Jill Lagerqvist – JILA 4 goodlife

Så stod hon där lutad emot ett magiskt träd

Vacker på både in och utsidan är hon. Vi vandrade sakta och försiktigt i den lilla magiska skogen. Jag ville och önskade att hon skulle ta djupa andetag och uppleva skogen, vår magiska lilla plats, precis så som jag gör när jag går i den.

Fåglarna kvittrade, luften var frisk och träden börjar bli knallgröna. Så vackert. Hon hade inte sett och upplevt den så som jag förut, men nu såg hon också!

Jag minns en tid för ganska längde sedan när jag inte såg, inte hörde och endast tog ytliga andetag. Allt fanns runtomkring mig, men gråa moln tyngde mitt sinne och ögonen var blinda inför vackerheten som livet erbjöd även mig.

Jag minns också väldigt tydligt den där lilla promenaden på cykelvägen genom ett av de små skogspartierna när jag plötsligt såg det vackra, när jag hörde fågelkvittret och kände den ljumma vinden emot min kind. Hade det alltid varit där? Mitt framför mig, men inte nåbart för mitt inre?

När vi gått en bit in i skogen på den mjuka och steniga stigen kom vi fram till en liten glänta.

”Här ska vi stanna” sa jag försiktigt. ”Nu får du välja mellan de här två träden” fortsatte jag och pekade på 2 av mina favorit träd. Hon valde det jag tänkt mig. Jag bad henne gå fram till trädet och luta sig emot det med ryggen till och även lägga huvudet emot. Hon gjorde som jag bad henne.

Så stod hon då där och solen trängde igenom trädkronorna och värmde både kropp och själ. Denna vackra, genomsnälla, empatiska kvinnan som har extraordinära egenskaper som gör att hon orkar lite mera, lite till, lite längre och aldrig ger upp… aldrig!

Den bortglömda kvinnokraften

Jag satte mig på huk vid det andra trädet med ryggen emot och min hund vid sidan om mig. Vi pratade lugnt en stund om livet och om att hämta tillbaka vår egen kraft, den vi kvinnor besitter men som suddats ut mer och mer. Om den kvinnliga intuitionen, om styrkorna vi besitter och gammal kunskap som vi har någonstans där inom oss. Kvinnokraften som vi borde äga fullt ut, som vi borde bejaka och om att vi kvinnor borde bli bättre på att stötta varandra. Lyfta och bära varandra mer och stärka banden oss emellan. Hur fint det hade varit om vi gjort det mera än nu.

För vad borde livet handla om mer än det gör idag för oss?

Vi gick genom portalen

Hon hade inte sett den innan, trots att den varit där hela tiden… portalen som också blir symbolisk för mig varje gång jag passerar den. Nu vet hon också och hon kommer göra sin egen grej av allt det här.

För mig handlar den lilla gläntan om en plats där jag kan samla kraft och det gör jag genom hela skogsvandringen faktiskt. Jag tänkte höra med henne om hon kommer hitta den första portalen… och sedan lägga in att när hon vandrar över den första portalen så går hon in i sitt gröna mentala kraftrum och där vandrar hon på mjuka stigen med alla de urgamla träden som sällskap och solen silar igenom trädkronorna och fåglarna sjunger vackert för henne.

Hela kroppen och själen rensas och fylls på med det hon behöver. Vid sitt kraft träd stillar hon sig en stund och släpper taget om det som inte längre gynnar henne. Stress, oro, negativa och jobbiga händelser osv. Släpp det bland trädkronorna, så tar vinden dem med iväg och omvandlar dem till energi igen. Sätt sedan en intention om vad du vill bjuda in i ditt liv, vad du själv vill och mår bra av, vad som gör dig glad och ger dig ny energi och livsglädje.

”När du känner dig färdig så fortsätter vi” sa jag. ”Jag vill visa dig en grej till” och så gick vi genom den andra portalen, den som för oss tillbaka till vårt vardagsliv och vi gör det med ny kraft och själslig styrka.

Så det gjorde vi och sen gick vi hem till mig och drack en kopp te.

Arven vi borde ta till vara och föra vidare

Det kommer förr eller senare till oss i våra liv, de där förändringarna vi behöver göra för att bli hela igen.

För den som hela sitt liv alltid satt alla andras välmående före sitt eget, för den som vänt in och ut på sig själv för att finnas till hands och ge ge ge… kan det kännas oerhört provocerande att tänka att man behöver sätta sig själv främst för att orka och må bra.

Så en tanke kan vara att inte vara för drastisk utan föreslå att det handlar om att bjuda in sig själv också i den omtanken man så naturligt ger sin omgivning. Alltså inte i alla lägen tänka att ”jag först” utan ”jag också”.

När jag samlat kraft och känner mig stark igen, först då är jag redo att ge vidare min kunskap och klokskap. Låt oss aldrig glömma och gömma undan oss mera.

Jill Lagerqvist maj 2022

Tack för att du tog dig tiden att läsa det här!

Vad kan du göra i din egen vardag för att kalla på din egen kraft och bjuda in dina vänner att samverka och lyfta varandra? Det finns aldrig bara en rätt väg. Alla har sina egna stigar att gå. En del går på gamla redan upptrampade och andra vill utforska och trampa nytt.

Namaste //Jill