De avslutande samtalen

Jill Lagerqvist – Avslut och framåt

De sammanfattande samtalen

Telefontider med samtal för ett slags avslut. Kallelser som kommit på brevlådan och tider att sitta och invänta de där samtalen som innebär en avrundning och sammanfattning. Även en del besked vidare faktiskt.

Jag förbereder mig mentalt inför varenda ett. Funderar på vad jag ska säga, vad de ska säga och allt där emellan. Jag har ingen manual att lära mig ifrån och vet egentligen inte vad som ska avhandlas under samtalen. Kanske missar jag någon för mig viktig fråga? Vet inte, men jag skriver små lappar inför varje samtal jag ska ha med några punkter jag vill fråga om och inte glömma.

För mig nu känner jag att jag också behöver göra en egen sammanfattning, en egen avrundning och ett slags avslut. Det går i små omgångar och jag känner efter.

Idag inväntar jag samtal från kirurgen på Bröstmottagningen, som också är kopplad till det där genetikteamet som startade för ett år sedan. Mitt avslutande samtal med min onkolog var bra. Jag var där och fick svar och hjälp.

Många tankar snurrar, men störst av allt oavsett – är den enorma tacksamheten över att allt har ändå gått bra (verkar det som, när vågar man ropa hurra?)

Året har blivit mer än ett år

Jag har läst om det där med att de flesta tänker att nu är det ju över. Så. Punkt på det. Va och bli som vanligt nu! Det börjar bli långdraget. Kom över det! Va som vanligt! Vad är problemet? Jag har känt mig stundtals ledsen över allt jag inte har mäktat med att upprätthålla. Det fick tillslut landa i att jag gav mig själv tillåtelse att få vara sjuk och inte orka, för vad annars skulle jag göra åt känslan av att inte finnas till och orka som vanligt? Jag gav upp, men visst har det smärtat mycket att behöva göra det. Den där tron att jag alltid är så stark, den stämmer inte tyvärr. Men jag har valt att inte ha mitt fokus där, utan försökt glädjas åt det som varit fint. Kanske har det gett upphov till missförstånd om att jag gör en massa istället för att jag i min tanke försökt lyfta ljusglimtarna? En av mina tankar med det när det gällt exempelvis facebook och mina inlägg har varit, att när åren går och det kommer upp minnen, så vill jag inte ständigt påminnas om den här svåra tiden utan om livets små stunder av glädje. Rätt eller fel vet jag inte, men kanske har en del trott att det inte varit ”så farligt”, att jag haft mest kul och massor omkring mig. I min bok, som jag tror jag kommer färdigställa, så kanske djupen och det mer jobbiga får plats. Jag vill inte att någon ska tycka synd om mig! Detta har varit allra mest min egen resa att göra. I det har jag varit så berörd och tacksam över all omtanke och förståelse ❤️

Inte kunde jag själv tro att det skulle fortsätta pågå i flera olika faser. Hur ska man veta? Ens egen personliga manual finns ju inte. Året är passerat med flera månader och det jag möter nu är andra utmaningar i hela denna märkliga ”resa”.

Känslosvall

Jag har varit rädd för att fastna i mörker helt ärligt. Men jag förstår att det här är något som inte går att sopa under mattan och säga att nu är allt som vanligt. För ingenting är som det varit och allt är faktiskt helt förändrat för mig. Hela jag är förändrad och jag har gjort en dels märklig resa, men också en högst viktig personlig resa i allt. Det har tagit all energi och kraft. Jag har försökt ge mig själv det här trots en del utmaningar och fnurror under den här tiden. Det i sig är en utmaning. Kraften för att upprätthålla den ”gamla versionen av Jill” den har helt enkelt inte funnits. Hon kommer inte tillbaka, men jag tror att det jag har landat i nu är något finare på många vis. I alla fall är det så jag själv ser på mig själv. Mer kärlek och omtanke om mig själv ❤️

Det har varit svårt för mig att släppa fram känslorna i full kraft. Jag har bromsat och hållit tillbaka. Det har jag funderat på vad som ska till för att jag ska släppa bromsen och gasa på känslomässigt för att pysa och släppa… Det blev till att vänta och låta allt ha sin egen gång utan att försöka styra mina känslor. Det har skett en vändning och nu är jag känslosam så det inte går att hålla tillbaka. Jag till och med fulgråter i flera sammanhang. Jag är så tacksam för att jag hittade och släppte bromsen för det här. Kontakten mellan min hjärna och mitt hjärta har börjat återställas i alla fall delvis och jag jobbar på att få en stark hållbar koppling igen. Jag antar att den varit trasig nästan hela mitt liv när jag tänker efter…

Så i min egen CA-resa så finns det en del viktiga bitar som har fallit på plats. Livet ger inga garantier. Vi lever så länge vi lever säger vi. Men ibland undrar jag om många av oss är ganska frånkopplade och inte känner kraften fullt ut.

Avslut eller lång paus med JILA 4 goodlife?

I skrivande stund så är fortfarande företaget på paus. Det finns ingen kraft att starta upp ännu. Det finns just nu ingen lust heller hur gärna jag än önskar att det gjorde det. Flera olika anledningar där den enda grejen jag saknar är omhändertagandet, givandet till mina fina kunder. Precis allt runt omkring ger mig stresskänslor. Det är inte rätt tid nu att försöka starta om företaget beroende på hur det ser ut i samhället med extrema ekonomiska utmaningar. Mina stamkunder vill komma, men få kan avvara några större summor för att gå regelbundet just nu och jag förstår det. Så jag får låta det vila, mitt kära JILA ❤️❤️❤️ Om och när jag startar upp så ska jag vara fysiskt stark igen! Det är jag inte nu, men igår var det nypremiär på gymmet efter paus sedan januari 2024! Styrkan var inte särskilt närvarande på gymmet och det var bara att inse att jag tappat muskler. Muskler är färskvara och behöver tränas och underhållas. Det skulle faktiskt inte vara rättvist eller kännas rätt att ta emot kunder och inte kunna utföra de kraftfulla behandlingar som jag brukade göra. Därför har jag tagit beslutet om att göra annat i den här fasen jag är i just nu. Det är skönt och släpper på stressen att jag fått ta det här beslutet nu.

Just nu är jag igen vid ett vägskäl där jag behöver välja nya vägar framåt. Det känns allra mest spännande och jag behöver nytt, jag behöver komma utanför hemmet och få komma i nya sammanhang där jag kan få bidra och göra gott ❤️

Avslut & nystart!

Vårkramar från Jill