Varför just jag?

Jill Lagerqvist – CA resan 2:a halvlek

Inte på låtsas

Jag är ingen cool kvinna som är chill och säger de där rappa replikerna som andra kan beundra. Jag är mer den innerliga, känslosamma, eftertänksamma och närvarande kvinnan som blir klokare för varje utmaning. Mindre osäker idag på vad andra lägger för värderingar kring mig som person, än jag tidigare varit.

Idag är det 4 dagar sedan jag opererade mig. För mig var det här en stor operation mer än den fysiska. Känslomässigt är den fortfarande i full aktivitet och lär nog vara det ett tag känns det som. Jag har ännu inte rasat ihop i den där högen man brukar prata om.

Smärtan, den fysiska, är hanterbar. Den mentala inväntar mer kraft för att släppas fram. Det är jag tacksam för. Det är rörigt i hjärnan, i hjärtat, i själen och de där inre rummen just nu. Jag möter ödmjukt min blick i badrumsspegeln, ler lite försiktigt och ser sorgen, smärtan, tvivlen, kärleken, kämpaglöden och styrkan som också finns där bakom allt annat.

Ja, jag är stark. Ja, jag är en kämpe. Jag är allt och jag är inget och allt där emellan – som jag har skrivit tidigare. Jag är sann och jag är på riktigt. Jag gömmer mig inte bakom en fasad av fejk. Det ni ser, det är delar av mig på riktigt. Men jag tror att alla förstår att där finns mer än det jag visar. I mina innersta rum kommer jag knappt in själv ibland… men jag är försiktig på riktigt med mina innersta rum. Precis så som det ska vara och som jag tror att det är för alla. Men allt jag visar är på riktigt.

Idag, 4 dagar efter att gjort var gjort, så försöker jag samla ihop mig. Jag och mina grabbar tog en skön promenad in i skogen och ner till havet. Frisk luft och solen som skymtade fram bakom molnen och gav oss alla en endorfinkick som vi så väl behövde. Det blir starkt emellanåt och jag undrar VARFÖR JUST JAG ska möta så många olika utmaningar? Jag behöver söka de svaren inom mig. Jag behöver denna höst för att gå inåt på riktigt för att närma mig min egen kärna till mina varför.

Jag önskar att jag haft min mamma kvar i livet. Jag har önskat så många gånger att få ha de kloka och djupa samtalen om livet, kärleken till allt levande och mina varför… jag vet ju att jag aldrig kan få det. Men det som hänt i mitt liv de senaste åren är att jag mött andra starka kvinnor som jag känner en djup samhörighet till. Det kom aningens sent in i mitt liv. Min lärdom har varit att skilja på de goda syftena och det villkorslösa, naturligt kärleksfulla och lämna det obalanserade bakom mig, att släppa taget om det som varit och inte varit bra för just mig. Det har gjort ont och jag har sörjt i omgångar mer eller mindre. 🧡 En saknad mamma är för evigt och jag har lärt mig att hantera sorgen och saknaden, leva med den, vid sidan om den. Jag antar att det har fått ta sin lilla tid att landa mjukt i tilliten att nu och framåt så är det på mina egna villkor mer än förut. Släpper taget om sorg och saknad över de som inte längre går vid min sida.

Jag har inte alls visst om och därför heller inte litat på min egen kraft, som är så naturlig för oss alla. Den hårda och kalla vägen har varit min i så många syften allt för länge, men nu i denna CA-resa så ser jag samband till varför och vad jag behöver göra för att klippa gammal karma, gamla band som inte längre tillhör mig och sedan hitta tillbaka till mitt eget ursprung, hitta hur jag vill leva och vad jag ska ta med mig min resterande tid här på jorden.

Söndagstankarna ebbar sakta ut och jag ska ägna mig åt familjen, laga mat och bara hålla en skön söndagkväll här hemma nu./Kramar från Jill