balansering, Blekinge, blessings, Egentid, frihet, happiness, harmoni, Hällevik, hälsa, JILA 4 goodlife, kravlös, lycka, mod, prestigelös, stressfritt, styrka, tacksamhet, val vi gör

Mål: Kravlös & prestationslös!

Jill Lagerqvist – JILA 4 goodlife

Ett viktigt mål för mig

Kanske blir det lite förvirrande att läsa om att det här skulle vara ett mål, att bli både kravlös och prestationslös? Jag har tänkt skriva om det här ett tag, men inte tagit mig tiden för det. Kanske för att jag själv ser det som en utmaning och lite krångligt? Kanske för att jag är högst osäker på om det ens går? 🙂

Nu har jag i alla fall tagit tag i mig så pass så att jag ska ge mig på att försöka reda ut. Kanske mest för mig själv, men tanken finns att det är flera detta kan klinga till hos.

Kravlös – innebörden för mig

För ett antal år sedan var jag på en föreläsning och jag tror att det kanske är sedan dess jag har funderat. I omgångar, lagt ner och sen blivit påmind igen.

De flesta av oss lever efter pålagda gamla radängor med hur vi ska vara, leva efter och förhålla oss till. Det sker så automatiskt så vi inte ens tänker på det, de där sk. automattankarna.

Nu kommer inte jag att mena att någon ska sluta ha en egen vilja eller bli undfallande och överkörd. För det kanske dyker upp en tanke om detta. Men nä, så tänker jag inte 🙂

För mig har ord olika vibbar. Jag kan reagera positivt eller negativt bara på att höra ett ord som sedan ger mig en känsla/vibration som känns i hela kroppen. Denna vibb påverkar mig och gör saker med mig och mitt inre.

Ofta har vi nästan alla ställt eller ställer alldeles för höga krav på oss själva och ganska ofta (kanske omedvetet) ställer vi krav på vår omgivning. Det kan vara ens partner, ens barn, ens föräldrar, ens kollegor, ens vänner – ja alla runtom inklusive sig själv. Att ställa höga krav genererar ofta att vi känner oss stressade, jagade och får en oro i kroppen om att vi måste prestera mer och bättre och kanske till och med tävla och jämföra oss med både oss själva och andra (ok, kommer mer om prestation i nästa rubrik).

Det är lätt att vara efterklok och särskilt i någon form av relation med någon annan, där man i efterhand kan uppleva att man kanske ställt för höga krav på någon annan och kanske pressat dem till att ändra på sig själva, för att passa dig och dina önskemål (krav?). Aj, den där sved eller hur?! Kanske ännu mer om det handlar om en relation, vänskap eller kärleksrelation, har kraschat och man sitter där med spillrorna och försöker reda ut varför det inte höll. Har vi levt ett tag tror jag att vi alla åtminstone en gång kan känna igen oss i det här. Så himla lätt att hamna i rannsakan, skuld och ångest för att man gjorde si, sa så eller ställde de kraven på någon annan. Här har jag bara ett råd: Börja med att förlåta dig själv och titta lite på vad för slags krav du ställde och hur det kunde blivit ett annat utfall. Det går inte att få saker ogjort, men man kan lära sig tills nästa gång. Känns det som att du gjorde rejäla övertramp och kanske agerade lite dumt, så är nog nästa steg att be om förlåtelse och att du förstod i efterhand att det där blev knas. För både din och den andres sinnesro. Kanske stöter du på motstånd och kanske vill inte den andra personen förstå din ursäkt, men det är den andres personliga resa. Viktigaste är ju dock att du själv på ett ärligt sätt har tittat på din del och om du kände att det var lite fel, gör en förändring för dig själv som känns bra inombords.

Innebörden för mig med att leva mer kravlöst kommer ifrån en längtan att bara leva så som jag mår bra av, i lugn och harmoni med mig själv och min omgivning. Det sker när jag stannar upp och lyssnar inåt, på mig själv, på mina känslor och mina önskningar om hur jag vill leva mitt liv. För när du/jag lever så som vi själva vill, som vi mår bra av, så blir vi trygga och står stadigt. Vi kan bemöta vår omgivning med kärlek och ett skönt lugn. Vi kommer då attrahera in mer i vårt liv av sådant som vi mår bra av och även andra människor som vill samma eller liknande som oss själva. Sant, ärligt, äkta, genuint och kärleksfullt. Utan att ställa yttre krav på andra människor att fixa mitt liv. Det är mitt eget ansvar, att fixa mitt eget liv. Jag tänker mer och mer på vad det är för mening att försöka göra om sig själv eller kräva av andra att de ska göra om sig för att vi ska passa varandra? Vi kanske vill olika saker i livet, vi kanske har olika längtor och syn på saker som gör att vi blir för olika för att ha en gemensam grund. Vi kan vara vänner ändå, men kanske inte så nära så vi delar vårt gemensamma liv, vår vardag. Har vi samma värderingar och samma längtor så vill vi fortsätta vara i varandras liv utan att vi behöver sätta upp en massa krav och ställa ultimatum. Vi vill vara i varandras liv och just det är viktigt. Vi vill vara tillsammans med varandra för att vi mår bra ❤ då behöver vi inte jaga annat i livet, önska att vi var någon annanstans. Känner vi att det är rätt i hjärtat så behöver vi inga yttre infall.

Kanske vi borde fråga vår livspartner, våra nära vänner och andra betydelsefulla relationer vad de vill lite oftare och kanske mer regelbundet? Öppna upp för samtal som jag tror kan bli väldigt intressanta och givande. Ibland kan man känna att man själv vill samma sak, bara det att jag kanske inte riktigt visste om det. Nya saker som kanske kan kännas jättespännande att utforska! ❤ Kanske kan det i dessa samtal också bli så att vi kan upptäcka att vi drar åt olika håll, har olika drömmar och längtor? Som kanske gör att vägarna delas. Det behöver inte vara för evigt. Vi kanske vill ge varandra tiden för att utforska och uppleva olika ett tag för att sedan sluta upp tillsammans igen om vi känner för det? I ett stadigt förhållande kan det vara i kärlek för varandra, att ge varandra space och fylla på med ny energi med olika saker för att ännu bättre ge kärlek till varandra. Att inte ställa kraven på andra tror jag därför är viktigt, lika viktigt som att våga prata med varandra. För förr eller senare så kommer vi till en punkt där vi känner en stark längtan efter att få följa vår känsla.

Jag vill inte längre ställa kraven på mig själv att leverera, att prestera, att ge ge ge och dränera mig själv och inte lyssna inåt. Jag vill få leva mera här och nu även om jag vet att jag emellanåt också behöver rita upp en plan för att ha hållpunkter framåt. När jag slutar ställa krav på mig själv och min omgivning infinner sig för mig en sinnesro.

Det innebär också att jag inte längre tänker tillåta andra att ställa en massa krav på mig heller. För i min livsplan vill jag leva som jag lär, umgås med de som vill umgås med mig för den jag är och det utan en dold tanke om att jag behöver leverera något annat än omtanke och kärlek. Inombords känner jag instinktivt mer och mer vilka som har ärliga avsikter med vänskapsband och vilka som kanske inte alls ens tänker på hur de behandlar andra. Människor tenderar att selektera ur sig själva ur varandras liv med jämna mellanrum och det är nog precis som det ska vara ❤ Tack för tiden vi fick, nu drar vi åt olika håll ❤

Jag är alltså färdig med det kravfulla livet! ❤

Prestationslös – innebörden för mig

När du och jag ställer en massa krav så kommer prestationstankar som ett brev på posten. Det kan vara allt möjligt det handlar om. För mig är ordet prestation oftast förknippat med att jag direkt får känslor av stress, av dålig självkänsla och oro för hur jag ska klara av att prestera det som krävs.

Det kan också vara kraven på att jag måste prestera och tävla med mig själv i olika sammanhang. Ständigt sträva efter bättre resultat med både det ena och andra. Jag har märkt att när jag känner av prestationen så skapar det upp press på mig själv som resulterar i sämre resultat. För att jag känner pressen och tappar fokus. Jag tycker inte att jag någonstans känner en glädje i görandet utan missar själva upplevelsen av saker.

Det här jag pratat med flera om. När vi börja samtala om det så faller pusselbitarna på plats hur ofta vi ställer höga krav på prestation på mestadels oss själva, men även på andra.

En kvinna berättade för mig om att hon hade börjat med löpträning. Hon hade köpt en sån där smart klocka som mäter det mesta förutom tiden 🙂 Hon tävlade med sig själv, pressade sig själv för bättre och bättre resultat och var riktigt stolt över när hon sprang 1 minut snabbare, samma sträcka som förra gången. Men det resulterade i att hon hade fått sjukt ont i kroppen och också drog på sig skador. ”Jag tävlar inte mot någon annan, bara mot mig själv”. Fint såklart på flera sätt. Men på frågan om hon tyckte det var roligt att springa, om hon mådde bra och kunde njuta av naturen hon sprang i, så kunde hon inte ge ett ja på det. Hon mådde bra när hon vann den där minuten över sig själv, en tillfredsställelse som jag absolut inte vill plocka bort. Men hon sprang i en underbar natur och hon berättade att där fanns en liten plats på en höjd där det fanns en underbar utsikt. Men den såg hon aldrig för hon tävlade varje gång mot sig själv för att prestera bättre för det var hennes krav på sig själv. Hon kände sig ofta stressad, att hon inte hade så mycket tid och att hon inte mentalt mådde så bra.

Kanske ska du sänka kraven på dig själv att varje gång prestera bättre och bättre? Kanske ska du stanna upp en stund där på höjden och njuta av utsikten och naturen, av frisk luft och tiden du ger till dig själv? Kanske skulle du då få med dig sinnesupplevelser du annars missar. Synen till att se allt vackert omkring dig du inte hinner se när du kutar på. Lyssna på fågelkvitter i skogen som du inte gör för att du har hörlurar med snabbpulsmusik i som pressar dig att springa snabbare tempo. Ta djupa lugna andetag och dra ner frisk luft i lungorna istället för att snabbandas/flåsa och känna hur skönt lugn du blir av de djupa andetagen där uppe på höjden. Att de fyller upp dina sinnen och dig själv med en annan slags livsenergi. Vad tror du om att testa det? ❤

Att släppa på sin egen prestationsångest kan appliceras på så många olika moment i ens liv när en börjar fundera på dem. För mig innebär det att när jag släpper på kraven om att alltid göra saker med prestation i åtanke, så släpper ångesten och jag känner mig lugnare. Jag kan njuta i stunden, njuta av upplevelsen jag är i på ett bättre sätt och det genom att bara vara. Det gör inget om jag inte är bäst på nånting faktiskt!

Någon sa en gång ungefär detta: ”Om du känner inombords att du gjort ditt bästa i en situation, under de förutsättningar du hade och kände där och då – då är det gott nog”. Tror att jag i något sammanhang skrivit om det förr och jag har definitivt peppat många av de jag har omkring mig det det 🙂

Är jag på fest och det ska bli lekar så kommer den där lilla djävulen och sätter sig på ena axeln. Den får mig att tagga till och vilja vinna! Låt den få va med! Det är kul att vinna på en fest för man blir så himla glad eftersom det oftast är en uppslupen stämning 🙂 Men kanske räcker det med där och då och i ens vardag släppa på prestationen att prestera världsbäst och istället närvara och känna en tillfredsställelse i att leva sitt liv?

Jag är färdig med att sätta för höga krav på mig själv som innebär att jag hela tiden måste tänka på prestationer. Jag är Good enough precis så som jag är i alla olika sammanhang.

Punkt! å där satt den, en förklaring till mitt viktiga mål! 🙂 ❤ Kanske är det någon som känner att det hade varit rätt gött att leva så – ”The goodlife” på riktigt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s