JILA 4 goodlife – Jill Lagerqvist

Öppna upp för annat än det vanliga

Jag tycker om att lyssna på andra i många olika saker. Höra andra berätta om hur de gör, hur de lever och mår. Det ger mig så gott som alltid nya infallsvinklar att fundera vidare på. Samtidigt som jag lär nytt, testar nytt och gör små utvärderingar så behöver jag hitta mitt. Men det vore dumt att inte prova på eller göra annorlunda då och då resonerar jag. ”Min väg” är inte den enda rätta, det vet jag absolut och tycker det är befriande att jag är nyfiken fortfarande!

Jag går nu in i 4:e veckan på smärtkursen och den är väldigt bra för mig på många olika plan. Kursen kom till mig i precis rätt tid för mig. Tacksamhet är ett bra ord för att summera. Mycket av kunskaperna har jag läst, hört och utövat själv i många år. Men samtidigt flikas nytt in och det är så bra att få påminnelser och höra ur en annan synvinkel.

En av många övningar är att vi har laddat ner en app för att logga våra promenader. För att denna appen ska fungera optimalt så ska vi använda ett bälte och förvara vår mobil så den placeras bak på ländryggen. Då mäter den sträckan, tiden, stegen och hastigheten. Det går att få detaljer också med känsla, stegfrekvens, höjdförändring, markkontakt vä/hö, fot i luften vä/hö, stegtid, klivtid, klivlängd, vertikal kraft, asymetri mm och du kan få fram diagram och annat. Jag blev helt matt och kände direkt att jag gick in i prestationstänkt. Men med lite distans så har jag landat i det mer och mer.

”Men jag vill ju ta bilder, öva mindfullness samtidigt!”

Det stretar emot att inte ha kameran på mobilen till hands när jag är ute och går. För jag tycker om att fota det jag upplever och ser ibland livet genom en ”kameralins”. Så idag när jag gick i skogen så tänkte jag att det är precis som det ska vara. Det känns tomt och konstigt att inte stanna och föreviga med bilder, men istället får jag öva på att samla intrycken i mitt hjärta istället och ha fokus på att känna in stunden.

Det är också en övning i att inte ha fokus på att kolla av mobilen direkt när jag känner att det burrar till. Ett sms, ett missat samtal, notiser från fb och insta. Låta dem vara! För det är alldeles för krångligt att ta fram kameran från den lilla väskan på ryggen under tjocka vinterjackan. Så det får helt enkelt va och det är skönt. Ibland blir jag stressad över det, men då inser jag också vilket beroende det verkligen är det där mer att ständigt vara ”on-line” istället för att vara nuad med det som sker runt mig i vad jag ser, deltar i och som finns för mig. Allt det är kanske kan anses som banalt och lite smålöjligt…men prova själv och se hur det liksom suger i en och hur du får kämpa lite för att låta bli. Jag är någonstans där att jag tycker det är skönt att inte vara uppkopplad hela tiden och känner hur stressen börjar lägga sig.

Så nu övar jag mindfullness på ett annat sätt, utan att ta bilder. Egentligen är det så mycket bättre. Jag knatar på där i skogen över stenar, grenar och rötter. Träden susar och luften känns frisk att andas. Sune hund skuttar omkring förnöjt och nosar, kissar och sprätter runt bland löven. Det känns som att livet känns lite mera för varje gång jag går iväg själv med Sune och vi tar våra små rundor i vårt vackra fiskeläge. Livet här & nu.

Så går jag där och ännu en låt kommer igenom till mig

Kanske sammanfattar den mer än något annat mina tankar om det jag läser, hör och tar del av. Var lägger vi fokus och vad är viktigt på riktigt? ”You may say I´m a dreamer – but I´m not the only one”. Thank you for the music! ❤️☮️

Det är en märklig tid vi får uppleva och leva i. Jag är inte den som ska basunera ut något mer än just LOVE & LIGHT! Det har jag fått till mig för länge länge sedan och jag fortsätter med det. Jag bär mig själv med hjälp av kärlek och när/om jag inte finner den någonstans utanför mig själv – så finner jag alltid ett överflöd inom mig, som en aldrig sinande ström och det är så jag vill leva för min egen skull.

Livet är skört och samtidigt så värdefullt. ”Who cares of one more light goes out”? I do ❤️❤️❤️

När jag utmanar mig att vara Nuad och inga bilder kan tas med min kamera, så kommer nya bilder, tankar och idéer till mig i en aldrig sinande ström inom och inte utom. Att öppna upp mina sinnen och vandra på livets stigar är att gå i tacksamhet.

Jill Lagerqvist december 2022 12:12 portalen