När man är ensam

Jill Lagerqvist

Minnen som kommer upp från förr

Jag har i perioder varit ganska ensam och det här året kan det hända att jag slagit något av ett personligt rekord. Man kan också känna sig ensam fast man är bland en massa människor, men min ensamhet grundar sig i att jag spenderat många timmar helt själv.

Det kanske är nyttigt med ensamhet ibland? Vald ensamhet är det helt säkert. Den där ”egentiden” som kan vara så hett efterlängtad. För mig har det känts annorlunda. Som om jag slösar med min tid, men ändå bara rullar tiden iväg… När alla andra jobbar och har fullt upp med sitt eget liv så finns där enbart små utrymme. Så är livet och det är en acceptansövning på det nu 🙂

Lever man efter devisen att det mesta har en mening, så är det ju läge att ta en titt på vad ensamheten består av och hur/vad meningen med denna perioden är?

Kanske ska jag lära känna mig själv ännu mer? Kanske ska jag ta mig en titt på mina egna skuggsidor en gång till? Kanske ska jag också känna in med vilka jag vill spendera min tid och vad som är viktigt på riktigt i mina olika relationsband? Jag har ofta tänkt på att relationer, vänskaper och kollegor går in och ut i spiraler, nästan som dna-kedjor. Den här väldigt speciella tiden i mitt liv har varit utmanande och jag har inte alls orkat hålla i vänskapstrådarna som jag brukar. Kan det finnas något att kika på där? Relationer handlar väl om ett givande och ett tagande, som det så fint heter? I mitt läge har jag knappt alls varit så givande och i det följer ett litet skav, en del dåligt samvete men också en ödmjukhet inför mig själv att spara på min energi som jag behöver ha till mig själv. Bara den tanken är ovan och lite obehaglig. Känslan av hur andra tänker kring att ”Jill hör inte av sig eller svarar blixtersnabbt” som jag brukar göra… det är just bara mina känslor och tankar, vilket inte betyder att det ligger ett uns sanning i det gällande i hur andra tänker ❤️De flesta förstår nog.

Föll igenom min egen skyddsbarriär

Igår föll jag fritt ett tag. I bilen på väg till Karlskrona så bara föll jag igenom min egen skyddsbarriär jag byggt upp för att orka. Ensamheten flög över mig och det var jobbigt att tänka på hur mycket jag fixar själv, hur ensam och liten jag känner mig på väg till olika undersökningar och utmaningar. När jag helst hade velat få falla in i en famn, eller ha någon att hålla i handen ett tag, någon som strök bort en envis tår i ögonvrån som sipprade ut av oron som bara kommer… Att bli sjuk är en ensam upplevelse, för ingen annan kan ju ta den biten och livet måste rulla på.

Jobb behöver skötas så att räkningar, mat och annat kan betalas i vårt lilla ekorrhjul till liv.

När jag kom fram till Karlskrona igår så hade jag gott om tid. En koll i backspegeln fick mig att rygga tillbaka. Oj, jag ser ju helt fördärvad ut! Rödgråten och blek bestämde jag mig för att sätta mig på räcket vid parkeringsplatsen en stund. Det var frisk luft och solen kikade fram mellan molnen. Jag hade en macka med mig och en flaska vatten. Det prasslade till på andra sidan räcket vid slänten nedanför… där kom en kaja hoppande och kikade på mig. ”Har du macka?” såg det ut som att den frågade… ”Ja, vill du smaka?” sa jag 🙂 ”Ja tack”, sa Kajan och hoppade fram på behörigt avstånd. Så satt vi där på räcket och åt macka, jag och Kajan. Jag skrev en historia igår på facebook om det och log när jag skrev. Det här är typiskt mig! vet jag att jag tänkte, Mitt sätt att vända mitt mående har alltid varit att hitta något med humor i. Så när jag faller, så tar jag mig själv i kragen och vänder på pannkakan för att se något fint i livet.

Nu på morgonen tittar jag i min lilla pocketbok från Solöga – Djurens språk. Vad står det för intressant om kajan tänker jag. Så här står det: ”Kaja: Tillsammans är vi starka. Min gåva till dig är att göra/skapa något med hjälp av andra. (Här handlar det om att det är fördelaktigare att vara många som verkar för samma sak. Ju fler desto bättre).

Igår visste jag inte, men nu säger denna tolkning mig något. Jag vet att jag inte är ensammast i världen. Jag har min familj, jag har flera fina vänner. Mina vänner har fullt upp med sina liv och jag tror att de är trygga med att de tänker att jag har ju många vänner, så jag är inte ensam. Men jo, jag är mycket ensam just nu. Det är ok! Det finns en mening med allt detta. Det kommer visa sig framöver fullt ut. Men Kajans budskap talar om för mig att jag kommer bli starkare igen när jag får känna att jag är tillsammans med andra igen! Jag behöver inte göra allt ensam, för vi är starkare tillsammans! Med detta skrivet så påminns jag om att jag i tidigare blogginlägg skrivit om just det – att ensam inte är starkast, utan att vi är starkare tillsammans. Jag blir också påmind av att jag när jag körde iväg igår såg en duva och en skata sitta bredvid varandra vid vägkanten och kuttra ihop! Jag tänkte att det var fint, men lite ovanligt att se olika fåglar umgås… så jag får kolla i boken igen! – det är mycket med fåglar nu va? 😉

Duva: Ta hand om ditt hus/hem eller din familj. Min gåva till dig är att skapa en trygg omgivning. (Ägna dig åt konkreta saker för att få en fast grund att stå på).

Skata: Du har förmågan att skapa skönhet överallt just nu genom att du älskar det vackra. Min gåva till dig är att skapa skönhet i din värld. (Du skapar skönhet genom att först känna kärlek – eftersom skönhet föds ur kärlek. Skatan kommer som en bekräftelse på att skönhet kommer att infinns sig i ditt liv igen. Med andra ord, har du något du orar dig över och skatan kommer i din väg, släpp din oro, skönheten kommer infinna sig. Ditt problem löser sig.)

Jag behöver titta ut ur mitt skal och säga: Hej! Här är jag! Jag kommer ägna dagen åt budskapen, för jag tror på riktigt att de var ämnade att jag ska ta vara på dem den här gången.❤️🥹🌸

Jag äger förmågan att se skönheten i det lilla. När sonen åker iväg till jobbet så kikar jag ut varje morgon. Den här morgonen möttes jag av en rosafärgad himmel och solen som fick molnen att spricka upp och lysa mig i ögonen. ”I det lilla bor det vackra” som Ernst The handyman brukar säga.

En vecka kvar tills mastektomin. Ta vara på tiden. Lev i kärlek och skapa skönheten vidare omkring mig. Paus resten av dagen från sociala medier och leva i min egen verklighet… Kram Jill

(Jag möttes av ett knippe rosa ballonger inne på bröstmottagningen igår med ännu ett budskap. De finns överallt om vi bara lyfter blicken och ser oss omkring)