Fira livet festen!

Jill Lagerqvist – CA resan

En fest för livet

Bengan ”klingade” i plastglaset och hade en hälsning från min älskade vän som tyvärr fått värsta flunsan och inte kunde delta i lördags. Den här sången skulle hon sjungit för mig med komp från Bengan… hade ”min Skåne-Pernilla” varit med oss och sjungit denna så tror eller vet jag att jag hade bölat så tårarna skvätte runt mig. Nu fick de rinna sakta när jag letade upp låten med text nyss och det är starkt för mig att lyssna och ta in texten. Klockren och det vet jag att min Pernie visste att den är! ❤️

I lördags gick ”Fira livet festen” av stapeln och det kom över 40 gäster. Några sena avbokningar pga sjukdom blev det, men ändå så vara det bara wow! Det är så många fler jag vill få fira med och det hoppas och tror jag att vi kommer få snart 💕😊

Pernilla undrade igår när jag pratade med henne om jag inte kunde fixa en fest till, men den tog på krafterna kan jag säga 🙂 så nä, i den formen blir det inte igen.

Jag fick en ingivelse tidigare att jag skulle ordna en fest för att fira livet här och nu. Den har planerats, varit med mig i tankarna och i ett powerpoint dokument ett bra tag. Var, när och hur? Skulle jag orka? Hur skulle det gå till? Vad äter man? osv… sen har allt fallit på plats efter hand. Jag har fått mycket hjälp av vänner och grannar! Bengan erbjöd sig att trubadura och hålla i allsången och roade oss massor! Alla som kom var glada och vi hade en så härlig fest med massor av skratt, sång, god mat, musik, dans under stjärnorna och vädret var toppen! Allt klaffade och blev så bra! Tänk va! Att det kunde bli så bra❤️

Till minne av de som lämnat oss efter cancer

Jag önskade en glad och rolig fest! Inga ledsamheter. Det jag ville var att få ha kul med glada människor och så blev det!

Men här i min egen blogg så vill jag skriva några rader om en av anledningarna till att jag ville fira, som griper tag i mig men samtidigt ger mig styrkan att LEVA!

Till minne av alla de som lämnat oss i stort.

Till minne av alla de som lämnat mig och andra i min närhet. Min egen mamma för länge sedan. Min sons farfar, en av min sons lärare, en av mina ungdomsvänner och syster till en fin vän jag återknutit banden till nu, till min farfar, till min morfar, till mina fd kollegor på både macken och Ifö, till nära vänners föräldrar och många fler… till minne av er alla och för er på så många vis ❤️

Livet är en självklarhet i mångt och mycket, samtidigt som det kan vara skört och allt annat än självklart. Livet är inte enkelt, ingen räkmacka eller dans på otaggiga rosor. Men livet är livet med allt vad det innehållit, innehåller och det som komma skall.

Ett ödmjukt tack för varje dag och stund…

Jill Lagerqvist

Låt den meningen sjunka in, sitt med den ett tag och känn in i ditt hjärta. Djupa medvetna andetag in och ut, sakta…. Det är så jag försöker göra när känslan av liv och död kom mig lite närmre för egen del 🥹❤️

Glädje, kärlek och vänskap

Att fira livet var kul! Så mycket känslor med glädje, kärlek och vänskap som överöste oss alla tror jag. Ingen var förberedd på det här fullt ut och många kom fram till mig för att tacka, var känslosamma över all kärlek, all vänskap och att allt detta fanns runt mig ❤️ Själv var jag smått euforisk och hög på livet!

Det här behövde vi alla!

Tid för landning vid strandkanten

I morse när jag sagt hejdå till sonen och skött undan frukosten så gick jag ut på altanen och tog några djupa andetag. En vacker och varm dag var utlovad och jag bara bestämde mig för att jag behövde gå ner till vår lilla strand vid havet denna soliga morgon. Keps och solbrillor på, Sune ystert skuttande runt fötterna och så gick vi ner mot havet via ”Varma backen” denna underbara morgon.

Ord överflödiga. Sune badade flera gånger och tyckte det var skönt! Jag satte mig vid en sten intill vattenkanten och vågorna sköljde över fötterna. Så skönt och så renande på något vis. Sen gick jag barfota längst hela stranden med den kritvita sanden och tången, vidare ut på den redan varma asfalten och bort till den lilla bänken vid brunnen. Där borstade jag av fötterna och satte på mig skorna igen. Vilken ynnest att få bo så här vackert! tänkte jag både på väg ner genom vår lilla skog och blickade ut från varma backen ner över det glittrande vattnet och på vår väg hemåt igen uppåt för ”ormahålan”.

Du är fräck Jill!

”Jag har sagt det innan och jag säger det igen” sa Bengan när vi stod tillsammans och sjöng i mikrofonen i sensommarnatten. ”Du är dig själv, du bjuder på dig själv och det är bra”! typ nåt sånt 🙂

Jag svarade tack och att jag inte var som alla andra, jag är en udda fågel…

Idag stannade en av grannarna som var med på festen med sin bil när vi var på väg hemåt. Hon tackade för festen och sa: ”Jag är impad, du är verkligen en superwoman som orkade så mycket i lördags” typ nåt sånt… och jag svarade att jag själv var förvånad att jag orkade, men att det var en sådan härlig fest!

Jag vet inte varför jag orkar, jag vet inte var ifrån spontaniteten och modet att greppa mikrofonen och utan att förbereda mig bara babbla på inför alla gäster kommer ifrån? Jag vet inte… Kanske bara släppte jag taget om prestation och kanske bestämde jag mig för att jag bara var jag, rakt upp och ner och att det just den kvällen fick vara gott nog? Helt säkert vågade jag, orkade jag för att känslan jag fick var så varm och kärleksfull från alla denna kväll. Jag var ”hållen” av mina vänner under denna fina fest 💕💕💕

Omge dig med stöttare – Undvik nedgörare!

sagt av kejll ekstam under kursen ”att våga växa i en föränderlig värld” en kurs för kvinnor i ledande postiioner & så unga jag under åren 1998-1999

Tack livet för allt du gett mig! Verkligen tack! /Jill