En ny fas

Jill Lagerqvist

Var sak har sin tid

Det har varit en omtumlande tid. Livets innehåll som i det lilla kanske inte känns som om det händer nästan någonting, men när jag summerar och kikar i backspegeln så ser jag att det hänt en massa. Det där är en reflektion jag gjorde för länge sedan och den gäller än.

För varje del i livet så finns där massor av innehåll som behöver genomlevas, bearbetas och sorteras upp efterhand. Ibland när jag är mitt uppe i alla processer så blir det överväldigande. Igår bubblade det upp något inombords som behövde sägas högt, som att jag först då förstod vad allt påverkat av det som hänt det här året. När jag uttalade det högt blev det verkligt och jag förstod vidden av det.

– ”Det här är den värsta sommaren jag varit med om”

Först sa jag det i bilen och sedan sa jag det en gång till när jag kom till dit jag skulle. Tårarna brände i ögonvrårna och jag kände att något tungt inombords släpptes lös.

Det är ju enkelt att tänka att förra sommaren måste ha varit min värsta eftersom den innehöll cancer, cellgiftsbehandlingar, sjukhusinläggning mm för min egen del. Men nej, så var det inte. Innan denna sommaren 2025 så var det när min son var 5 år och jag trodde jag skulle mista honom. Han var så sjuk. Han låg sövd i 6 dygn och fick åka till Lund i ambulans fortfarande sövd och jag har aldrig varit så livrädd och orolig i hela mitt liv. Men två veckor in i juni, sommaren 2005, så piggnade han till när han fick rätt hjälp nere i Lund och även om vi var kvar på sjukhus i ca 1,5 månad så gick det bra ❤️

Nu, 20 år senare har vi fått möta något väldigt jobbigt som nu närmar sig 3 månader av sådant vi inte kunde ana. Det finns en massiv tysthetskultur som är svår att hantera och navigera i. Även jag kommer välja att vara tyst ett tag till. Inte av hänsyn till politikerna och cheferna, utan av omtanken för det som är viktigast.

Man ska inte jämföra

Förra sommaren var fylld av kärlek, omtanke, värme från nära och kära som gjorde min CA-resa lite lättare att brottas med. Jag trasades sönder på flera sätt. Var så nerkörd på så många sätt att det nog inte går att förstå för den som inte upplevt det och jag önskar ingen samma upplevelse som mig. Ändå vet jag att jag är en av många som tyvärr får genomgå det…

Tittar jag tillbaka så vet jag ju hur mycket jag kämpade med att hålla mig uppe och använda mina egna kunskaper för att hantera på mitt vis. Det finns inga personliga fysiska manualer att läsa i och jag försökte så gott det gick att följa min sk inre kompass. Inget var enkelt och det blev några smärtsamma förluster både fysiskt, mentalt och även vänskapsband som inte höll i alla påfrestningar. Det finns inga rätt eller fel heller för den delen. Var och en måste följa sitt eget hjärta i vad som känns bra inombords med de val vi gör.

Jag beslutade mig för länge sedan att leva så gott det går i ett ”ickedömande” förhållningssätt utefter mina förmågor. Längst livsvägen kommer vi alltid att möta det vi behöver möta, för att lära oss och försöka sätta våra egna gränser i kärlek – både till sig själv och samtidigt i kärlek låta något få glida iväg. Det här är något som inte varit enkelt, det har smärtat, men samtidigt så förstår jag att det ingår ❤️ Ju mer prövningar jag har fått möta, desto mer har jag, efter bearbetning, fyllt upp mig med mer kärlek till mig själv och min omgivning. Det är inte så enkelt att förklara detta, men så är min känsla och upplevelse. Jag fylls inte upp av bitterhet, utan faktiskt av just kärlek. För mig så handlar det om att ifall jag kan vara sann emot mig själv, se min del i det som sker och ha förståelsen för olika aspekter, så finns acceptansen över utfallet.

Att inte jämföra, att inte ställa svart mot vitt eller lägga en massa värderingar är mitt förhållningssätt i mångt och mycket. Men denna sommar kom med utmaningar varken jag eller någon annan kunde föreställa oss…

Lejonmamman vilar och finner alltid extra kraft!

Den här sommaren gick jag mentalt försvagad in i. Våren hade gjort mig sårbar på fler vis än jag ens kan eller vill berätta om. Jag tvingades göra svåra val för att mäkta med allt som jag stod inför.

Mitt i allt så fann jag extra energi till att genomföra det som behövdes under våren, även om en del fick stå tillbaka. Min son kommer alltid, så länge jag lever, vara min första prio. Summa summarum så slänger jag ut en önskan eller kanske rättare sagt en beställning på vad jag önskar – Civilkurage –

Sommarens sista månad

Den sista officiella sommarmånaden för 2025 är i full gång och tippar snart över till sensommar. Snart kommer hösten och det innebär för mig en ny fas som är i sikte. Jag ser fram emot att flera superviktiga bitar i privatlivet läggs på rätt plats och ger en tydligare struktur som kommer lugna det fullständiga kaos som tillåtits pågå i många månader nu. Månader där vi bemötts av en delvis kompakt tystnad och delvis helt ohumana återkopplingar. Den närmsta tiden kommer utvisa vad som ska komma här näst och vad som ska ske när vi träder in i sensommaren… Värdegrunderna som bör råda framöver stavas – Empati – Ödmjukhet – Omtanke – Respekt – Civilkurage – Delaktighet – Engagemang – Förståelse och slutligen Försoning 💕

Det nya rullar in…

Meeen… i måndags började jag mitt nya jobb! Ett nytt arbete som jag ser mycket fram emot att förkovra mig inom och samtidigt använda mina kunskaper och kompetenser som redan finns. Jag är nyfiken! Jag ser möjligheter! Jag ser också att jag kommer vara mer snurrig av det nya som kommer göra att jag får gå in i den bubblan för att lära och ta in. Det här kommer bli ett lyft för mig personligen, som också kommer generera i mer kraft och tillförsikt i livets andra delar. Jag har så många idéer och tankar om vad jag vill utveckla inom och jag har en go magkänsla för att jag hittat rätt nu. När jag bollade allt inombords i alla år jag nu gjort så, fick jag släppa taget på om HUR detta skulle gå till. Det jag lärt mig om attraktionslagen var just detta, att låta bli att försöka tänka ut HUR och istället fortsätta brinna för vad jag ville ❤️

Livet är i ständigt flöde.

Navigera utifrån hjärta och den inre kompassen.

Våga känna tillit till att livet vill mig väl.

”Det vi väljer att rikta vårt fokus på – det kommer växa” det var så jag sa en gång för länge sedan när jag blev intervjuad och skulle förklara varför vi lyckades så bra och blev bäst i Sverige på att hyra ut filmer. En viktig påminnelse till mig själv och till de som behöver.

Därför kommer jag rikta mitt fokus nu på att se lösningarna, hitta bra och hållbara vägar framåt på en stabil plattform. Livets plattform förstärks och blir målad i kärlek.

Tack för denna gång! /Jill