JILA 4 goodlife – Jill Lagerqvist

Tänk vilken vinst för folket!

Som vanligt när jag beger mig in i skogen på promenaden så kommer alla goda tankar till mig. Idag handlade det om hur jag tänker kring sjukvården vs friskvården och hur fint det varit om våra beslutsfattare äntligen kunde besluta om rättvis Folkhälsa baserat på den enskilda individens egna önskemål inom en vidare ram än den som finns nu.

Sjukvården vs friskvården och dess skillnader

Jag är så FÖR samarbete istället för att tänka antingen eller. När jag gick min friskvårdsutbildning hade vi stor fokus på att vårda det friska och förebygga ohälsa så att människor slapp bli sjuka och söka till sjukvården. Så himla bra! Men här träder genast en stor klasskillnadsklyfta in då alla inte har råd att besöka våra mottagningar hur mycket de än hade behövt eller själv önskat det… För de flesta av oss är inte anslutna till sjukvården eftersom det inte är godkänt enligt regeringen. Vi är små egna företagare de flesta av oss. Av summan vi tar för behandlingen kan man säga att vi får behålla ungefär hälften efter skatt och moms och då har vi inte dragit av kostnaderna för material, hyra, studieskulder för våra värdefulla utbildningar/kunskaper och övriga räkningar vi har enbart i vårt företagande. Så summan för oss blir liten helt klart även om det för våra kunder är en stor summa vid varje tillfälle.

Vi vet också att allt som sker utanför ramen för sjukvård inte stödjs av exempelvis högkostnadsskydd och sjukvårdsavgifter mm 🙂 Ska jag till vårdcentralen så betalar jag 150 kr/tillfälle, ska jag uppsöka specialistvård inom sjukvården brukar det ibland bli 300 kr/tillfälle som sen gäller det upp till en viss summa och sedan träder högkostnadsskyddet in vilket ger sk gratis sjukvård inom ett år från första datumet man började räkna ifrån. Ett väldigt generöst upplägg om vi jämför oss med andra länder.

Likaså gäller ju egentligen för olika slags mediciner som kan behövas för den enskilda individen. Det finns ju ett skydd för de läkemedel som går genom recept via läkaren med att när du kommit upp i en viss summa så är resten fritt. Det gäller dock inte för olika närings/kosttillskott ens på apoteket. Men ändå… Vill du istället få välja mer naturliga läkemedel som exempel homeopatmediciner eller kosttillskott utan kemiska tillsatser via olika hälsokostaffärer och kedjor, ja då kommer du upp i ganska stora summor utan någon möjlighet till kompensation. Så åter igen speglas klasskillnaderna för vilka som har råd eller inte. Läkemedelsbolagen styr marknaden och har stor makt att till och med medverka till att förbjuda naturliga läkeörter och naturmediciner som använts av folket i flera årtusende. Det finns många stora kedjor inom kosttillskott som tjänar massor på folks ohälsa och det är ibland också ifrågasatt även inom oss som vill arbeta för mer naturliga ingredienser. Att spela på folkets ohälsa är inget hedervärt alls, tvärtom.

Jag har haft stora förhoppningar om att det inom regeringen skulle ske de förändringar som behövs inom dessa områden. Jag vet att många organisationer arbetar för detta, men det maler alldeles för långsamt tycker jag personligen. Men HUR ska vi göra?

Den stora mellanzonen borde belysas noggrant!

Men det finns ju en mellanzon också och det är här jag verkligen tror att vi skulle göra stor nytta som ett KOMPLEMENT istället för att tänka ett alternativ till sjukvården.

Tänk dig en regering som helt enkelt satte sig ner med en utvald kompetensgrupp utan jäv eller påtryckningar utifrån. (går det?)

I denna kompetensgrupp skulle de anordna en sammankomst med utvalda representanter inom en rad olika komplementära behandlingsmetoder där de fick lyssna på deras kunskaper och breda kompetenser som vi har. Många av oss har läst i många år, studerat läkekonster inom bl. a den kinesiska medicinen och även inom naturmedicin, läkeörter och behandlingsmetoder som är dokumenterat och fungerar. Vilken politiker vågar ta tag i denna viktiga bit – FOLKHÄLSAN som riktar in sig på att vi ska må bra på både insida och utsida utan att vi alla till slut sitter där med varsin välfylld XL dosett med kemiska preparat från apoteket och blir sjukare och sjukare?

Det finns en stor rädsla att släppa in oss och den handlar ju givetvis om pengar. För hur ska vi annars tolka att det finns en ny lag, i väldigt stora drag förklarat, som förbjuder oss att ens försöka hjälpa våra klienter/kunder att bli friska och må bra? Att de orsaksbehandlingsmetoder vi arbetar med döms ut och i princip förbjuds, med syftet att folk kan bli friska och börja må bra om de går hos någon komplementär terapeut? Redan sedan tidigare får vi absolut inte ställa någon diagnos eller säga att vi kan bota någon. Så det gör vi inte, vi säger det inte.

Finns det någon modig politiker och beslutsfattare som skulle våga släppa in oss? Varför gör det inte det? Den vaga motiveringen att det finns för många ockrare som skulle fuska, den håller inte längre. Frågan om var gränsen skulle gå är diskutabel helt klart, men att säga prompt nej är verkligen inte rätt väg längre och har inte varit tidigare heller… Det är inte alls acceptabelt att döma ut en hel bransch eller för den delen egenväldigt ”klumpa ihop” näringsidkare inom samma ram, bestämma att vi är en stor grupp och säga att – ”Ni får inte vara med, ni är alla samma”!

Ett tydligt skifte behövs!

Jag är övertygad om att vi har nått ett vägskäl och där vi behöver göra om och göra mer rätt, anpassa oss och göra en hel rad förändringar. För ni vet den där skrönan om åsnan som går runt i sitt kvarnhjul år efter år – den åsnan får samma resultat hela tiden. Det är bra om åsnan maler till mjöl, men folkhälsa kräver faktiskt lite mer än så.

Vi behöver blicka framåt i utvecklingen, vilket faktiskt kan innebära att vi också bör kika tillbaka på gammal kunskap och sådan forskning som tystats ner då läkemedelsbolagen har fått ha alldeles för stort inflytande. Jag tänker inte räkna upp exempel alls här för då blir det alldeles för långt.

Jag läste ett partis partiprogram inför detta valet, ska inte nämna vilket, men om fler hade sett deras tankar kring det jag skriver om här och förstått hur värdefullt det varit att få till denna förändring – vet ni, då är jag helt säker på att vi hade fått till det där skiftet inom folkhälsa som verkligen behöv här och nu.

Det kan ju inte ha undgått människor om hur dåligt många barn och ungdomar mår nu väl? Hur det i allt tidigare ålder skrivs ut starka mediciner och där till och med vissa politiker uppmanar och gör skrivelser om utredningar och vill propagera för starka mediciner för små barn från 3-5 års ålder! VAD har de för kunskaper och dokumentation som stärker en sådan plan? Har någon skrapat på ytan där för att utreda eventuella aktieinnehav mm?

Jag inser när jag skriver att jag kom ifrån min andemening med hur inlägget började. Kanske för att jag lät orden flöda ur en tanke, som fick växa?

Försöker ändå knyta ihop säcken nu

Jag tänker såhär:

Sjukvården är superbra på så många vis och välbehövlig inom en rad områden absolut! Jag har själv goda erfarenheter, men också en del mindre bra där det finns mycket att önska!

När jag behövde operera bort blindtarmen är ett exempel där jag blev så fint omhändertagen före, under och några timmar efter. För att jag sedan redan morgonen vid 9.30 efter op, kl 22 på kvällen före, ombads lämna min sängplats och fick sitta i gemensamma utrymmet i väntan på en sjuktransport hemåt vid 14… smärtpåverkad, yr och medtagen med en liten vit papperspåse med värktabletter medskickat.

Eller nu för ett tag sedan när jag pratade med en vänlig sköterska och fick läkartid. Jag uppgav tydligt att det gällde 2 olika saker, men väl inne hos läkaren var denna så stressad så jag blev alldeles lam och uppgiven. Så ytterligare en tid fick bokas 3 veckor bort… jag fick välja vilket som kändes mes akut. Där hade jag gått och dragit på allt alldeles för länge redan innan. Sen fick jag en medicin utskriven med totalt fel uppfattning om vad denna skulle göra för mig. När jag läste på valde jag att inte ta den, men många hade säkert tagit den utan att läsa och istället bara gått på vad läkaren sa. Som det såklart borde vara rent förtroendemässigt. På grund av min läkemedelsförgiftning 2018 är jag dock noga med att läsa på.

Kunde det gjorts annorlunda? Ja men självklart! Fast vi svenskar är så otroligt tacksamma och ställer sällan eller aldrig till med något drama 😉 är man dessutom sjuk och svag, så självklart gör man inte det.

Det är på många plan saker behövs förändras. Var börjar vi? 🙂

Kanske ska vi ändå börja bjuda in mer inom den förebyggande friskvården bland det första vi gör? Vi är så många olika terapeuter inom komplementära hälsofrämjande och vårdande behandlingsmetoder som redan är helt klara och färdigutbildade inom våra områden! Vi behöver ingen upplärning eller gå vid sidan om. Vi har stor kompetens och kunskap. Vi är så att säga redan färiga att ”jacka in” i systemet på många sätt!

Jag tänker att börjar vi så, så kommer vi snart få en tydlig bild över att det blir en avlastning inom sjukvården och de får tid att hjälpa på det som de är verkliga proffs på!

• Läkarna får tid med varje patient utan att stressa och riskera att göra felaktiga bedömningar/ställa vaga diagnoser som sedan måste tillbaka för ny utvärdering och man skjuter problemen framför sig för att kortsiktigt vinna tid. De kommer även ha tid för uppföljningar vilket skapar en stor trygghet för patienten och en bättre relation. En klar säkerhetsställning för berörda parter.
• Sköterskorna hinner med både den administrativa delen, säkerhetsställa medicindelningen/uppföljning och alla andra uppgifter utan stress. De har fått många uppgifter pålagda, samtidigt som personalbristen ökar och tjänster dras in.
• Undersköterskorna får tid, tillräckligt med personal och göra det som de är allra bäst i världen på – omvårdnaden om varje patient. De slipper förslitningsskador och tunga felaktiga lyft och detta ger också en trygghet för patienten och minskade fallskador.
• Det hela kommer göra att dessa yrkesgrupper återigen kommer bli attraktiva, istället för att de i frustration flyr och så kommer de där snillrika bemanningsföretagen och stressar upp kostnaderna och sitter själva och gnuggar händerna! Eller så kanske det blir en drastiskt minskning av sjukskrivningar på vårdpersonalen om de får rätt förutsättningar?
• Sen som en jättestor vinst får patienten (eller om de väljer oss så brukar vi kalla dem kunder eller klienter) en större valfrihet och kan få prova andra slags terapeutiska behandlingar som kanske kan ge dem ett mervärde och det blir lika kostnader som för ett besök inom sjukvården. Det måste ju sägas att folket blir de stora vinnarna här i denna debatt.
• För oss som har våra egna företag inom komplementära behandlingsmetoder innebär det att vi tryggar våra jobb, att vi kan bibehålla kunskapen och kompetenserna och försörja oss och våra familjer även i framtiden. Många av oss riskerar nu att få ge upp våra små livsverk då det blir svårt för våra kunder att komma till oss när alla andra kostnader för att leva höjs så drastiskt. Fast människor inte borde, så prioriterar vi alltid bort oss själva och den där sunda folkhälsan. Nu till förmån så de kan betala sina elräkningar, dyra mat och annat som tvångshöjts.

Det är helt enkelt dags för ett skifte i vad vi anser vara viktig för oss människor. Vi vanligt folk behöver höja våra röster för att höras.

VAD är viktigt på riktigt? Jag har massor att ge och bidra med och jag är helt säkert på att du också har det. När vi skiftar kommer allas olika egenskaper att bli vår styrka tror jag. Vi behöver varandra, vi behöver se våra styrkor och öka vår gemenskap.

Tillit – det kommer snart om vi vågar lita till processerna och flödena. //Jill