Historia & nostalgi

JILA 4 goodlife – Jill Lagerqvist

Allt är i ständiga processer

Hur kom det sig att jag blev egen företagare? Jag firar 10 med JILA 4 goodlife, men egentligen har jag varit ”min egen” mycket längre än så, bara i annan form.

När jag utbildade mig på friskvårdslinjen 2012-2013 fanns redan en grund och eget intresse inom mental träning, psykisk hälsa och balans, kunskaper inom NPF diagnoser och andra funktionsnedsättningar.

Jag fick gå en särskild kurs i personlig utveckling med start 1998 (tror jag det var). Kursen riktade sig till kvinnor och hur vi kunde växa, använda vår kapacitet i en föränderlig värld. Där och då insåg jag att det var ett privilegie att få möjligheten och jag tog in allt. Det landade, jag gjorde varenda övning vi skulle göra på hemmaplan och det var så många bra insikter. – ”Det börjar alltid med mig själv” blev en grund, även om det tog sin tid att landa i all klokskap. Innehållet från kursen som pågick under 2 terminer med träff ca 1 gång/månad med en underbar heldag tillsammans med en massa andra intressanta kvinnor! Vi var några stycken som träffades emellan och vi hade grupparbeten och eget arbete. Min absolut bästa grund sattes under detta år! ❤️

Jag blev mamma 2000 – ett milleniebarn!

Det var stort att bli mamma och jag hade längtat i ganska många år. Under de första åren var det massor av utmaningar, ja som väl de flesta upplever och helst med första barnet. En lång historia som följde, men den korta är att vi fick göra utredning och han fick sin första diagnos att han hade autistiska drag och kraftig utvecklingsförsening (med misstanke om utvecklingsstörning). Det tog på krafterna rejält. Vi föräldrar separerade. Nya utredningar. Stödinsatser på förskolan och sedan i skolan. Särskoleinskrivning. Lära nytt. Bearbeta alla faserna med chock, viss förnekelse (svårt att acceptera och ta in), trauma, sorg, frustration, rädslor, svår sömnbrist, oro, en del oförstånd och motstånd från omgivningen och svårigheter i att få rätt stöd och då särskilt på fritids när han började skolan – men samtidigt denna enorma kärlek och urkraft som jag upptäckte inom mig.

Jag rasade ihop fullständigt några gånger. Tog mig igenom ett år av sjukskrivning för utmattningssymptom. Provade antidepressiva medel som skapade ohälsa med skenande övervikt, avtrubbad hjärna och svårt att tänka klara tankar. Jag slutade med medicin och bestämde mig för att hantera livet så som det nu var för mig/oss. En kamp! Berg att bestiga och strider i massor att ta sig an för att få rätsida, rätt hjälp och stöd och vet ni…i allt detta jobbade jag mestadels heltid mellan 7.30-16.30 och var ensamstående i 4 år.

Jag drev vårt liv som ett företag för att få det att hålla ihop någorlunda

Det var verkligen som att driva ett företag med att vara en sk. ”funkismamma”. Den som inte lever i detta har nog svårt att förstå. Det är en helt annan historia som kräver sin plats. Den tar jag inte nu.

Men alla dessa skills jag fick förskaffa mig gjorde något med mig. Det sägs att man är ämnad och utvald och att man är stark och därför klarar sånt som kanske inte andra klarar. Finns det ett svar på det? Nej, men jag vet att det inom oss alla bor en urkraft som vi behöver komma i kontakt med och plocka fram i lägen där livet krisar. Exempelvis att få ett barn med handikapp!

Jag fick lära mig att sitta i massor av olika möten med olika konstellationer. Det var kommunens LSS handläggare mfl, det var förskola, fritids, skola och sedan särskola. Jag hade bataljer och förhandlingar med FSK otaliga ggr och de pågår fortfarande allt det här! Det kommer aldrig att ta slut förrän jag dör och någon annan får ta vid.

Jag har bölat som en gris (som vi säger här där jag bor), jag har varit arg, frustrerad, nästan skrikigt, tagit ord i min mun som jag inte trodde jag skulle göra. Mest i början när jag befann mig i chock/förnekelse/trauma/oro/rädlsa och nämde jag panik? VEM i hela världen ska behöva hantera allt sådant här själv och sedan försöka hålla ihop familjeband och annat som händer i livet? Det har varit kaos ibland. Men ur detta kaos så infann sig lugn till slut. Insikterna la sig, acceptansen och mer balans infann sig så jag kunde återta kontrollen och vara med min riktiga personlighet igen. Vet ni förresten vad långvarig sömnbrist gör med ens hjärna? Det kan jag förklara en annan gång..

Med allt detta sammantaget har det varit en ”piss i Nilen” att starta och driva enskild firma! Så det var det som skedde när jag insåg att jag inte längre skulle mäkta med att jobba 7.30-16.30 måndag – fredag och försöka hantera vårt liv i övrigt på ett vettigt sätt. Jag behövde få vara egen och styra arbetslivet efter vårt liv och inte tvärtom.

Tro inte att det varit enkelt

Även om jag skrev nyss om att kissa i Nilen, så har det såklart inte varit så enkelt, fast om jag ska jämföra med mitt privatliv så har det faktiskt känts så. Har jag klarat ut allt kring det så kan det väl inte va så jäkla svårt att hantera med tidigare erfarenheter av att arbeta med kunder och vårt liv i funkisland! Det har hela tiden funnits en röd tråd. En strävan och ett mål om att leva/inspirera och förespråka det goda livet utefter sina egna förutsättningar! Det ska gå och mycket går om vi bara vågar tro och ha tillit! ❤️

Det finns ingen rättvisa och ja, vissa verkar glida på de där räkmackorna! Men jag tror att alla har sitt. Det handlar väl mer vad man väljer att göra med det man har antar jag…

Mina egenupplevda erfarenheter har gjort mig till en bra företagsledare i mitt enkvinnasföretag! 😊

Under alla år har jag fått mycket respons

Jag/vi är inga kändisar, vi håller ganska låg profil jämfört med andra. Men det som för mig började med att blogga anonymt på Aftonbladet för en massa år sedan och där jag kom i kontakt med andra mammor som levde i funkisfamiljer och fick många följare verkade göra skillnad! Jag hade uppdrag att blogga i någa år på nätsighten Babyvärlden om livet som funkismamma och sen skapade jag egen blogg som var mer öppen.

Folk på stan har stannat mig och tackat för att jag skriver så öppet och det har gett dem något!

På Sweden rock har folk kommit fram och tackat mig! 💕

Jag har under åren fått ganska många privata meddelande från människor, en del helt för mig okända, som velat få skriva några ord. De har tackat, sagt att jag inspirerat dem och en del har varit med vårt liv med sonen och en del från mitt företag.

Varje gång någon kommit fram eller på något sätt tagit kontakt har jag blivit så himla berörd. Jag behövs tydligen. Lilla jag kan göra skillnad och jag har tänkt med varje inlägg att om jag så bara når en enda och kanske kan få göra skillnad, trösta, peppa, inspirera att också våga mera! Ja, då är det någon mening med det och värt så mycket för mig! Så jag tänkte fortsätta 😉

Jag kommer förverkliga mer av det jag tror på – det är min känsla!

JILA 4 goodlife går in för sitt elfte år med tio innehållrika år i ryggsäcken! Det är inte längre någon tvekan på att den röda tråden håller och innehåller mycket av vad jag anser att ett gott liv bör innehålla!

Allt är i ständiga pågående processer och jag kommer fortsätta utvecklas, brinna för, jobba fram nytt, inspirera, peppa, utbilda, föreläsa och ge goda vibbar! Varma kramar från Jill