Låt inte dagarna bara gå

Jill Lagerqvist – CA resan

P A U S från det jag brukar göra

Jag har tänkt på det ett tag. Hur allt fortsätter kännas som att det rusar på och ändå, vad är verkligheten? Jag är ganska mycket ensam om dagarna och har således tiden för mig att tänka och känna efter. Det är väldigt lätt att flera timmar går med att scrolla runt på nätet och sociala medier bara för att känna att jag ändå är ”med” på nåt vis. Men sista tiden känner jag att jag inte alls är med, jag vet inte vad som händer i andras liv, inte ens de jag brukar ha kontakt med… (förlåt!❤️ ) Jag har haft som ambition att inte fasta i tänk, inte tjata och inte sticka ut, inte provocera, inte medvetet såra eller få någon att känna sig illa till mods med mina inlägg. Ändå känns det som att den där gränsen, den kommer jag aldrig kunna hålla för att vi är olika. Vi mår olika och då uppfattar vi olika. Min mening med mitt skrivande i bloggen är inte att göra någon illa till mods, men jag vet ju också att det är allas egna ansvar att ta. Läsa eller inte läsa. Det avgör man själv. Det vet jag, ändå känner jag nu att den där pausen den behöver jag. Kanske får jag känslan av att vara ännu mer ensam, men då tror jag det är menat så. Vännerna vet var jag finns och jag hoppas att alla vet att det är bara att höra av sig och så får vi se vad som orkas med dag för dag. Planera för mycket går inte och nu är mellanveckan innan det nya ska sättas in. Det nya vet jag inte hur jag kommer reagera på, men jag vet att det kommer bli vissa veckor av större utmaningar i måendet som är på ingång… I helgen har jag levt med känslan av att stundtals bara ge upp och strunta i det, välja annan väg framåt för att det varit lite väl tufft. Sen reser jag mig och ja, jag behöver annat som jag tänker ge mig själv nu en tid framöver ❤️❤️❤️

Ganska tidig promenad

Så idag gick jag morgonrundan med Sune voffs lite tidigare än jag brukar. Fåglarna kvittrade, solen strilade igenom trädkronorna, luften frisk och nu denna veckan ser jag att trädens löv kommer explodera ut i en stark grönska! Jag älskar denna tiden! Igår började vi dessutom ställa iordning i uterummet, städa, putsa fönster och göra fint. Det är alltid en speciell känsla. Denna gången gick det lite saktare än vanligt och fler små pauser, men va gör det 😊

I skogen blev det stund för reflektion. Händelser i min innersta krets som ställer om allt och jag behövde andas och bara ställa om i själen ❤️ Mycket känns oviktigt nu.

Jag ser de som går omvägar och det får va ok

Jag vill bara skriva att jag förstår om det känns konstigt att möta mig på stan eller i affären eller annanstans. Det väcker upp minnen och känslor från egna erfarenheter livet gett oss sedan tidigare. Jag har själv mina som varit och som pågår, som vi levt med länge… Och så kommer jag där med rosor på kinderna och nån färgglad scarfes på huvudet och försöker va som vanligt… men ändå inte. Alla fattar, det är ju inte så ”normalt” att gå runt med scarfes på huvudet. Det lyser lite ”cancersjuk” människa omkring mig (eller är det bara min egen känsla? hmmm).

Ni ska veta att varje steg jag tar i huvudbonaderna ännu känns som en utmaning. Det är sjukt jobbigt, men jag är fortfarande Jill, samma vanliga jag. Jag sminkar till mig när jag ska utanför hemmet för att jag själv känner mig lite mer som mig själv då och inte ser så blek och sjuk ut. Tack för smink! Jag är lite svullen i ansiktet och kroppen och det är skitjobbigt, men vad ska jag göra åt det då? Jag är inte så himla klämkäck hela tiden, jag går också omkring och ojar mig för det ena och andra även om jag inte skriker ut det eller gnäller (så mycket iaf).

Men just nu så släpper jag taget om allt detta. Det pågår annat i min närhet som är mycket mer viktigt att fokusera på och jag ska därför bara släta ut allt, ta en paus och göra annat utanför synligheten det innebär att vara på sociala medier och andra plattformar.

Jag fortsätter skriva här för den som vill följa

Jag vet inte när jag skriver nästa gång. Vi får se. Men det blir här man får gå in för att läsa om man vill veta. Jag varken orkar eller vill svara på privata messenger från människor runt om som undrar. Ni får helt enkelt läsa här ❤️ Mina vänner jag har kontakt med och umgås med är med mig, min familj är med mig och det är så det är menat här och nu. Jag har även skrivit till Gud och bett om att få hänga med och kvar länge till ❤️💕❤️ Vårkramar från Jillsan

2/3 2024

Hej Gud!

Det är jag igen! Vi behöver ta ett litet snack!

Jag vill verkligen leva länge till ❤️

Jag har kommit till insikten att jag också är värd att få leva kvar i denna märkliga tid.

Mina uppdrag är inte färdiga även om jag kanske skrivit på något kontrakt tidigare om det. Visst får man upphäva och omförhandla om man kommer på tanken att göra så?

Gud, jag är rädd och trött. Mina prövningar har varit många. Jag vet att många får fler och värre, men jag vill ändå få önska in ett gott, långt, vackert, friskt och kärleksfullt resterande liv här på jorden ❤️
Det känns som att ni sliter i mig nu. Jag vill be er vänta eftersom tiden är oändlig, men mina människor behöver mig och jag behöver dem! Jag är värd att få leva!

Ge mig vägledning, skydda mig och heala mig ❤️

Tack och amen! Kram Jill