De inre läkningsprocesserna

Jill Lagerqvist – CA resan i fasen ”Hur går det för dig Jill?”

Ibland tröttnar jag

Mitt skrivande med min CA-resa passerade ett år och jag saktade av på farten i min skrivarprocess. Mitt eländes elände ur alla möjliga och omöjliga synvinklar kändes mer och mer som att det stod mig upp över öronen. Tanken på vad jag förmedlat med allt eländes elände gjorde mig vansinnigt trött på mig själv! Blä! Det var ju inte det här jag skulle förmedla! Jag ville ju förmedla det goda livet, som vi kan finna inombords i allt som är och finna glädjen i oavsett.

Istället kändes det som att jag hade identifierat mig med min sjukdom, fast jag ju skrivit att jag inte skulle det… för jag ville inte det. Att andra skulle möta mig och känna att det var jobbigt. Min önskan och längtan var ju att möta alla runt om med ett leende igen och mötas av härliga leenden tillbaka som bara hade med mig som egen person att göra, inte det jag varit igenom. Alla mina inre processer för att läkas ordentligt ville jag inte längre skriva om, inte att de skulle synas och att jag ”bara” fick va Jill igen! Jag ville få lägga ut bilden nedan, men tvekade hela tiden. När kommer nästa käftsmäll och nästa? Vem är jag att va kaxig, det kanske inte är över, det kanske lurar inom och så när jag pustar ut så ska jag ner i dyngan igen…

Det ser bra ut Jill, sa onkologläkaren

En ny röntgen gjordes den nionde september nu i höst. Jag hade haft ont under revbenet ett tag och ville få en koll. Egentligen visste jag att alla mina egna utmaningar ihop med ett eget kapitel av oro över sonen gjorde att jag fick tillbaka magkatarr i full kraft redan i somras och förmodligen var det detta som spökade. Men oron gnagde.

”Jill, vi ser inga metastaser alls från halsen ner till knäna efter den sista röntgen. De små prickarna på lungorna är spår av en gammal infektion eftersom de inte har blivit större alls. Jag hoppas att jag slipper träffa dig igen i framtiden och önskar dig all lycka till. Men är du orolig, så finns vi för dig.” så sa min onkologläkare under vårt bokade telefonmöte några veckor senare.

Jag satt där på min kontorsstol på nya jobbet och kände allt möjligt faktiskt. Helst ville jag jubla som fan, rent ut sagt! Men jag drog några djupa andetag och liksom bara jobbade på. Mitt nya jobb, en skänk och gåva som gjort mig så ödmjukt tacksam. Min nya fas i livet som jag är stolt och glad för och som gett mig så mycket på så kort tid. Jag har en anställning på 50 % och skulle kunna jobba mera inom det här yrket! Men sen har jag ju ett företag som ligger där på vänt, på lur och som finns i mitt bakhuvud.

Så vad händer Jill på denna front?

Behandlingsrummet är just nu ett förvaringsrum

Det är vad statusen är just nu. Jag går in där ibland och blir sittandes en stund. Känner energin som vilar, alla minnen från alla stunder där som betytt så mycket. Sen kommer det en och annan tår av vemod över mig och av saknaden från den aktiva och starka Jill jag ändå var. Kvinnan med all kraft, med all förmåga att finnas på så många plan för att utföra i omtankens vackra tjänst ❤️

Statusen är också att den kraftfulla Jill är svag i nyporna och inte besitter styrkan att jobba så fysiskt och mentalt starkt ännu. Därmed känner jag ett ganska kompakt motstånd inombords som varsamt viskar till mig att jag inte är redo än och att när jag blir det, så blir det i annan form än vad det varit tidigare.

Jag har slagits med mitt enormt dåliga samvete över att inte orka prestera och se till att komma tillbaka för att utföra jobben som ligger där i en liten hög i min låda av väntade klippkort, outlösta presentkort… i lådan ligger också skulden över att inte vara redo, att inte se till att få tummarna loss eller piska på mig själv som jag alltid har haft förmågan till innan, hur trött och slutkörd jag än varit… vad har hänt med den sidan av mig själv? Kanske har omtanken och kärleken över mig själv som en viktig individ blivit viktig för mig? ❤️

Jag önskar ingen det jag varit igenom och det jag är i nu. Det är inte hemskast av det hemskaste på något vis och jag fortsätter hävda att det varken är synd om mig eller att jag är ett offer. Det är bara min sanning av hur livet kan förändra en på många olika vis. I allt som skett har jag fått möta mig själv och det har varit stundtals brutalt ärliga inre dialoger med mig själv. I allt som varit vet jag om att jag tappat mycket av kontakten med min omgivning och inte har koll på vad som hänt runt om, så som tidigare.

Förändrad inifrån och ut

Till viss del så ser man fysiskt att jag har förändrats ganska mycket. Livet har tärt på mig och jag ser ännu ganska sliten ut och lite trött i blicken. Kroppen har varit med om många stora och omfattande ingrepp och bortopererade kroppsdelar som ju enligt naturlagarna borde få finnas kvar i och på en människokropp av sina anledningar… men för alla nya människor jag nu får möta, så finns ju inget att jämföra med och det har varit befriande på nåt sätt. Jag har varit fri att vara Jill igen! 😊 den ”nya Jill” kanske jag skulle säga, men det vet ju inte folk om som inte träffat mig tidigare.

Inombords pågår ganska mycket hela tiden. Ett av mina mål är att vara balanserad och kärleksfull mest hela tiden. Det jag sänder ut sprider sig och jag önskar få möta det tillbaka. Det låter ju så himla fint! Eller hur? Men även med goda avsikter, så kan man emellanåt stöta på patrull och de där talesätten känns tunga att möta. Så från det ena till en massa annat, det är vad som pågår nu. Varför har jag inte riktigt klurat ut ännu, men det finns säkert en eller flera anledningar som jag kommer förstå så småningom. Men även resan till målet, vill jag fortsätta fylla med just en balanserad och kärleksfull intention.

Mitt mål är också att få fatt i min kreativa ådra igen med en skrivarkurs som innehåller rörelse med qigong och frigörande dans under en kurs jag faktisk själv varit med och tagit fram tillsammans med en underbar kursledare på mitt nya jobb! Kanske det ändå blir en bok! Vem vet… här är länken till kursen om någon mer vill spendera tid med bland annat mig under november månad: https://www.medborgarskolan.se/arrangemang-sok/kreativt-skrivande-rorelsekurs-med-qigong-och-dans-1478582/

I morse kom upp minnen från tidigare år på just det här datumet. Det får mig att förstå att det ofta under hösten är då i alla fall jag får möta utmaningar som är delvis tunga att bära. Därav delar jag en låt som jag delat förr, men den är ständigt aktuell i olika faser. Kanske finns det fler än jag just nu som känner av livet?

Jag förstår att vissa kanske inte har tålamodet med mig kvar. Det är också ok. Men jag gör mitt bästa. Korkarna till alla mejeriförpackningar är svåra för mig att öppna och på den nivån ligger min fysiska ork och styrka just nu. Målet är att när jag nu jobbat upp min mentala styrka även hitta motivationen och lusten till att även komma i fysisk styrka och därmed finna balansen, den viktiga och värdefulla ❤️

Ett hej från mig med en massa kärlek och omtanke till alla runt om ❤️ Det kommer bli ok igen! Kram Jill