3,5 mån, 16 v el 114 dagar

Jill Lagerqvist – CA resan

Den 18 december 2023

Jag står i duschen och tänkte att det var dags att pyssla om mig inför julen med en skön väldoftande och egengjord bodyscrub som jag fått av en vän. Det doftar ljuvligt av citron och jag masserar in kroppen. Så känner jag den, en lite hårdare knöl på sidan av mitt högra bröst. Först tänkte jag att det är väl en sån där ofarlig vätskefylld cysta som jag får från och till. Så svårt att veta… men något får mig att känna lite extra och då kommer en känsla av att det här måste jag kolla upp! (i ärlighetens namn har jag gått omkring med en sjukdomskänsla av och till sedan sommaren tror jag…)

Den 20 december får jag komma till läkare på vårdcentralen som tar mig på allvar och skickar en skyndsam remiss till Bröstcentrum i Karlskrona för vidare undersökning.

Den 22 december kör jag de 10 milen dit med hög musik på, kaffetermos och en banan som sällskap. Jag har kollat vart jag ska parkera och känner vid det här laget till Karlskronas sjukhus ganska väl efter både egna besök tidigare, alla remisser och undersökningar för Sebban och sedan alla turer med pappa. Det känns lugnare att veta vart jag ska. Det är nybyggt och fint där på bröstcentrum och jag slog mig ner efter att jag hade anmält mig vid självincheckningen. Då hade jag fortfarande högkostnadsskydd kvar.

Undersökningen

En fantastiskt vänlig sköterska tar emot mig och visar mig in till först mammografin. Hon är tydlig och berättar att det först blir mammografiundersökning och därefter ska vi gå in i rummet bredvid för vidare undersökning och träffa läkaren. Det gör vansinnigt mycket ondare än jag minns det. Jag förklarar att jag har rätt mycket besvär med lipoödem och att det även har satt sig på mina armar. Kanske därför att jag är så svullen som det gör extra ont? Det kan det vara säger hon försiktigt och är så snäll emot mig. Det gör mig lugn och jag tar de där andetagen jag är så bra på! För att jag övat och vet vilken skillnad det gör ❤️ Andetagen visar sig vara välbehövliga de där timmarna jag är där.

När vi är färdiga går vi in i rummet bredvid för att göra ultraljudsundersökningen (.)(.) . Det är dämpad belysning och känns lugnt mitt i allt. Sköterskan informerar igen om vad som ska hända innan läkaren kommer i rummet. Hon berättar att de även kommer ta biopsiprover och prov på lymfvätskan.

Läkaren kommer in och möter mig med värdig och vänlig blick och mjuk röst. Han pratar lugnt och har en uppvärmd ultraljudsgel vilket blev + i kanten! Jag berättade att jag gör behandligar med ultraljud och att jag ”plågar” mina kunder med den kalla gelen. (haha alla kunder, ni som varit utsatta vet! Men håll ut! Jag ska investera när jag är tillbaka!). Den vänliga läkaren utbrister spontant: ”Nä Jill, jag kan inte tänka mig att någon kan tycka att du är elak! Din vänliga blick, varma röst och mjuka goa smilgropar i kinderna… nä, du är en snäll människa”! 😊 Ok, ja jag är ganska snäll får jag hålla med om.

Läkaren stannar upp extra vid högerbröstet och säger med lite mera allvar i rösten till sköterskan att han vill ha fler bilder både med mammografi och sedan finns det en funktion som gör skiktröntgen med samma apparat. Smidigt och skönt att slippa gå iväg mer än ut i andra rummet igen. Nu känner jag att det här är allvar, jag förstå att det är något annat än en ofarlig vätskefylld cysta. Det går snabbt och sen in i andra rummet igen. Medans jag tog fler bilder har läkaren varit iväg och hämtat utrustning och instrument för att utföra biopsi och ta prover på lymfan.

Jag får lägga mig på britsen igen och får filt och värme runt mig. Både sköterskan och läkaren går igenom, tvättar rent och jag får bedövningsspruta där biopsin ska tas. Jag andas mina lugna andetag och sköterskan säger att hon är imponerad av min andningsteknik. Medans läkaren förbereder pratar han lugnt med mig och så säger han något i stil med: ”Jill, det här är tyvärr ingen vanlig vätskefylld cysta som du haft flera gånger tidigare. Nu kommer vi ta prover och skicka iväg till patologen med både biopsin och lymfvätskan. Men oavsett så vill jag att du ska veta att du är på den ljusa sidan Jill.” 💕

Jag känner hur tårarna tränger upp i ögonen. Det där var fint sagt! Jag blir oerhört rörd och tänker att jag ska bevara detta i mitt hjärta föralltid. Genom att nu skriva det här och berätta så blir det föralltid och jag vill förmedla med det här att ord och bemötande är så viktigt alltid, i alla sammanhang och här kan vi alla välja hur vi vill att de vi bemöter ska känna och må. Den här läkaren kanske ofta använder sig av det här uttrycken, men det kvittar. För där och då blir det avgörande för mig hur jag ska ta mig igenom hela jul och nyår utan att bara ligga i en hög och böla. För det gjorde jag inte.

Biopsin kändes… lymfproven i armhålan kändes mer eftersom man inte kan bedöva för då drar man bara ut bedövningsvätskan. Det är knepigare med lymfan och de använder en mycket tunn nål och drar ut. 4 ggr för att vara på den säkra sidan och jag andas mig igenom smärtan och tänker samtidigt på en vän som i höstas gick igenom något rätt vidrigt och det skingrade tankarna för det som pågick i min egen armhåla 😍 Humor för att avleda, det är min grej!

Efteråt pustade jag ut, tackade den omtänksamma läkaren och sa hejdå till honom. När jag skulle gå ut ur undersökningsrummet tackade jag sköterskan och sa att jag var så tacksam och glad för det fina bemötandet av henne och läkaren. Jag tycker att det är jätteviktigt att tala om för människor vad jag tycker och då särskilt när jag blir så fantastiskt fint bemött! 💕 Då tar hon mig i mina händer, ser mig i ögonen och säger: ”Tack Jill, du är en fantastisk människa!” Sen säger vi hejdå och jag svävar berörd, omtumlad och lite kantstött hemåt i vår snyggröda Kia sportmodell.

Beskeden och informationsmöten med planering

Den 12januari 2024

Jag fick ett brev hem från vc att jag skulle ta kontakt med dem och boka en tid för besked på undersökningen. Väl där var läkaren lite förvirrad av ofullständigt remissvar, men vi kunde konstatera att det var bröstcancer och att han ville att jag genast skulle ta kontakt med bröstcentrum själv för att få mer info. Jag hade Susanne med mig som tur var och hon ställde lite frågor och sen sa vi hejdå. Jag fick ringa själv och det var fredag eftermiddag och de flesta gick hem vid lunch. Men jag fick tillslut prata med en kvinna som bad om ursäkt och tyckte att det var konstigt att jag inte blivit kontaktad. Men hon skulle lämna meddelande och be dem ringa upp mig på måndagen den 15/1. Det gjorde de som tur var!

Den 18 januari 2024

Jag, Flemming och Susanne åker tillsammans till Bröstmottagningen för att få information och vad som skulle ske. Det här ska man inte, om man nu inte är helt ensam, åka på själv. Mycket information och diskussion om val och så vidare… Det kommer går fort sa kirurgen. Vi kommer kontakta dig ganska omgående om operation. Nu när vi är färdiga här så ska du gå ner så de kan ta blodprover och vi hade också bestämt att genetiskt test var bra för att undersöka om jag bar på någon av de mer farliga genmutationerna för cancer. Jag fick ett infoblad som jag senare läste och jag hoppade så att jag inte skulle bära även på defekta gener gällande detta! Räckte det inte med Fragile-x minns jag att jag tänkte… Genprover kan ta upp till 3 månader att få svar på. (I efterhand förstår jag att de snabbat på provsvaren.)

Den 29/1 2024

Dagen då Flemming kör mig till Karlskrona för operation. Det gick snabbt! Men ändå kändes det som att jag väntat länge… men ändå, lite mera än en månad efter undersökningen låg jag där på operationsbordet. Kirurgen och överläkaren kom och hade förberedande samtal och där satt jag i ett bakoframvänt (eller det var väl som det skulle gissar jag) nattasärk och en grön fluffig pappmössa på huvudet. Kände mig som en svamp hahaha 😂 men det var ju allvar och de förklarade varför de föreslog i detta läget att jag skulle välja den bröstbevarande operationen och om det blev aktuellt med strålning så skyddade bröstet andra inre organ bl.a. Det är rörigt i skallen och jag sa lite tveksamt ok till att bestämma om mig. Jag hade redan sagt hejdå till mitt högerbröst, men nu skulle det vara kvar ett tag till! Läkaren sa att de hade så goda resultat och han bedömde att vi var i samma ålder och vad han avsåg var att vi båda skulle ”spralla vidare” i livet i 30-40 år till! De skulle ta hand om mig och inte släppa mig vind för våg efter detta! Operationen gick bra, jag vaknade upp en timme senare. Kirurg och överläkare sökte upp mig och sa att de var mycket nöjda med operationen som gått jättebra! De hade tagit ut 5 tumörer och ett område på ca 5 cm med rikligt med frisk vävnad runt om borttagen för att säkerhetsställa att allt var borta! Nästa steg skulle då bli strålning i 3 veckor med 5 dagar/v. Så var planen. Men först skulle jag läka innan behandling kunde dra igång. Det brukar vara ca 6 veckor.

Den 5 februari 2024

Dags att åka till Karlskrona igen och göra såromläggning hos kontaktsköterskan. Det hade läkt jättefint och jag behövde bara låta omläggningen sitta kvar 1-2 veckor till för att sedan bara sätta över vanligt plåster. Va skönt det kändes! Jag har tidigare haft så mycket bekymmer med svår sårläkning att det här blev positivt mitt i allt!

Under veckorna som följer har jag kontakt med kontaktsköterskan på bröstmottagningen vid frågor. De har en meddelandefunktion via 1177 där man kan skicka sina frågor eller ringa vid mer skyndsamma ärenden. De hade missat kontakta kuratorn så det blev lite fördröjning där, men den 1 mars åker jag till Karlshamn för ett första möte. Vi fick fin kontakt och det kändes bra att få prata och ha en fast person nu att ta de där tankarna och alla frågor med, samt så hjälper de till med olika stöd och sedan ansökningar om vidare rehab mm.

Någongång i v 9 blir jag uppringd av överläkaren på kirurgiska onkologavdelningen som berättar för mig att jag tyvärr är bärare av BRCA1 genen. Han är bra på att informera och jag hade dagen innan läst själv på 1177 att det var så och redan brutit ihop här hemma, så den grejjen var avklarad i första skeendet. Han sa att nu måste vi igång med behandlingar och det kommer bli cellgift direkt och ingen strålning alls. Den 29/2 tar jag första proverna på vc inför möte med onkologen.

Den 4 mars 2024

Jag, Flemming och Susanne åker återigen till Karlskrona för möte med onkologen. Nu går det undan och han berättar ödmjukt om allt som behöver igång och att de bedömer att jag kan klara av en tuff behandling eftersom jag är i så pass gott skick och vill dubbelkolla med mig så det är ok att göra så. Det är ingen mening att köra någon snäll variant i det läge vi är i nu, det vill vi inte chansa på, säger han och tittar mig i ögonen. Mycket sägs under mötet och jag känner mig trygg. Han undersöker mig grundligt och säger att vi kör igång nästa vecka redan på måndag. Då ska de sätta in en PICC-line och därefter blir det första dosen. Han följer med oss bort till min nya kontaktsköterska på onkologen som nu blir den jag pratar med när det är något.

Den 11 mars 2024

Dagen när det drar igång i skarpt läge… resten har jag redan berättat om 🙂 eller i alla fall en del av det. Jag berättar för att som ni vet, göra det mer tydligt vad som händer, hur saker går till, avdramatisera för att det inte ska kännas alltför skräckinjagande. Ja en massa olika anledningar såklart. Det är för er som vill läsa för egen del och ta del av vad som händer. Jag skulle aldrig orka berätta för var och en av alla er fina runt mig.

Det är rörigt i mitt huvud mellan varven. Tröttheten är min följeslagare. Jag tappar eller snurrar till orden som jag inte brukar. Jag är emellanåt lätt illamående, yr, känner mig konstig och diffus, tappar smaken och det mesta smakar illa nästan hela veckan efter att jag fått behandling. Det är många biverkningar som kommer och går. Jag hanterar efter bästa förmåga och testar mig fram i vad som passar mig. Inte säkert att samma passar någon annan, men jag har i ett inlägg skrivit lite om det.

Igår fick jag min 3:e dos och allt flöt på smidigt. Det är många olika människor som sitter där med mig uppkopplade! Igår var det bara gamla ”gobbar” omkring mig som höll låda och det blev till att använda mindset och en korsordstidning för att mota bort lite intryck. Än så länge, vart jag än kommer, så kommer det alltid något minnesvärt att lägga i minnesbanken.

Det här blir lite humor nu… Påväg till Karlskrona igår skickar jag denna bilden till min älskade vän Susanne.

Här sitter jag på bussen med min ”lilla” scarves runt huvudet… Susanne svarar: ”Härliga färger, ser lite ut som om du ska ut öknen. Om du blundar kan du förnimma en oas och lite kameler jag rider vid sidan. Ett riktigt äventyr i värmen Jag ska bokföra lite nu innan jobb. Vi hörs sen!” Jag svarar efter en stund: Jobba på jag börjar fundera på om jag hinner i tid… nu ska vi inom sjukhuset i Karlshamn också… (ni vet de här sjukresorna, ska bli intressant att se vad som händer på alla resor framöver…) S svar: ”Släpp kontrollen, det är inte du som kör du kommer fram när du ska. De tar ju dig även om du blir några minuter sen.” Jag efter en stund: Framme! Hon körde lite rally så vi hann!” Då blev allt så jättekomiskt i våra trötta hjärnor så Susanne får ett skrattanfall och sprutar ner hela bordet med kaffe! Lätt road av detta skuttar jag in till onkologen och sätter mig i ”min” stol bland gobbarna. En snäll sköterska kommer och erbjuder mig mackor och så den där drömrulltårtan om jag vill ha? Nej tack inget socker, svarar jag vänligt. Vi får se vem som vinner efter alla dessa besök. Rulltårtan eller jag? 😉 sen säger denna vänliga sköterska: ”Vilken otroligt fin turban du har. Du ser helt karismatisk ut” Först tänkte jag skoja och säga att jag ridit på en kamel genom öknen hit, men jag insåg ju att det var ett internt skämt mellan mig och Susanne som var roligt där och då 🙂 Jag kan säga att mer än så behövde jag inte denna dag. Den blev komplett med extra allt (utan rulltårta). Hemma möttes jag av underbara farmor som passat Sune och inväntade Sebban tillsammans med mig. Färden hemåt var det en chaufför jag kände så det var som att susa fram de 10 milen hem.

Ikväll kommer min sjuksyrravän och ger mig sprutan man ska ta i magen minst 24 h efter behandlingen. Av denna får jag också diverse biverkningar och dessa sammantaget kommer göra att jag imorgon och kanske resten av veckan är mer eller mindre over & out. Men just nu så ska jag ladda kaffebryggaren och ta fram brödrosten, skicka handlingslista till Flemming och invänta vän och son som kommer om någon timme. Öppnar altandörren för nu kom solen fram. Älskade vår!

En dag i taget ❤️ Kram Jill