Heal-Good-Tema

Jill Lagerqvist

De nya vägarna

Den elfte augusti styrde jag bilen mot ny destination i mitt yrkesliv. Nervös var jag och lite darrig i benen… Hur ska detta gå? Verksamhetsutvecklare – Vad innebär det? En liten sekund undrade jag Varför jag utsätter mig för nya utmaningar (rätt ofta faktiskt)?

Jag var ute i god tid. Ändå fick jag snurra runt på parkeringen ett tag, för att sedan ge upp och ringa för att fråga vart jag skulle ta vägen? 🙂 Det löste sig såklart! Så fort jag kom in till mitt nya jobb så släppte jag sedan tankarna på HUR, VAD och VARFÖR! För att det där är så onödigt. För att det tar onödig energi. För att jag är så nyfiken och ville verkligen fortsätta välkomna in nytt i mitt liv med öppen famn, så som jag älskar att göra! (när jag slutar tvivla på mig själv)

Nu har jag kört på den nya vägarna, in i ett helt nytt arbetsliv i exakt 2 månader! Tänk va! Två månader av fullständig fullmatning och så mycket nytt att det nästan krullat ut sig ur öronen 😂

LOA – Law Of Attraction

Allt det här för mig till Attraktionslagen. I många år har jag tänkt på, börjat skriva beställningar (antagligen FÖR luddigt i början), utformat och sen äntligen började jag lägga in känslorna, de starka, i min beställning. Jag liksom kunde börja ana och visualisera med nyanser… men jag hade i åtanke att inte ställa mig frågorna om HUR, VAD och VARFÖR särskilt mycket. Mer känna in känslan av att redan vara i sammanhangen.

Så när det kom till mig konstaterade jag krasst att detta hade jag inte alls ens kunnat föreställa mig. Den enkla förklaringen var att jag rätt spontant hamnade i en varm bastu med havsutsikt och där träffade min framtida kollega som bad mig skicka mitt CV! Jag visste inte att det fanns verksamhetsutvecklare i denna form! Det svarade på frågan HUR och även på frågan VAD bara poff sådär oväntat! VARFÖR jag just där och då var i denna bastu kunde jag inte heller förutse!

Nu kan jag stolt titulera mig som Verksamhetsutvecklare (nästan säga det utan att staka mig) och jag är så ödmjukt tacksam från djupet av mitt hjärta ❤️

För att göra allting kort, ur ett femtiofem år långt liv med erfarenheter, så är svaret på frågan VARFÖR – För att jag är värd detta från tårna upp till mina växande hårstrå!

Ingen offerkofta för min del

Jag har relativt självvalt stått tillbaka väldigt mycket och satt annat i de främre rummen, jag vet det. Jag tog för länge sen ett beslut om det och jag har varit tacksam över att på det viset stått ganska stadig i min mammaroll, till min fantastiska son. Det är ingen uppoffring, ingen offerkofta har varit på, det är inte synd om mig eller nåt åt det hållet. Tvärtom! Med stolthet har jag burit min mammaroll med den äran ❤️

Det som nu sker, är att jag är i ett läge av att bjuda in mig själv lite mer i dessa främre rum. Det är dags för mig att kliva in, upptäcka, lära mig och framförallt delta på ett annat sätt. Med det sagt så sker det kanske inte helt utan skav eller jättesmidigt – än… men jag är på god väg på mer än ett vis!

Men nu vet jag! Jag kravlar ur mitt skal, blottar mig en aning och så får jag väl se vad som komma ska framöver. Blir det ännu mera nytt? Ja kanske! Visst brukar det ena leda till det andra?

Nya goa kollegor

Vad längtade jag efter där i våras när jag började kika ut? Att få vara i sammanhang, få vara mer social, ha kollegor, lära mig nytt, utmanas och utvecklas vidare, skratta och ha roligt. Säkert en del annat, men ändå… visst lät det där kul?

Jag har nu förmånen att ha nya goa kollegor! Jag är i värdefulla sammanhang där jag känner att jag kan vara en del av något större! Jag har varit mer social dessa två månader än på hela förra året! Jag har lärt mig massor av nytt och mer kommer vilket gör att min personliga utvecklingskurva tillgodoses! Jag har skrattat gott och hjärtligt många gånger nu! Jag har det roligt i mitt privatliv och arbetsliv! Det finns självklart fortfarande en hel del jag vill bjuda in, men ändå så känner jag en sådan glädje inombords av att äntligen känna ork och livsglädje mitt i allt! 💕

Förra veckan tackade jag ja till en intervju, ett kvartsamtal i mitt arbetes nya satsning med att bli ”Det poddande studieförbundet”. En stund av modighet att tacka ja, en halvtimmes modighet att spela in kvartsamtalet (haha 15 minuters övertid) och sedan en stund av modighet att dela det med facebookvännerna. Nu delar jag det här också. En personlig del av mig själv, mer personlig än det jag skriver antar jag eftersom nu delar jag min röst också. Även om det är lite skämskudde på, så var det några saker som gjorde mig glad när jag lyssnade på min egen röst: 1) Jag låter glad! 2) Det finns en go energi som är tillbaka i rösten 3) Jag fick prata om sådant som berör mig, som är viktigt på riktigt och det jag brinner för. Tack Joel för din förmåga att få mig att bli glad, få mig att våga vara modig nog att vara med i en pod och känna mig så bekväm där i den lilla mossgröna fåtöljen! Varsågoda, här har ni länken till podden:

https://kvartssamtal.transistor.fm/3?fbclid=IwY2xjawNXHCtleHRuA2FlbQIxMQABHlaHzv48UGKHaZQ5EuSToGjPuFZW_3pyDcQpcgNiBcolZWvyOvjIwB8X1j5__aem_H2fulO12uioFgl6sgp6ivQ

För att knyta ihop detta inlägg så vill jag påstå att mina ambitioner att vända livet till Feelgood-liv nu är på gång genom mina Heal-Good-Tema handlingar!

Kram och tack för att du tog dig tiden att läsa / Jill ❤️❤️❤️

(Jag har vänt blad)