En önskan om att falla på plats

Jill Lagerqvist – De djupa andetagens vecka

Struktur och organisera

På mitt hjärnkontor så är det fortsatt lite rörigt, men samtidigt känner jag hur det börjar klarna och jag får kontroll på lite mer än tidigare.

Att vara sjukskriven innebär ju att man är det av en anledning. Men med våra krångliga och många system så innebär det att uttrycket ”man måste vara frisk för att vara sjuk” eller hur den nu går, verkligen har en stor sanning i sig. Det är helt enkelt omöjligt att slappna av och bara få vara sjuk och tro att allt löser sig, för det gör det inte!

Jag har försökt sätta upp vissa rutiner och ha struktur faktiskt.

• Jag går varje morgon upp runt 7 och väcker min son och kör allt kring detta.
• Jag har ett alarm numera som påminner mig om att sätta på mina stamcellspatchar varje morgon samma tid! ett på kvällen när de ska tas av 🙂
• Jag går igenom min kalender extra varje söndag, men alltid på kvällen inför morgondagen och på morgonen igen så jag försöker att inte missa något. Det mesta har ju såklart nu med min sjukskrivning att göra med kurator, läkarbesök av olika slag, provtagning mm. Men det ska snart börja klinga av hoppas jag!
• Jag har laddat ner appar med små spel för att träna min hjärna. Hör å häpna! Ett ordspel där jag nästan varje vecka ”vinner” över andra som spelar och får högsta poängen. Så i min tysthet så känner jag mig lite mallig. Spelen brukar tala om för mig att jag ligger mellan 80-95% över kunskapsmässigt än mina motspelare. Så det borde ju betyda att jag är ganska skärpt igen va? 😂😍
• Förra veckan la jag till en alldeles underbar övning som jag gör utomhus på vår altan, barfota och ansiktet vänt mot solen. Molniga dagar låtsas jag att solen är där och regniga dagar kan jag stå under taket på altanen. Små övningar, men oj vilken kick det ger mig!

Glömskan är lömsk och tiden likaså

Men fortfarande är glömskan lömsk. Jag kommer på saker jag ska göra och gör jag inte dem direkt så är de verkligen borta! Jaja, säger kanske andra, så har alla det. Jo, det vet jag fast jag kan säga att det finns lite olika graderingar hahaha! Kanske är jag inte ”bäst” i kategorin glömska, men jag tillhör nog toppskiktet där också just nu! 😉

Under hela tiden jag fick cellgiftsbehandlingar så tyckte jag tiden, dagarna och månaderna kröp fram. Det gick så sakta att tiden stannat var känslan! Sen nu så är jag tillbaka mer och mer i andras tidsuppfattning om att tiden rullar på i ett himla tempo! Tid är relativt, tid är en konstig uppfattning och vi vet ju alla att en minut kan kännas förfärligt länge om vi ska värma något i micron och har lite bråttom, medans tåget har rullat iväg om du kommer 1 minut för sent… Därför håller jag ibland på att missa mina inbokade tider, trots all extra koll och rutin för jag fattar inte att det är den 10 mars idag typ… så jag fortsätter öva med mina små spel på mobilen ett tag till.

En ladd-helg

Det är vad jag har haft denna helg. I vår lilla familj så är vi tillsammans och oftast själva. På gott och ont, men det har blivit så. Men vi gör de där små sakerna och tar stunderna tillsammans och även ger space åt annat.

Min make är nördig med sina motorcyklar 🙂 och det finns inget bättre för honom än att dra iväg en runda med hojen och ”blåsa skallen” och njuta av turen och naturen. Så han köpte sig en hoj han kan köra på höst/vinter och gasa runt på grusvägar och inte behöva bry sig så mycket om torrt väglag mm. Sen är en HD något som han glider iväg med de goa dagarna med torrt väglag och solsken (helst).

Jag tycker för egen del om att vara i trädgården i vanliga fall och ”blåsa skallen” där. För mig så släpper jag alla tankar som maler då och bara är i nuet. Eller går jag på promenader i skog och ner till havet. Varje helg gör vi det tillsammans och det är lika skönt alltid, men extra en sådan här helg med massa sol och små blommor som slår ut nu överallt! Igår körde jag och köpte lite små penséer och några tulpanlökar. Jag och sonen gjorde ett litet besök hos hans farmor och fick träffa deras valp Lilly. Kel, gos och bus i kombo med en skrattig fika fick bådas humör att höjas ett antal snäpp 💕❤️🙏

Vi grillade korv, tog gofika på altanen och ett par koppar kaffe med näsan mot solen.

Det yttre har varit på paus

Jag tycker om att göra fint både inne och ute. Jag är lite rörig, men också kreativ och påhittig 🙂 men det här senaste året har allt varit lite på dekadonken som jag brukar säga… vår framsida har sett bedrövlig ut och lika vissen som jag känt mig Maken har sopat, räfsat undan värsta lövhögarna och basic. Men annars har allt varit lika grått och visset som jag känt mig. Min insida har liksom speglat vår entré 🥹😏

Så jag och sonen tog oss i kragen i lördags och plockade bort allt för att räfsa bort mängder med torra löv och grus, torka rent, och sätta i ordning. Bara det kändes bättre. Sen körde jag och köpte blommor och planterade i ett par krukor. En liten grej och inte alls så mycket som jag brukar, men det kändes genast bättre faktiskt. Det blev ett statement för mig själv att jag gör fint igen och det gör jag för att orken börjar återkomma. Vår trädgård på baksidan är också risig och jag hoppas orka ta tag i den också och göra vid i rabatter mm. Det är läkning för mig, men för att läka behöver man ju också ha en viss ork och energi. Så att ladda i helgen har varit bra. Viljan finns nu och den fanns inte ens innan! Ett bra och sunt tecken på tillfrisknande!

Under hela det år som nu har passerat har jag ändå fortsatt att arbeta med mitt mentala mindset, min personliga utveckling och jag har ömt klappat mig på axeln och mjukt klappat min kind i kärlek och omtanke över mig själv. Att ge sig själv kärlek är något av det ”svåraste” jag har behövt jobba med för egen del. Den kommer helt enkelt inte naturligt och behöver fortfarande påminnas om med dagliga övningar och tankar. Men nu är jag på rätt väg och det har skett förändringar inom mig som jag tagit emot med öppna armar och sagt ödmjukt tack till mig själv. En egen slags resa i livets resa ❤️

Bitar faller på plats

I mitt eget lilla livspussel så håller bitarna på att falla på plats. En efter en hittar sin bestämda plats och ordning. Jag tänker såhär just nu – att om ett tag så kommer jag titta tillbaka på denna tid som en särskild epok i mitt liv och ändå känna en tacksamhet över ”allt”. Jag är inte där ännu till att se det riktigt så, men det kommer ❤️För min tanke är verkligen att jag överlever det här och kommer bli stark och frisk på alla sätt och vis igen!

I det enkla bor det vackra

Ernst k

Jag har den förmågan som Ernst har uttryckt. Att se det vackra i det lilla, i enkelheten. Det är jag väldigt glad för och jag har haft en positiv inverkan på min son som ofta uttrycker det på olika sätt. I veckan kom han in efter sin jobbedag och sa: ”Mamma, har du sett att vi har fått små blommor i vår rabatt på framsidan? De är jättefina!” 💕

Vi kan glädjas massor av en grillad korv på vår altan i solskenet. En kopp kaffe. När min kluriga krukväxt plötsligt får en blomma och jag vet att det är ovanligt att de blommar om! När jag tittar in i en utslagen tulpan och bara blir helt uppfylld av hur vacker den är! När vinden är lite kall mot kinderna, men solen möter oss när vi kommer ut från skogen och ner till lilla hamnen. När några penséer ställs i krukor och bara är så jättesöta och man hoppas de klarar nattfrosten. Liten stund att gosa med valp gör hjärtat varmt. Lite skoj med att sätta en rosa rosett i mitt lilla stickiga hår och bjuda på en fjantig bild 😂 osv…

Utanför den egna sfären är livet turbulent

Samtidigt som jag tar upp och delger er mina/våra små enkla glädjeämne så pågår ett helt annat scenario i en annan del av livet… Jag vet det, men i det lilla och ur det lilla egna kan vi stärka oss, fylla upp oss och pulsera ut vibbar i full kraft med just kärleken, omtanken, sammanhållningen, gemenskapen, respekten för allt levande och moder jord. Vi kan det, alla kan det! Vi behöver enas och gå samman. För något är helt galet med världens makthavare nu, i vilket ”läger” man nu valt att sätta sin åsikt…

Jag tror på att ljuset och därmed kärleken kommer vinna!

En svensk översättning av den engelska texten till den välkända låten ☮️❤️

”Fåglarna de sjöng
I gryningen
Börja igen
Jag hörde dem säga
Älta inte det som har gått bort
Eller det som ännu skall bli

Ack, krigen de kommer att utkämpas igen
Den heliga duvan, hon kommer att fångas igen
Köpt och såld, och köpt igen
Duvan är aldrig fri

Ring i klockorna som fortfarande kan ringa
Glöm ditt perfekta erbjudande
Det finns en spricka, en spricka i allt
Det är så ljuset kommer in

Vi bad om tecken
Skyltarna sändes
Födseln sveks Äktenskapet spenderades

ja, och änkeståndet
Av varje regering
Tecken för alla att se

Jag kan inte springa mer
Med den laglösa folkmassan
Medan mördarna på höga platser
Be deras böner högt
Men de har sammankallat, de har kallat upp
Ett åskmoln
De ska höra från mig

Ringa i klockorna som fortfarande kan ringa
Glöm ditt perfekta erbjudande
Det finns en spricka, en spricka i allt
Det är så ljuset kommer in

Du kan lägga ihop delarna
Men du kommer inte att ha summan
Du kan sätta igång marschen
Det finns ingen trumma
Varje hjärta, varje hjärta
Att älska ska komma
Men som en flykting

Ring i klockorna som ändå kan ringa
Glöm ditt perfekta erbjudande
Det finns en spricka, en spricka i allt
Det är så ljuset kommer in

Ring i klockorna som fortfarande kan ringa
Glöm ditt perfekta erbjudande
Det finns en spricka, en spricka i allt
Det är så ljuset kommer in

Det är så ljuset kommer in”

Författare: Leonard Cohen

Orininaltexten:

[Verse 1]
The birds they sang
At the break of day
Start again
I heard them say
Don’t dwell on what
Has passed away
Or what is yet to be

[Verse 2]
Yeah, the wars
They will be fought again
The holy dove
She will be caught again
Bought and sold
And bought again
The dove is never free

[Chorus]
Ring the bells that still can ring
Forget your perfect offering
There is a crack, a crack in everything
That’s how the light gets in

[Verse 3]
We asked for signs
The signs were sent
The birth betrayed
The marriage spent
Yeah, the widowhood
Of every government
Signs for all to see

Dont give up – Give in for Love

Jag avslutar med min favorit och önskar er all styrka och ber om att rikta ert ljus inåt för att låta det fylla upp och lysa ur era egna sprickor! Jag gör på mitt sätt och vi kan alla bidra, inget sätt är fel så länge det sker i omtanke för andra. Kram Jill