annat de gjort. För att de är rädda att dömas av andra, vilket är än mer ledsamt…

Min slutsats är att det därför är ojämnt att enbart kolla på ”sånt vi hör” genom andra, eller för den delen inte hör alls. Givetvis finns där en viktighet i evidensbaserad statistik som bl.a onkologen kan ge på flera plan! Jag tänker att vi inte i dagsläget varken behöver eller ska utesluta det ena för det andra, utan att vi just nu är i läget att vi kanske behöver kombinera? För det är himla ”enkelt” att råda andra, utan att ha egen erfarenhet av en ibland dödlig sjukdom som cancer – MEN när du själv har fått ett besked så är det nog få av oss som är coola och bara tar det med en klackspark. Man blir helt enkelt livrädd, får mer eller mindre känslor av dödsångest och panik och tänker tusen tankar på allt! Familjen, barnen man lämnar, hur ska allt gå nu med det ena och andra?! Tills det landar lite inom en ❤️🥹

Ibland handlar man i ren panik direkt efter ett sånt här besked. Man ska dö imorgon säkert! Men för de flesta handlar det inte om så snabba processer, även om jag har en nära vän vars pappa somnade in väldigt snabbt efter att inte ha märkt något tills han inte längre fanns med,,, en chock! 😢

I den bästa av världar var sjukvården lite mer öppen för att bjuda in komplement. Låta patienterna få ta del av ett bredare utbud och ibland kanske bara för att må bättre under behandlingarna av cellgifter eller annan typ av medicinering. De borde ha bättre kunskaper inom kostens betydelse och sluta råda folk att till och med sluta med vitaminer och mineraler som kroppen behöver! Det är idag inte samma illamående med kräkningar i regel som uppstår vid en cellgiftsbehandling för att de har mediciner mot det. Oftast kortison, men om man inte vill ta detta så finns där andra alternativ, som de inte ens vet om eller kan råda om! Vilket är helt förkastligt enligt mig! Silicea (gel med kisel) som ändå finns på apoteket till och med är jättebra och skyddar också magen lite, en ruta mörk choklad, en varm kopp te med lakrits och/eller pepparmint och så givetvis frisk luft och en promenad. Där finns ju alternativ, men nix det vill eller får inte kunskaper om det!

Så… vi är inte där än! Vägen till den ”Gyllene medelvägen” är inte inom sikte, men jag hoppas på en snar ljusning faktiskt. Det finns många positiva saker som händer, som de flesta ännu inte fått lov att ta del av. Men de finns och jag har det som ett av mina mantra att vi alla ska få tillgång till fler val av bra komplement utan att det ska vara en klassfråga där bara de med mycket pengar ska ha råd.

Jag har fått mycket bra hjälp och stöd inom sjukvården!

För att på något vis kanske lugna lite, så vill jag hänvisa till många av mina tidigare blogginlägg där jag skriver om de fantastiska människorna jag har mött inom vården. Det finns saker att önska, men den omtanke och värme jag mestadels fått möta har varit så fin och viktig! ❤️

En väldigt viktig del har varit att få gå till min underbara kurator. Inte en enda gång jag har känt att hon vill avsluta eller tyckt att vi är ”färdiga”. För det är vi inte än! Det finns många steg kvar att ta mig igenom och det är så tryggt att få ha det här stödet. Nu är jag också redo för att få tillgång till rehabteamet för en utredning om vad just jag behöver för hjälp och stöd i dagsläget. Detta hade jag inte fått med mig och jag tänker att alla kanske inte ens får det för att man avslutar för tidigt?

Ibland får jag känslan att vi inte ger saker och ting en chans. Att vi oftast hamnar i antingen eller istället för att försöka hitta sin egen väg och kombinera. Det kan bara vara min känsla, men jag tycker det är viktigt att se bortom och alltid ha i åtanke att även om man är skeptisk (här gäller i båda riktningarna) så hade det varit önskvärt att vi lyssnade och tog en paus för att reflektera, innan vi genast avfärdar eller bara lutar oss tillbaka på enbart kliniska evidensbaserade fakta enligt traditionella sjukvårdens regi. Vi vet alla varför det inte är där vi är än. Det är helt enkelt för att läkemedelsindustrin har för stor makt. Det är bara punkt på den! De har byggt ett FÖR starkt imperium och kan med de stora ekonomiska musklerna styra i egna intressen. Så frågan som alla borde ställa sig i detta nu är: Vem tjänar på att DU blir frisk? VARFÖR är så många sjuka, när vi med all evidens och kliniska studier borde vara friska? Kunskaperna finns, var så säker. Men kan man ana att det inte ligger så stor ekonomisk vinst i om människor världen över inte behöver all kemisk medicin?

Låter den frågan bara ligga där helt öppen och som avslut. Glöm inte att ta in texten och reflektera innan din slutsats kommer ❤️❤️❤️ // Jill