Frihet Fred Förståelse

Jill Lagerqvist

Jag vill skutta som Sune!

Det var min roliga tanke idag när vi skulle ut på promenad 🙂

Jag har varit fullt upptagen i förmiddag med olika telefonsamtal, mailkontakter, fylla i uppgifter och småfix. Sune har tålmodigt legat och chillat på sina favoritställe och gått ut och in på vår baksida efter sina behov. Men så plötsligt kände jag hur han tittade på mig, sprang bort till tvättstugedörren och krafsade så jag reste mig och spanade in honom. Då sprang han emot mig och vi skulle in på toa! För jag skulle borsta tänderna och sen gick han fram till toalettstolen och liksom pekade för mig att det var bäst att jag kissade innan vi gick ut 😂 sen följde ha med mig in i sovrummet där jag tog på kläder, stannade till vid byrån så jag kunde ta ett par strumpor och sen skuttade han ut mot tvättstugan igen! Han kollade upp där koppel och sele ligger och sen på mig. Kom igen nu då matte! Hoppa i skorna så går vi! Så det gjorde vi och i ett rasande tempo med linan helt sträckt och ett himla drag 😍

Denna energi och totala glädje! Skutt skutt och iväg till varje liten tuva och sten, sniffa hit och ditt, släppa en liten drill här och där och sen skutt iväg igen! Jag blir så lycklig med allt kring denna goa vovve! ❤️

Väl hemma igen så intar han återigen sin avslappnade stil och går in i ett tryggt meditativt tillstånd av total avslappning och på rygg med flexade bakben eller ihoprullad till en mjuk liten pälsboll…

”Mmm nu kan jag chilla igen tills husse kommer hem! Halv åtta ikväll, eller kanske tidigare om husse verkar pigg, så är det dags för det där roliga kvällsbuset när han liksom skuttar omkring precis som jag gör! och sen får jag min kaktusleksak med leverpastej på!” säger Sune (eller han tänkte nog bara det).

Friheten och den där glädjen!

De senaste dagarna har tankarna forit runt som skottspolar i min hjärna. Vad vill jag? Vad känner jag? Hur ska allting gå? Vad är viktigt och mindre viktigt? osv…

Varenda gång jag låter tankarna gå bananas så kommer ordet FRI eller FRIHET upp. Det slår aldrig fel och jag har för länge sedan kommit fram till att det är viktigt för mig. Att känna mig för styrd, sitta fast i system som stressar och där de där underliggande förmaningarna svider som brännässlor mot bar hud…

Håll dig i skinnet, gör si och gör inte så, tänk si men inte så, läs alla dokument och se till att du gör allt korrekt annars så… gör du fel så kommer livet bli eländigt svårt att rätta till trots att du trodde att du gjort allting rätt, men du missade att läsa det finstilta eller glömde klicka på den där länken också som stod med i den långa texten du skulle läsa och memorera nu inför att du SKA… Jag har varit så trött och lite deppig faktiskt, för livet kändes mest svårt och inte roligt alls längre. Jag behövde sätta fingret på vad som skavde värst och vart jag skulle börja läka mig själv först.

Redan förra veckan så protesterade hela mitt inre och jag sa efter första mötet att det här är inget för mig! Då hade jag redan sagt nej innan det ens började. Sen blev jag övertalad att ge det en chans och var med på en första genomgång. Upprepningar av sådant som jag varit tilldelad att redan göra och redovisa att jag hade gjort! Sitta och kolla på filmer om för mig ej relevant info, som jag dessutom redan hade koll på och min tanke blev att jag satt och slösade min tid och min energi på helt fel saker för min del! så jag började maila utan att få svar, så då försökte jag chatta och fick bara meddelande om att det var så många som ville chatta så det gick inte, så då försökte jag ringa och satt i telefonkö i 45 minuter innan jag blev utslängd… så då mailade jag igen och var supertydlig, klistrade in deras egna meddelande och upplyste om att de fick info för att jag skulle ha bevis och dokumentation på att det inte var mitt fel att jag inte fick tag i dem… ett par timmar senare hade jag fått återkoppling av 2 olika handläggare och imorse ett bra samtal där åtgärden direkt avbröts. Nu är jag tillbaka i grundläge och 6-20 jobb/månad måste sökas och efter den 1/9 måste jag söka 3 av dem utanför dagspendlingsavstånd, vilket i arbetsförmedlingens/regeringens värld är när du är hemifrån mer än 12 h/dygn. För du ska ju hinna sova dina 8 timmar och kanske hinna städa, tvätta, handla, laga mat också om dagarna och sen så kanske det finns någon liten kvart kvar till familjen och det är då du äter! Sen säger folkhälsomyndigheterna att du bör motionera minst 30 minuter varje dag för att hålla dig i alla fall frisk så att du kan arbeta! Har du ”tur” har du en timmes lunch och då hinner du ut och ränna på din lunchrast! (jag vet att jag är sarkastisk)

”Bara för att reglerna säger så. Behöver du flytta och skilja dig eller bli ofrivilligt särbo/separera så är det faktiskt inget vi kan ta hänsyn till! För att reglerna, som regeringen bestämt är så. Punkt! Den 1/10 kommer dessutom ytterligare reformer som gör det ännu mer skarpt för alla som blivit arbetslösa. Bara så att jag vet det!”

Svensken är ”bäst” i världen fortfarande med ensamhushåll och antal skilsmässor tror jag? Barnen är mest av alla i förskolans och fritidsverksamheternas förvar, tror jag?

Vi lever i en stenhård värld där det egna människovärdet på individnivå är = noll!

Ta in den meningen! Jag tror ingen vill ha det så och det är den verkligheten du kan hamna i om du blir sjuk eller utan arbete för länge. Ingen hänsyn tas till vad du har för förutsättningar eller annat OM du inte deltar i arbetsmarknadsåtgärder som kräver att du då enbart får ersättning från FSK och där som i mitt fall, den lägsta ersättningen betalas ut i efterskott och du måste dessutom ansöka om aktivitetsstöd varje månad och hoppas på att bli godkänd! Blir du inte det av någon anledning, så får du ingen ersättning alls hur du än bönar och ber om det. Dessutom så straffas du ekonomiskt ifall du får ett timjobb och redovisar detta. Då dras motsvarande lönebelopp av din lilla ersättning då inte får tjäna mer än beloppet du har fått uträknat av FSK. Det lönar sig alltså inte att arbeta under denna tid, men det måste du om du får ett jobb! Såklart ska man jobba, det är ju det man vill! Men ändå, så känns det som ett straff. Ett övernitiskt kontrollsamhälle utan empati eller visad hänsyn till den enskilde individen. På ETT möte som jag deltog i så fick jag höra 2 riktigt sorgliga berättelser av andra deltagare som gjorde starkt intryck på mig. Det är mest bara sjukt ledsamt.

Så jag tog ett beslut som gav mig en FRIHET i att inte känna mig allt för ägd av instanser som fullständigt struntar i mig. Det är också så att detta är beslut på regeringsnivå som ligger till grund för de regler som gäller och att många handläggare inom dessa myndigheter med all säkerhet har fått stänga av empatin för att orka vara vassa nog mot de som söker stöd och hjälp. Hur ska man annars orka utan att gå mentalt i sönder?

Med all denna tunga dynga jag just skrev så förstår jag hur nertryckta vanligt folk är och det blir tydligt att det här speglar det mesta i vårt land och även runt om i världen. För jag är rätt säker på att fler länder än oss har det ännu värre med att vara nedtryckta och kontrollerade. Vi ska tvingas in i regelverk där det snart börjar likna en förklädd diktatur. Ät, tugga i dig och gör som vi säger! meddelar länders regeringar….

Freden känns då avlägsen och jag gråter inombords över alla som stolta går utbildningar inom militära upprustningsdirektiv och förbereder för krig. Jag undrar verkligen om det inte borde vara en större organisation kring att arbeta för att bevara freden och utbilda i konflikthantering? Att genom djupa samtal förstå att livet vi lever här alla människor är alldeles för kort och fint för att bråka och anse att vissa har mer rätt än andra att leva!

Livsglädjen är viktig att finna inom sig nu och inte senare

Jag sa det för mig själv igår. Att det är mitt ansvar att finna allt inom mig och inte kika utanför under några omständigheter. Att finna livsglädjen inom. Hur och vad behöver jag göra då? Att finna trygghet, kärlek och harmoni inom gör att jag så väl som alla andra kan möta omgivningen med en mjukare inställning. Det kändes fint att inse att jag alla redan gör allt detta i mångt och mycket ❤️

Det är upp till mig att finna min egen väg i denna ding ding världen. Genom många år har jag funnit bra lösningar som funkat i alla fall ok. Nä, rik på pengar har jag nog aldrig varit även om jag i små stunder haft ganska bra lön och sparade pengar. Men för mig finns det andra värden i livet som får anses som viktigare. Men visst, vi har alla många räkningar och behov av mat på bordet mm. Men att i övrigt annars ha små krav på livet och leva med känslan att om man kan vara glad för det ”lilla” så har man mycket att vara lycklig över ❤️💕❤️

Mina största förebilder är min son och vår hund. Min make är en fena på att filosofera och ge perspektiv med kloka infallsvinklar och mitt i detta liv, där lever jag!

Skutt skutt med liten lockig Sune och framåt på livets kringlor – det är mitt beslut!

Varma hälsningar från lättomhjärtat-Jill