Men HALLÅ Jill!

Jill Lagerqvist

Ska jag sluta leva livet nu då?

Det knackade på min hjärna nyss och jag fick syn på tankar som inte är så sköna.

Jag ger er som läser en liten inblick i delar av mitt liv som det är just nu. Flera har faktiskt hört av sig och tycker att jag borde skriva en bok. Vad ska boken handla om då? Ska den va lika spretig och snurrig som mitt liv har varit eller går det att knyta ihop med en röd tråd, om än trasslig? 😂 Kontentan av knackning på min hjärna och tankarna som överföll mig blev ett plötsligt spontant: Ska jag sluta leva livet nu då och säga nej till allt framöver? Inte delta alls (se förra inlägget) eller faktiskt ändå göra det allra bästa av det möjliga?! JA vad väljer man? 😍 Vad tror ni jag kom fram till? (cliffhanger)

Såhär är läget i detta nu

Jag har fått besked nu som skakar om mig och mina nära & kära… (har inte orkat berätta för alla kära, pratade i telefonen i många timmar igår tills jag var helt slut och bara hostade som en tok av förkylningen jag dragit på mig mitt i allt) Därför skriver jag och så har jag bestämt mig för att göra just nu. Sen vet jag inget om, men nu kommer det delar av det jag vet just nu (inte allt):

Jag hoppades innerst inne att det inte skulle vara så som det är, men nu är det så och nu vet jag vad jag/vi behöver utgå ifrån. I måndagskväll föll jag ihop, bröt ihop och det kändes som att jag blivit överkörd, manglad – you name it! Än en gång fick jag en inblick i hur överjäfligt det är att drabbas av huvudvärk from hell! (såg anteckningar i min journal på 1177 som ju är på gott och ont)

Men i vilket fall. Igår, tisdag fick jag prata med läkaren som var fantastiskt duktig på att lotsa mig igenom allt och lugnet la sig lite igen. Från kaos till en mer stillsam bris.

Jag bär på den av de där mer riskfyllda generna BRCA 1 och det har jag gjort hela mitt liv… snacka om märkligt att både bära på den genen och så även Fragile-X genen! Så… när jag var 39 får jag reda på FX och nu vid 53 får jag reda på BRCA1 genen. Ni kan se det jag skriver som en info, lära sig lite mera, avdramatisera och känna in att livet är både kul och mindre kulskönt. De som inte vill läsa ger ju tusan i det eller hur 😉

Att bära på BRCA1 genen innebär ca 50-70% risk för att någon gång få bröstcancer som kvinna och ca 20-40% risk att få ovieralcancer (livmoder helt säkert felstavat). Det finns flera riskfyllda gener som innebär mera elände, men jag fick denna. Överlevnadsstatestik finns på om man väljer att ta bort båda brösten, men de där 88% efter 10 är från 2014 så jag tänker att de kanske är ännu bättre nu?

De har även hittat lite annat som är iväg för en second opinion hos experterna i Lund. Låter det va just nu…

Nästa vecka ska jag till onkologen, för allt kommer nu börja där med start för cellgiftsbehandling. Detta upplägg vet jag inget om nu, men nästa vecka vet jag mer. När jag är färdigbehandlad och mer eller mindre tilltuffsad (!) så kommer jag erbjudas sk. Profylaxoperationer. Bort med båda brösten och sedan en op för att ta bort äggledare och äggstockar. Antar att de utmaningarna kommer först i höst. Phu!

Så nu när jag tänker efter på vad kirurgen sa inför första operationen så måste jag säga att han har delvis rätt! men också kommer mitt HALLÅ Jill! vara av stor betydelse för hur allt artar sig! Vad han sa? Jo: ”Jill, du får nog förbereda dig på att år 2024 blir ett skitår, men som jag ser det så ska både du och jag spralla vidare i livet i minst 30 år till!” Distans, perspektiv och en ödmjuk insikt på det va?

Alla val vi gör får konsekvenser!

Se till nu Jill att du inte har för många ”fel” när du tänker! 😉 var en av sakerna hjärnans funktion sa till mig nyss.

Jag är stark mentalt som den oxe jag ju är också enligt stjärntecknet. Japp! Tack för det! Min fysiska kropp har dock tillslut lagt sig för allt hårt motstånd jag drivit mig igenom. Så är det med sjukdom. Det tar tid för sjukdomar att utvecklas så att man faktiskt upplever och känner sig sjuk. När väl den sjukdomskänslan börjar infinna sig så kan jag nog faktiskt våga mig på att sticka ut hakan och säga följande: Vår svenska sjukvård, våra läkare är oftast inte särskild lyhörda eller tillräckligt breda i sin utveckling för att tänka holistiskt och det finns 2 stora anledningar och många undergrupper på det här!

  1. Tidsbrist / patient! Om läkaren har mellan 15-20 minuter på sig/patient så kan ni själva förstå hur det behöver sållas eller hur? Stressade läkare har vi nog alla som behövt uppsöka en vårdcentral mötts av. Till er som inte har det säger jag GRATTIS! Vad händer när man är stressad? Man slutar lyssna, det blir svårare att ta in information och att fatta beslut i detta läget blir kanske inte omöjligt pga rutin, men ni kan ju själva dra slutsatser vad som kan hända om nu faktiskt patienten som söker är sjuk, men det kanske inte syns eller symptomen är lite diffusa. Är de flesta av oss Hypokondriker? eller går kunden på sin magkänsla av att känna att något är fel, men vet ju inte vad och därav besöket hos sin läkare på VC. Känn in detta en stund.
  2. Money money money – it´s a rich mans world! Varje prov kostar pengar! På en vanlig VC får inte kostnader dra iväg. Självklart är det skillnad för de som har dyra privatförsäkringar som säkerhetsställer lite bättre med tid och resurser. Jo, faktiskt så pågår detta även i vårt land! De privata klinikerna verkar flotta och där är allt så himla bra! Men betänk att i det större perspektivet är något fel och frågan är om de ändå får rätt till statliga medel för att bedriva sin verksamhet, såna medel som vi som skattebetalare har bidragit till. Är jag ute på för djupt vatten nu för mitt eget bästa? Hjärnan ångar på här nu! Gött 😂😍 men även om jag spånar iväg så kan jag återgå till det faktum att de lite mera och bättre provtagningarna inte görs, för att de kanske i många fall visar sig onödiga för att patienten inte alls är så sjuk och viktigast – de är svindyra för en VC vid varenda prov som måste skickas iväg för särskilda analyser. Så vad är ett liv värt? Vad är en enskild patients hälsa värd? Känn även in den frågan en stund.

Ja, det lär visa sig. Men faktum är att jag för många år sedan började söka för mina knöliga bröst. 2 ggr i Karlskrona för bedömning med vätskefyllda cystor som ansågs ofarliga. Särskilt höger bröst har spökat och det är också där jag nu haft så många som 5 små tumörer som är bortopererade och 5 cm borta från bröstet.

Jag har sökt för och berättat om problemen med mina ben som jag själv gissade på var Lipoödem, jag har haft ont, jag har mått dåligt och hela kroppen har gått ner i ett mer eller mindre sjukdomsläge. Jag har tappat styrka i benen, tappat energi och ork och känt mig sjuk. JAg har svullnat upp och ser återigen tjock ut (fan detta är sjukt jobbigt att skriva om för det här plågar mig och har gjort mig så ledsen). Nu visar det sig att det finns viss påverkan på lymfan som är ett slutet system i kroppen och det kan man googla på om man vill för att se att lymfan är mer än i armhålorna. Inte ett enda prov har tagits. Jag har till och med varit hos kirurgen och pratat om mina ben och vad jag själv trott varit lipoödem. Jag har fått dra ner byxorna för både vc läkare och kirurg som enbart av att se mina eländiga ben sagt att det är som jag säger, Lipoödem. Inte en tanke på att kolla lymfan… det kanske inte har någon betydelse alls i det jag är nu, men det kan också vara att det har det. Vi får se…

Jag mötte en granne vid affären för ett tag sedan. Hon ropade på mig och kom fram och kramade om mig. Sen sa hon att jag skulle kriga vidare, jag skulle fixa detta för jag är så stark! Min son sa: ”Mamma, du ska väl inte ut i krig”? Nej, svarade jag men hon menar bara att jag ska fortsätta slåss mot den där cancern jag har fått i min kropp. Då kan man säga att jag krigar mot cancern. Det köpte han rakt av! ❤️❤️❤️


Upptäck mer från JILA 4 goodlife ~ since 2013

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

Publicerad av Jill Lagerqvist - Hälsoinspiratör & bloggare

Jag heter Jill och jag vill dela med mig om mina tankar om "Det goda livet" och reda ut vad det egentligen är? Olika för alla tror jag. Olika är bra. Olika tillför alltid en massa positiva ingivelser och tillgångar. Ibland kommer nya saker in i livet som vi genast lägger in i mappen över saker vi tycker om att njuta av. Mat – motion – filmer – böcker – musik – fritidsintressen – konst – kultur – resor – äventyr. Det tillåtna, det vi läser i sociala medier, i hälsotidningar mm. De saker vi ska tycka om som vi gärna berättar om för andra. Ändå mår så många av oss dåligt. Har vi samtidigt i vår iver över att leva på topp skapat upp tabun och skämskuddar för att vi inte alltid orkar leva så? Följ med i bloggen och min förhoppning är att inspirera just dig som läser att leva mer i feelgoodkänslor och mindre i feelbadkänslor.

4 svar på “Men HALLÅ Jill!

  1. Åh Jill så tufft att läsa 🫣❤️
    Man blir galen av allt det ”där” som de missar pga ett enkelt, även om det kostar, prov😡 Så mycket resurser, energi och smärta det kostar för både individen o samhället i slutändan istället ❤️Att bli berövad på en del av sitt liv för att prover ska kosta så jäkla mycket… hur kan det vara så i vårt Sverige🫣 att vården är sååå dyr att vi inte har råd att undersöka patienter för att slippa de sjukt dyra behandlingarna som kommer senare istället. Det hade nog varit billigare att ta det där extra provet ändå och besparat individen o hens nära o kära allt lidande och samhällets alla kostnader för ännu flera behandlingar istället ❤️❤️
    Fortsätt att kriga som den krigare du är!!!
    Måtte nästa år bli ett fantastiskt och underbart år i både hälsa o välmående för dig o din familj🙏🌟❤️
    Vi är många som står bakom dig ❤️
    Kram Camilla

    Gilla

  2. Jill, du är en sån stjärna. Snacka om styrka och att vara klarsynt, jag vet att du kommer klara detta, tänk om fler människor var som du, du är en stor förebild. ♥️♥️♥️

    Gillad av 1 person

Lämna en kommentar

Upptäck mer från JILA 4 goodlife ~ since 2013

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa