Uppdatering av min roadmap!

JILA 4 goodlife – Jill Lagerqvist

Sudda ut och dra nya riktlinjer

Det är överväldigande att ta in allt som nu kommer vara ”mitt nya”. Allt är förändrat och jag försöker beta av från mina listor jag håller på med att skriva. Nytt kommer till på listorna, det bockas av och avslutas. En del pausas, men det känns mer osäkert eftersom jag inte har en aning om hur bumpig och skakig min väg kommer bli… så just nu kan jag inte svara på frågan om när saker och ting återgår. Känslan nu är ingen mening att fastna i, för allt kommer fortsätta vara i förändring. Någonstans längre fram kommer ”facit” som alltid, men inte nu.

Blir det en grusväg, underminerad av vädrets makter med stora och många hål? Eller blir det en rak autobahn? Jag gissar på en krokig gammal landsväg med varning för tjälskott, grusiga partier, ingen väggren, gropigt och ibland går det uppför och ibland går det nerför. Halka lite hit och halka lite dit. Jag kommer bli åksjuk mellan varven!

Det som igår stod helt klart för mig var att jag får göra om min roadmap ganska rejält. Jag plockade fram en trist svart pärm med blå rygg och bestämde mig för att klä in den i ett blommigt papper och sätta ett register i den. Sen blev det sortering av papper, hålslag, häfta ihop, tejpa, skriva fler listor, sätta in i pärmen och ringa några samtal. Idag kommer detta att fortsätta parallellt med att förbereda inför morgondagens utförsäljning. Håll igång vecka på många sätt.

Hej jag vill boka tid för att prova ut en peruk!

Känn in den meningen… jag har svårt att förstå just nu att den är på riktigt. Men nästa vecka ska behandlingarna igång. Delmoment 1 där en PICC-line ska opereras in. Det är en slags kateter som ska stickas in i överarmen och dras upp via överarmen och ner mot hjärtat. Där ska sedan cellgiftet in. Det i sin tur kommer innebära att jag tappar mitt hår mellan 2-4 veckor efter påbörjad behandling.

Nu har jag bokat tid och det blir bra. Peruk får mig att minnas att min mamma också hade det. Jag kan se det lila perukhuvudet mamma hade till sin. Det som vi slängde när vi tömde pappas hus i slutet av 2010. När jag var liten tyckte jag att det var lite läskigt. Nu blir jag nostalgisk mitt i allt och önskar att jag sparat det. Snart kommer jag i alla fall att prova ut en egen peruk och göra det bästa av det…

Hej jag vill boka en akuttid för att göra en tillfällig lagning!

I min ålder så spökar tänderna för oss som fick sina tänder fyllda med amalgam på 80-talet. Jag har haft flera och en är som en årlig tradition numera. Nu äntligen skulle jag få ett implantat istället för de där eviga tillfälliga lagningarna som aldrig håller så länge. Det var nästa vecka och det får jag lägga på framtiden nu. Alltså fortsätter den få fyllas med tillfällig lagning säkert 1 år till. Nu har jag fått en akuttid denna veckan tack o lov!

Hej jag vill boka sjukresa!

Första resan bokad t&r nu. Denna gången gick det smidigt och en trevlig och informativ man hjälpte mig.

Ja ni fattar va? Så där håller det på just nu och kommer fortsätta att göra. Mycket denna veckan och ju mer jag gör nu innan desto bättre!

Listor och rutiner

Jag är ”proffs” på detta när det gäller allt annat än mig själv. Nu har jag fått göra en hård markering till mig själv att nu är det mig själv jag ska hantera lika noggrant som jag faktiskt är kapabel till.

Allt kring min son som jag roddat i alla år med en kontroll utan dess like.

När jag hade min sista anställning var där rutiner, checklistor och full koll på hela flödet.

Nu påminner jag mig själv om att detta gäller mig nu. Mitt företag nolltaxeras, men privat-Jill ska rulla på med allt nytt. Det kräver att jag använder mig av rutiner, erfarenheter och min logistiska förmåga. Jag SKA fixa detta! Men utan mina listor kommer jag vara körd.

Att köra mig själv som Jill AB är nog enda chansen att fixa. Där kommer finnas underavdelningar som kommer få stryka på foten och där kommer jag missa. Kanske ska jag redan nu be om förlåtelse och förståelse för allt jag kommer att glömma, alla jag inte kommer höra av mig till och återkoppla till privat. För jag är rätt övertygad om att jag mellan varven kommer va i dessa mellanrum där det inte funkar, även om jag tycker att det är en oerhört viktig del. Detta blir min övning att inte dra runt som ett ok på dåligt samvete. Min ork kommer inte räcka till just nu. Jag vet att vännerna förstår❤️så det kommer bli min egen utmaning att acceptera att jag mest kanske kommer vara i mottagarläge nu. Den är svår tycker jag!

Denna tröjan hade jag på mig igår helt med mening att påminnas. Det kommer bli än mer tydligt de här månaderna framöver.

Jag kommer bli stammis på vårdcentralen för omläggning av PICC-linen varje vecka, provtagning dagen innan ny omgång cellgifter.

Jag och min man kommer få vara uppmärksamma på min hälsa i flera avseenden med både biverkningar och annat. Jag kommer bli infektionskänslig. Jag, som har haft ett superstarkt immunförsvar…

Allt är märkligt nu. Men samtidigt handlar så mycket om mindset. Jag vet det. Jag arbetar med det och har mycket kunskaper inom dessa områden. Att jag skriver ner mina tankar här, öppet för alla att läsa innebär inte att det är hela biten. Det blir en del av det. Vet ni varför jag delar med mig?

Igår sa den underbara läkaren något som jag tror är viktigare än man kan tro. Han sa många bra saker, men han sa också att ordet cancer har en sådan negativ och stark påverkan på oss så vi direkt får associationer till att man hela tiden hänger över toalettstolen och spyr, men det kommer inte vara så och absolut inte hela tiden. Det vi ser i tv-serier är inte förknippat med verkligheten numera. Idag finns jättebra motmedel för illamående och också bra råd hur vi behöver möta livet i en cancerdiagnos. Bra, vettigt, informativt och avdramatiserat.

Så min tanke, mitt i allt jag står i, är att försöka visa framöver att jag, i den mån jag orkar, kan leva ett fint liv ändå mellan varven. Men jag vet inte än. Mitt mindset kommer vara en avgörande del i det och jag har för avsikt att denna veckan påbörja en vettig och realistisk plan som kommer formas utefter erfarenheterna kommer. Vi har flera festivaler inbokade under denna sommar och det är vår intention att delta där. Vi har husbilen med oss och där kan jag gå undan och vila när det blir för mycket. Vårt hus på rull kommer bli min lilla tillflykt som gör många saker mer tillgängligt tänker vi nu. Det återstår såklart att se, men lite som min kära make sa: ”Ärligt Jill, så kan du ju lika gärna vara med så mycket du orkar och sedan ligga i husbilen istället för i vår säng.” Det finns en fin poäng där som vi tar fasta på! Så är känslan nu i alla fall.

I det här väntrummet ska jag återkomma till många gånger nu framöver. Tänk va fint att det är så fin tapet och lampor som påminner om vår tallkottkörtel som för mig och många andra har en särskilt viktig innebörd nu i allt annat som är 💕🙏 Kanske kommer jag gå in på det senare. Just nu håller jag det för mig själv för att inte snurra iväg.

Vill ni följa med på min ”resa” så tycker jag att ni ska välja att prenumerera på min blogg! Jag är inte helt säker nämligen på att jag kommer lägga ut länkar vidare på andra sociala kanaler och jag är helt säker på att jag inte kommer orka svara alla om hur allt går. För mig har alltid skrivandet varit ett andhål, ett sätt att lasta av min hjärna och själ en smula. Kanske är det här en del av min framtid senare? Jag vet inte något om den än, men jag vet att det inte kommer vara den samma som innan. Detta för att när vi går igenom så här pass stora processer, så är ingenting sig likt efter det.

Tack till ni som väljer att följa med mig på det här! Skriv gärna kommentarer här i bloggen. Jag ber om ursäkt på förhand om jag inte svarar, men det är fint att få ett litet tecken från er som läser. Stor kram från Jill