Hej å hå

Jill Lagerqvist – CA resan

En lååång dag igår

Jag gick upp extra tidigt, tog en dusch, fixade med lite grejjer och åt frukost tillsammans med sonen som vanligt. Tankarna flög hit och dit. Hur ska det gå? Kan du va snäll och släppa på oron nu Jill! Djupa andetag… sen kom älskade fina farmor Majlis för dagens uppdrag för henne var att ta hand om ledig från jobbet sonen och vår voffs Sune ❤️

Plötsligt blev det bråttom att få på lite smink i all hast och kaffekoppen med 2:a kaffeintaget fick följa med in på toa och fick ju inte missas! 😂 Vad ska jag ha för kläder? Varmt/kallt? Varmt! På och av med olika kläder, turbanen svirades om lite slarvigt, packa ner röda kepsen fall i fall, bre macka, packa med vatten, banan, äppel osv… Taxin nästan 10 minuter tidigare denna morgon och swish, hej då och ha de bra idag me farmor!

Snabb taxitur!

Ingen mer än jag som skulle åka vilket innebar att jag var framme nästan 1 timme innan behandling. Skickade sms till min kontaktsköterska att jag var på plats tidigare ifall de kunde ta in mig. Japp tjugo minuter innan fick jag komma in. Innan dess fick jag lägga pussel på min mobil, svara på meddelande osv 🙂

Eget rum dagen till ära fick jag. Nervositeten syntes, men va ju helt normalt. Snabb avcheck med biverkningar mm. Har haft det tufft med Betapreden så lite omjusteringar där ska testas. Dock superviktigt att inta allt enligt plan inför behandlingen för att motverka allergiska reaktioner av medicinerna och så. Helt ok faktiskt. Mina tånaglar börjar ta stryk, vilket jag visste att det skulle förr eller senare. Kör med barfota eller öppna flipp flopp nu 🙂

Nya medicinen först som skulle ta en timme. Fick larmknappen bredvid fall i fall och sen kollade hon av mig väldigt ofta för att se att allt var ok. Kändes tryggt. Åt mackan och drack kaffet, men var egentligen inte hungrig alls. Men bra att få i sig lite näring. Blev sömning i slutet och de där starka beep beep från droppmaskinen väckte mig och indikerade att det snart var färdigt. Nästa dos kopplades in med nytt, men lite ”snällare” än det första. En halvtimme med denna dos. Allt kändes lugnt. Beep beep igen och eftersom det var länge tills jag skulle åka hem så sa de att jag skulle få lite längre dos med saltvattenlösning för det var bra för mig. Kissnödig de luxe blev jag och de kopplade bort elen och så fick jag dra med mig hela ställningen in på toa för ett långkiss hahaha men vilket tur att det går att göra så för det blev nästan nödläge 😂🙏

När jag kom tillbaka från toa fick jag stickningar kring bröstet på den sidan där droppet går in via PICC linen. Obehagligt, men kanske ändå förståerligt eftersom giftet pumpas runt och ska vidare i kroppen tänkte jag. Jag sa till en sköterska, men de var cool lugna och satt att det släpper nog snart. Vi låter droppet sitta en stund till så går det andra vidare ut i kroppen. Så där satt jag och tog djupa andetag och mantrat: ”Det kommer ordna sig, det släpper snart, fortsätt ta de där bra djupa andetagen” och så slumrade jag lite och det släppte. Pust! Var klar och gick inom toan på väg ut till taxin. Tur var ju det!

Taxi var god dröj…

Den röda kepsen kom till användning direkt! Solen strålade och vid bänken utanför där jag skulle vänta var soligt och varmt rejält! Sen tickade tiden iväg… när taxin var en kvart försenad dök det upp en annan taxibuss en bit bort och jag smög dit och sa försiktigt ursäkta… och undrade om jag skulle med, men nej jag var inte med på hans lista. Men sån tur jag hade! För han var fantastiskt hjälpsam och ringde ett direktnummer till sjukresor för att kolla. Själv satt jag i kö med 15 personer framför och det blev aldrig mindre kö… men han fick lovat att de skulle komma om 10 minuter. Så jag sa tack så jättemycket och gick tillbaka till den där varma solbänken… orkade inte stå och var lite medtagen. Det hade då gått 5 timmar sedan jag åkte hemifrån och fått 2 helt nya mediciner som jag inte visst hur jag skulle reagera på och när det isf skulle kicka in. Började jag inte bli lite kissnödig igen? Jo… men nu vågade jag inte gå in fall de kom och sen bara körde utan mig! Kniiip ihop!

Tiden gick och nu var det 45 minuters försening. Snälle chauffören stannade till vid mig när han var på väg iväg med bekymrad min.., han var nog redo att ta med mig och göra en extra tur till Listerlandet, men precis då kom en taxibuss insladdandes och jag fick hoppa in 🙂 och sen bort en bit och hämta en äldre herreman. Han sa först inte så mycket utan pratade annat språk med någon på mobilen i sina hörlurar. Först trodde jag att han pratade med mig, men nej… jag fattade inte detta språk😂 Det var inte min kassa hörsels fel utan bara helt annat språk, phu! Första stop i Ronneby och sen vidare mot Karlshamn. Då vågade jag mig på att fråga lite om det var många stop innan min tur. ”Jag börjar bli lite kissnödig och vågade inte gå på toa eftersom det varit förseningar”. Detta blev en förlösande faktor för den stackars stressade chauffören som nog slappnade av när jag med vänlig röst frågade lite försiktigt. Det framkom att det varit superstressigt och hela österleden i Karlskrona var avstängd vilket gjort att han fick köra runt runt och runt igen för att komma rätt på alla adresser och i princip ”alla” var arga och skällde på honom 🥹 ”Åh, men det är ju inte ditt fel att de har trafikkaos och har bokat in för mycket resor!” sa jag vänligt och jag både såg och kände hur en del av stressen rann av honom. Han pustade nog ut och sen bad han om ursäkt och sa att jag kunde passa på att springa in på toa när han skulle lasta in en kvinna i rullstol, men jag sa att det nog skulle klara sig. (kan inte stresskissa, men det kändes overkill att förklara hahaha). När jag satt där och väntade började det bli varmt i taxin och jag rullade ner rutan lite och tänkte på alla galningar som låter barn och hundar vänta i bilen varma dagar… livsfarligt! Då kommer den snälle chauffören fram som också han har anlänt till Karlshamns sjukhus och undrar hur det går för mig… sen säger han att jag inte borde betala för hemresan med den stora förseningen som det blivit för mig. Jag skrattade lite och sa att jag vet inte vem man ens skulle ringa om sånt, jag får väl bara vara tacksam att jag kommer hem förr eller senare… han går iväg och kommer tillbaka igen och säger: ”Nu har jag ordnat så de nollar din hemresa idag! tänkte att du kunde åka med mig, men nu ser jag att han kommer igen” sa han. Jag tackade tusen ggr för hjälpen och var helt förbluffad! Hände det där mig? Så himla snällt och vilken vänlighet! 🙏 ”min” taxichaffis kommer in och sätter sig med andan i halsen. Han hade fått kuta upp på avdelningen och hämta den rullstolsbunda kvinnan för ingen hade haft tid och köra ner henne… herre jisses! Inte undra på att de blir sena med både trafikkaos i alla städer och sedan springa runt på sjukhusen och leta efter folk! Sen säger han: Nu ska jag köra ner dig till Hällevik innan jag fortsätter turen. Du behöver hem nu. Så jag slapp fara rundor i Sölvesborg på flera adresser och så var jag hemma igen kl 16 denna dag 7,5 timmar på vift! Trött, kissnödig men tacksam över vänligheten ändå och ja, enligt mig finns det mycket gott och mycket hopp om att oavsett så kommer alltid ett vänligt bemötande att övervinna stress och dåligt bemötande – alltid! 😊🌸❤️

Himma är bäst!

Hemma såg jag att det stod syrener på framsidan vid en snabbkik innan jag rumlade in… trodde det var farmor som plockat, men nix. Farmor satt och solade och värmde sig efter bad på Vassabacken, sonen lagom trött efter heldag med farmor och Sune var sådär överlycklig över att jag var hemma som får hjärtat att smälta. Det stod en fin bukett med liljekonvaljer på bordet och jag utbrast: ”Har du plockat både liljekonvaljer och syrener farmor?” nä.., så jag gick ut och kollade på farmsidan och upptäckte en vas med syrener och en påse på dörren med nybakta bullar och en ask med nybakta kakor! en hälsning från en god vän, Annette, som är så gudasnäll hela tiden mot mig💕💕💕 Hon bakar, kommer med blommor och linssoppa mm mm! Jag ska ALLTID minnas denna enorma godhet och kärlek, omtanke och vänlighet från alla er som så självklart bara finns och ger till mig. Vad gör man när TACK nästan känns fjuttigt?

Bullarna har gått åt och bara en god kaka kvar när bilderna togs 🙂

Röd om nosen

Tack o lov att jag hade en foundation med spf i igår! Ändå är jag röd om nosen och kinderna. Ska inte vara i solen, eller i alla fall så lite som möjligt. Men d-vitaminet ska in i kroppen och lagras så korta stunder kommer det bli framöver också. Igår blev det nog lite för länge, men verkar ha klarat mig bra ändå.

Ibland tar det en eller två dagar innan allt med biverkningar kickar igång. I eftermiddag/kväll ska jag ta benmärksförstärkande spruta och den för med sig vissa biverkningar också. Ett steg i taget och en dag i taget.

TACK LIVET ändå, alla erfarenheter det för med sig nu och framöver ska jag göra något bra av! Ibland är jag kanske för mycket för en del, men ändå… det är en del som verkar tycka om mig trots allt, så jag fortsätter vara jag – ibland för mycket, men alltid med hjärtat på rätta stället! Kram Jill