Allt det vackra finns öppet för oss

Jill Lagerqvist – Feelgood inifrån och ut

En torsdag i stillhet och vackerhet

Klockan 04.15 hade jag legat vaken en stund och kände hur all medicin kickade igång i min kropp och jag mådde lite illa, det kröp i kroppen och kändes obehagligt. Då hoppar vår lilla Sune voffs upp till mig, snurrar ihop sig först som en kringla på min vänstra arm rakt över min Picc-line. Jag får justera honom lite och så sträcker han ut i full längd längs min kropp. Han smackar så där sött och vi somnar så, jag med handen försiktigt delvis på honom. Tryggt och kärleksfullt sover vi 1,5 h så och sen kryper han ner och lägger sig tvärs över min mage en halvtimme till. Lite kli & kel, vi somnar och väcks av mannen i huset som rumsterar i köket. All denna kärlek & healing jag får av vår underbara hund ❤️🙏 Så vi går upp, jag släpper ut kissnödig Sune, fixar med mina morgonrutiner som nu får börja med en hutt Betapred och en kopp med lakritste från Pukka. Sippar på mitt te, pratar lite med mannen om dagen, helgen och sen kör han. Väcker sonen, fixar frukost, småpratar lite om hans besvikelse över att ”hans” lag Hammarby åkte på storstryk av hela Listerlandets stolthet Mjällby… glädje & sorg beroende på vilket lag som ligger närmast hjärtat. Men solen skiner och jobbet väntar, han hämtar upp och säger ”Hejdå mamma, vi ses i eftermiddag” ❤️ och jag tänker att det är ett privilegium att få vara hans mamma och nu få vara hemma med honom på morgonen, ge honom en lugn och trygg start på morgonen, vara hemma när han kommer från jobbet och ta emot. Möta honom i det som är hans liv och vardag. En stund till, kanske max ett år till innan det kommer bli flytt till eget boende. Det är ju precis som det ska vara, men jag ska känna in och vara fortsatt tacksam över det. Livet är alla dagar, inte bara till helgen eller i väntan på semesterledighet. För mig har plötsligt tiden blivit något jag har mer än vanligt av. Ofrivilligt och hade ju hellre varit i annat läge, men med acceptans och tillit känns det som att jag mitt i allt med mående och annat ska ta tillvara på detta också.

Morgonstunden

När det blir jag & Sune kvar här hemma på morgonen så sippar jag på kaffe och sätter på skön musik som väcker känslor inombords, skapar lugn och öppnar upp hjärtat helt. Mail kollas av, en vända på sociala medier med blandat innehåll, tankeväckande text från en person jag följer på Patreon och hennes klokskap följer mig idag.

Hon skriver om Pallas Athena – hon som är en strategisk gudinna av rättvisa, jämlikhet, mångfald och allas lika värde. Så det blir sådana frågor som hon väcker i mig/dig, vilket det gjorde redan igår för egen del. Men texten handlar också så mycket om kärlek och att verkar FÖR och inte EMOT. Att visa på det goda och fina i våra liv och vår omvärld, att det är där vi behöver lägga vår fokus för att göra förändringar till det bättre. – Jag sitter och nickar instämmande när jag läser och känner i hela mitt hjärta att det är precis så jag tänker och fungerar. Så jag är med Pallas Athena när hon nu sätter tonen och förbereder sig för att backa in i Skorpionen ikväll. Hon är i retrograd ända till den 9 juli. Hon är som en tonårsrebell och vägrar tolerera orättvisor, precis som jag 😉 ”Athena vill väcka upp din inre regnbågskrigare. Hon vill att du står upp för dig själv och för andra, fast inte med att göra på det gamla sättet. Utan på ett nytt sätt, där du inte är mot något utan FÖR.” (lånade lite av texten för att jag inte kan uttrycka mig bättre själv).

Jag ritade en egen Pallas Athena år 2020 inför Internationella kvinnodagen. Suddig bild, för jag hade inte den sparad på min ”nya” dator. Men ändå… den är viktig på något sätt ❤️

Ställ in på att vara FÖR det goda och fina i livet

Det är en märklig tid att leva i, brukar vi ofta säga här hemma.

Å ena sidan har vi alla tillgång till det mesta när det gäller hemska, mörka, kaos och krigsrapporter i överflöd. Allt ligger för öppen ridå i cyberspace som vi alla har blivit mer eller mindre beroende av… där kan vi förfäras och gråta, bli arga och så vidare. Det är viktigt en del av det att tvärnita för och inte bara låta få gå obemärkt förbi. Igår förfärades jag själv av det brutala inlägget om den unga kvinnan som försökte hänga sig själv i total förtvivlan, mamma själv till en liten flicka på 3,5 år, en kämpande familj runt sig som inte får rätt hjälp uppenbarligen eftersom eländet bara fortsätter för dem… något gick sönder inombords. Såklart kan vi inte bara acceptera sådant! Men vad ska till? Hur kan jag/vi verkar FÖR? och inte bara vara emot? Det är sannerligen ingen lätt balansgång att skifta över till att verka/jobba FÖR, när allt inombords bara stretar emot all orättvisa och hopplöshet. Men vi behöver hitta vägar framåt helt klart.

Låter det ”klyschigt” att ge rådet att vi behöver gå inåt i oss själva för att hitta svaren?

Kanske flummigt tycker en del? Men… om vi ska avdramatisera detta så kanske vi alla kan känna igen oss i de där stunderna när vi lägger oss i en solstol eller på en filt på gräset, tittar upp på klarblå himmel eller sluter ögonen och bara lyssnar till fågelkvitter eller vågornas brus… visst är det skönt?! Eller som jag, går helst in i vår magiska lilla knallgröna skog och bara njuter av vackerheten där inne i skogen, öppnar upp, tar djupa andetag och låter tankarna flöda eller bara släpper taget. Ingenstans kan jag få så bra känslor/tankar till mig som i denna lilla skog! Jag är hellre i rörelse än ligger i en solstol 🙂 men det kvittar egentligen.

Känn in livet. Känn in tacksamheten för allt som ditt liv innehåller. Känn in kärleken till nära och kära, till allt det fina du har runt dig i ditt eget liv, som du är medskapare till. Ju mer du öppnar upp, desto mer kommer du på som bara är wow! Gör det till en övning du gör varje dag en kort stund, kanske bara några minuter. Men du stannar upp, känner efter och in, släpper taget, resar och bjuder in tacksamheten antingen inför en ny dag eller på kvällen för vad dagen innehållit, eller både och!

Om vi mår bra så kan vi spilla över det på vår omgivning

Det kan låta simpelt och så, men jag kommer alltid fram till att det börjar med oss själva när vi vill ha en förändring till det bättre. Vad kan jag göra, som blir fint och bra för mig och som då kommer ha möjlighet att sprida sig vidare till min omgivning?

Jag är ingen cool människa som impar på andra med min coolhet. Jag är snarare lite för mycket mellan varven och luddar in mig å sådär, men mitt hjärta är stort, jag menar väl och är äkta. Jag döljer mig inte bakom en massa på låtsas-feelings utan är ganska öppen och bjuder på, kanske FÖR(?) då, att andra ska känna att de mår bra när de är med mig. Ibland blir jag för djup och kanske lite för rakt på, men de som känner mig vet att jag inte vill gå som katten runt het gröt utan hellre våga fråga och möta det som kommer❤️ Sann och äkta. Jag är medveten om att det ibland kan kännas aningens provocerande, men jag är jag och du är du. Vi är olika och någonstans tror jag att det är precis det som är menat. Att vi är olika, men också kan enas om att det är ok att vi är det. För hur skulle världen bli om vi alla var som robotar och slutade tänka och känna själv?

Idag ska jag vara extra uppmärksam på allt det vackra i livet, fyllas upp och spilla vidare FÖR att sprida mera feelgood-feelings. Det är det enda jag ska ha fokus på denna torsdag! Vad ska du göra?

Kramar från Jill